Lillemor och Cecilia blev bästa vänner tack vare vänskapsprojektet: “Det blev så himla bra”

Regnet strilar ner över ett kylslaget Linnéstaden i Göteborg. Ett massivt grått molntäcke har parkerat sig över himlen och solen har inte synts till på flera veckor. Desto varmare är tongångarna mellan vännerna Lillemor Hygrell och Cecilia Hamilton när de träffas. För två år sedan möttes de via ett vänprojekt och blev bästa vänner.

– Man brukar säga att det är svårt att finna nya vänner på äldre dar. Men det håller jag inte med om. Cecilia är en vän som förstår mig och som jag alltid kan vända mig till och prata om med allt. Det är underbart att på äldre dar träffa en människa som jag känner så starkt för, säger Lillemor.

Cecilia ler förtjust och poängterar att nöjet är minst lika mycket på hennes sida.

– Att träffa människor från den äldre generationen ger en dimension i livet som är så viktig. Jag är själv till åren kommen och många släktingar finns inte i livet längre. Det är en gåva att träffa Lillemor och göra saker tillsammans med henne. Hon är en så intressant och spännande kvinna och det är fantastiskt att
få ha henne som vän.

Både Lillemor och Cecilia är i det närmaste självgående som intervjupersoner. Samtalet flyter otvunget och båda ger varandra utrymme och spetsar öronen när den andra pratar. Det råder ingen tvekan om att den ansvariga på vänprojektet visste vad hon gjorde när hon matchade ihop Lillemor och Cecilia med varandra.

– Det blev perfekt, eller hur Lillemor? Det har vi ju sagt många gånger, säger Cecilia.

– Ja, det blev så himla bra.

Var inte nervös

Sedan glider samtalet in på hur det var första gången de träffade varandra.

– Vi skulle träffas hemma hos mig tillsammans med en representant för projektet. Jag visste bara att jag var matchad med Cecilia men jag visste inget om henne. Jag var inte nervös utan satt lugnt och väntade vid köksbordet. Det kändes jättebra redan då och efteråt stannade Cecilia kvar. Det klickade verkligen, säger Lillemor.

Det håller Cecilia med om.

– Det kändes spännande. Jag minns att mitt första intryck av Lillemor var att jag tyckte att hon var en så tjusig och härlig människa. Det var speciellt och jag tänkte att det var en synnerligen lyckad matchning.

I början träffades de ett par timmar varje tisdag. Nu sker mötena mer spontant och telefonkontakten har blivit tätare. De umgås på goda vänners vis. Ibland promenerar de eller går på stan tillsammans. De har varit på Göteborgsoperan, gått på bio och haft högläsning för varandra. Ibland skriver de listor på vad de ska hitta på, eller så pratar de bort några timmar över en kopp kaffe hemma hos Lillemor.

– Vi delar många intressen. När det gäller opera och klassisk musik kan Lillemor jättemycket. Det är intressant och jag har fått lära mig mycket.

– Överhuvudtaget så pratar vi mycket med varandra, fortsätter Lillemor och ler klurigt åt frågan om vilka samtalsämnen de avverkar vid köksbordet.

– Ska vi berätta det? Vi pratar om allt och har nog löst de flesta världsproblem.

– Vi är ju båda erfarna och mogna kvinnor men tillhör ändå olika generationer. Det skapar intresse och nyfikenhet på varandra. Vi pratar mycket om hur våra liv har varit och har hittat många gemensamma beröringspunkter, säger Cecilia.

– Jag har ju inga barn men vi har båda varit ute i förvärvslivet och där har vi mycket att prata om. Det är lärorikt att jämföra och lära sig av varandra, säger Lillemor.

Båda tror att det kan vara svårt att knyta nya vänskapsband på ålderns höst. Men det kommer inga stekta sparvar flygandes in i munnen, menar Lillemor som hade ett stort umgänge innan vännerna runt omkring henne började falla ifrån.

– Man måste vilja få till en förändring och så måste man vara lite positiv också. Att sitta hemma och stirra på väggarna blir man ju galen av till slut.

– Nej, det händer inte av sig själv, fortsätter Cecilia.

– Det är viktigt att det finns en organisation som styr upp det och som hjälper en på traven. I alla fall i början. Sedan flyter det på av sig själv.

Nyttigt att träffa äldre

Både Lillemor och Cecilia är bekymrade över att många människor idag är ensamma och isolerade. De hoppas att vänprojektet ska ge ringar på vattnet och att fler initiativ tas till att bryta social isolering och överbrygga generationsklyftan. De tror att det skulle vara särskilt nyttigt för unga människor att träffa äldre. Då skulle de få förståelse för hur det är att bli gammal och vara beroende av andra och ibland drabbas av känslan att man som äldre lika gärna kan slängas på sophögen, som Lillemor uttrycker det.

Cecilia påpekar återigen hur spännande och intressant hon tycker att Lillemor är. Lillemor svarar med att det gäller Cecilia också och lägger till att Cecilia är en fantastisk samtalspartner, enastående vänlig och omtänksam. Och i nästan en mun säger de.

– Du hör ju att vi tycker om varandra.