Dorotea Bromberg fick skulden för kamratens död

De var bästa vänner och när Dorotea utsattes för hemska judeförföljelser tog Grazyna henne i försvar. Då riktades hatet mot väninnan som till slut inte orkade leva. Traumat i ungdomen har satt djupa spår hos bokförläggaren Dorotea Bromberg.

Dorotea Bromberg är en av Sveriges mest kända och folkkära bokförläggare. I över 45 år har hon drivit sitt världsberömda förlag och står bakom inte mindre än fyra Nobelpristagare.

Dorotea Bromberg

Ålder: 68 år.
Familj: Två barn, dottern Casia, 36 år, samt sonen Filip, 32 år, ­nyfött barnbarn.
Bor: I Stockholm.
Gör: Bokförläggare och ­grundare av Brombergs ­Bokförlag. Har sålt förlaget, men driver det nu vidare under Norstedts förlag.

Privatliv och yrkesliv går hand i hand för Dorotea som blivit vän med de flesta av sina författare. Bland annat har hon regelbunden kontakt med Patti Smith, Ian McEwan och Richard Ford. Men även såklart med förlagets svenska författare.

När vi ses på Norstedts förlag, som alldeles nyligen köpt upp Brombergs Bokförlag, menar Dorotea att hon har långt ifrån “åkt på ett bananskal” för att nå alla framgångar. Och även om hennes pappa var en erfaren bokförläggare har hon jobbat hårt för att lyckas med förlaget. Inte minst sedan pappan gick bort 1993.

– När jag kom hit med min familj från Polen i början av 70-talet hade vi egentligen alla odds emot oss. Vi var invandrare, pappa skulle snart fylla 60 år och ingen av oss kunde språket, säger Dorotea.

Dorotea Bromberg fick skulden för kamratens död
Dorotea med sin pappa Adam Bromberg. Deras stolta bokförlag upptäckte fyra Nobelpristagare.
Foto: Privat

Ett kärleksfullt hem

Vi gör ett nedslag i Doroteas liv som 16-åring.

– Vi bodde i Warszawa och hade det gott ställt. Mamma var forskare och biolog, pappa var bokförläggare och en tongivande intellektuell som ofta förekom i polsk media.

– Vi var judar och min pappa var nästan den enda överlevande i sin släkt, förutom en liten brorsdotter som klarat sig mot alla odds. Resten av släkten hade han förlorat i koncentrationslägren. Mina föräldrar var väldigt måna om att bygga upp ett tryggt och kärleksfullt hem för min syster och mig efter andra världskrigets fasor, säger Dorotea.

Hon levde ett roligt tonårsliv. Hon var social, hade höga betyg i skolan och pojkvännerna avlöste varandra.

– Vi var ofta ute och dansade och hängde på olika kaféer. Min bästa vän Grazyna och jag brukade göra allt tillsammans. Vi sov över hos varandra och vi kunde prata om allt.

Tillvaron såg ljus ut för Doroteas familj, men så förändrades situationen plötsligt, ja nästan över en natt. Folk i det kommunistiska Polen hade det dåligt ställt och saknade framtidsutsikter. Inget i landet fungerade som det skulle.

För att avleda polackernas missnöje satte regeringen 1968 igång en antisemitisk kampanj. Allt som var fel i det polska samhället var plötsligt judarnas fel. Hatet mot judar levde kvar efter andra världskriget.

– Före kriget fanns det över tre miljoner judar i Polen och i slutet av 60-talet fanns det endast 30 000. Vi var alltså väldigt få i ett land på nästan 40 miljoner invånare. Ändå fick vi skulden för allt som inte var bra. Och eftersom min pappa syntes i det offentliga rummet var han en av dem som man gick hårt åt.

Varje dag läste de artiklar i tidningen om påhittade brott som hennes pappa anklagades för. Hela familjens tillvaro kastades omkull på ett dramatiskt sätt. Båda föräldrarna förlorade sina jobb och Doroteas pappa arresterades och satt i ändlösa förhör under ett drygt år.

– Alla medier piskade upp ett hat mot judar. Man sa: “Det är judarnas fel, vi slänger ut dem.” Många av våra vänner tog plötsligt avstånd från oss och i skolan gick jag från att vara populär och omtyckt till att bli helt isolerad. Ingen ville synas med mig längre. Det var som att jag var pestsmittad. Kompisarnas föräldrar gjorde det klart för sina barn att de inte fick umgås med mig, berättar Dorotea.

Dorotea Bromberg fick skulden för kamratens död
Bästisarna Grazyna och Dorotea.
Foto: TT

Vännen tog sitt liv

Dorotea utsattes för långa förhör och kränktes av lärarna inför hela klassen. Hennes betyg sjönk till botten. Dorotea berättar att lärare högt och tydligt inför alla elever kunde säga: Jag känner att det stinker jude här. Och där satt Dorotea som klassens enda judiska elev.

Men det fanns en person som vågade stå upp för Dorotea och det var vännen Grazyna.

– Grazyna förstod ingenting av allt det som plötsligt hände mig. Hon fortsatte umgås med mig trots att hon visste att det var farligt och riskfyllt. Hon stod upp för mig, säger Dorotea.

Det visade sig sedan att Grazyna, utan Doroteas vetskap, brukade söka upp lärare och rektor för att prata om hur orättvist de behandlade Dorotea.

– Hon talade om för dem hur illa hon tyckte om det som pågick i skolan. Att man inte kunde utsätta mig för sådan utfrysning.

En dag blev det för mycket för rektorn och Grazyna fick höra att hon inte längre var välkommen till skolan och att hon heller inte skulle få fortsätta på något annat gymnasium. Hon skulle aldrig få gå ut gymnasiet. Och utan gymnasieutbildning i Polen kom man ingenstans i yrkeslivet.

Dorotea fick höra talas om Grazynas samtal med rektorn först i efterhand, när hon fick läsa det brev som hennes vän hade lämnat efter sig. I brevet stod att Grazyna skämdes för sitt lands agerande och för den pågående judeförföljelsen. Hon berättade om sitt samtal med rektorn och avslutade brevet med att hon inte längre orkade leva.

– Min vän tog sitt liv efter samtalet med rektorn. Hon hade satt på gasspisen i köket, stängt dörren och lagt sig på golvet. Hennes pappa ringde till mig och bad mig genast komma hem till dem. När jag fick se hennes kropp på köksgolvet anklagade han mig för att jag tagit livet av henne. Han riktade all sin förtvivlan och ilska mot mig. Han sa: Titta vad du har gjort. Det är klart att jag fylldes av förfärliga skuldkänslor och en stor sorg.

Därefter hamnade Dorotea i fullständig chock.

– Jag var förtvivlad. Hon var min bästa vän. Mitt i all uppståndelse polisanmälde pappan mig och skolan för mord. Skolan ordnade sedan en tillställning i aulan där man samlade alla skolans lärare och elever. Tanken var att jag skulle släpas upp på scenen och erkänna vad jag hade gjort med min vän. Det är knappt jag minns vad som hände på den där scenen. Det svartnade för ögonen och jag vet inte riktigt vad det blev av mig, säger Dorotea.

Dorotea Bromberg fick skulden för kamratens död
Dorotea älskar att jobba med författare och vill ge ut böcker så länge hon bara orkar.

Blev vuxen över en natt

Vid begravningen samlades alla närstående och många elever. Dorotea kände att hon ville vara med. Det hon inte visste var att begravningen skulle följa den rysk-ortodoxa kyrkans traditioner och att Grazyna skulle ligga i en öppen kista vid själva avskedsceremonin. Dorotea tyckte att det var för svårt att gå fram till kistan och valde att vänta utanför rummet där man skulle ta avsked.

– När Grazynas far såg att jag inte gick in blev han fullkomligt rasande. Han tyckte att jag till varje pris skulle ta avsked av hans dotter i den öppna kistan. Han släpade mig dit och slängde mig över kistan.

Att hamna ansikte mot ansikte med bästa väninnan där hon låg kall och död är en bild som etsat sig fast i Doroteas minne och som förföljt henne i mardrömmar i flera år efteråt.

Händelsen kring hennes väninnas bortgång förändrade Dorotea som person. Hon menar att hon blev vuxen över en natt.

– Det var en otroligt tuff tid. Men jag har klarat att gå vidare tack vare min kärleksfulla familj. Trots att allt togs ifrån oss på kort tid, ja vi hade knappt mat på bordet efter ett tag, så var vi tillsammans. Det gav oss styrka och en stadig grund. Och så är det nog min optimistiska läggning som hjälpt till, förklarar Dorotea.

Hon berättar att det förstås inte bara var hennes familj som utsattes för förföljelse. Många polska judar drabbades hårt efter 1968 och cirka 27 000 emigrerade strax därefter.

Familjen hade ansökt om att få emigrera många gånger men nekades tillstånd att lämna landet. Doroteas pappa förhördes dagligen och en rättegång skulle hållas. Hans brott var att han försökte “sälja Polen till väst”. En obegriplig anklagelse som ingen brydde sig om att precisera.

– Men pappa var bara en bricka i ett politiskt spel. Vi var övertygade om att han skulle dömas till ett mångårigt fängelsestraff. Men så plötsligt fick vi lov att emigrera, säger Dorotea.

Familjen packade ihop så fort det gick, fick ett svenskt visum på stående fot och reste iväg.

Dorotea Bromberg fick skulden för kamratens död
Unga Dorotea med den förste författaren hon gav ut, fransmannen Alan Peyrefitte.
Foto: Privat

Nådde stora framgångar

En vacker sommardag 1970 kom så Doroteas familj med båt till Ystad.

– Vi trodde knappt det var sant att vi kommit fram, att vi fått lämna Polen. Inte förrän vi klivit av båten andades vi ut. Medan vi väntade på bussen som skulle hämta upp oss gick vi runt i lilla idylliska Ystad. Pappa tyckte att vi hade kommit till paradiset på jorden.

Hon beskriver sin pappas livsoptimism och erkänner att hon nog ärvt den egenskapen av honom. Dorotea vill knappt gå in på de hemskheter hennes pappa upplevt under kriget, men hon tror aldrig att hon mött någon med så mycket livsmod som han hade.

– Det handlar om att ha förmågan att stänga dörren till det svåra bakom sig och orka bygga nytt. Detta visade pappa prov på, om och om igen. Och det har jag lärt mig av honom. Pappa var otroligt levande och energisk, det skulle inte minst visa sig i vårt nya land.

Dorotea läste klart sista året på gymnasiet, trots att hon inte talade svenska. Och hon fortsatte med studier ett par år därefter. Hennes pappa fick arbete på Uppsala universitet tack vare sin utbildning och sina språkkunskaper.

– Men vad pappa egentligen drömde om var att fortsätta arbeta som bokförläggare. Eftersom han omöjligen kunde få jobb på svenska bokförlag föreslog han att han och jag skulle starta bokförlag ihop.

Dorotea var då 22 år och pappa Adam hade nått pensionsåldern. Efter en del vedermödor gav de ut sin första bok, fransmannen Alan Peyrefittes När Kina vaknar kommer världen att darra.

Bara två år senare, 1978, kom det stora genombrottet för Brombergs Bokförlag: den polsk-judiske författaren Isaac Bashevis Singer tilldelades Nobelpriset. Och sedan dess har alltså Dorotea och hennes förlag stått bakom ytterligare tre Nobelpristagare. Adam, som gick bort 1993, fick vara med om tre av de fyra.

Dorotea Bromberg fick skulden för kamratens död
Författaren Isaac Bashevis Singer (tvåa från vänster) tilldelades Nobelpriset 1978. Dorotea längst till höger.
Foto: Privat

Ett nytt äventyr

Vid 29 gifte sig Dorotea med Mats Hasselgren och fick två barn. De är skilda nu men för Dorotea är barnen och hennes närmaste vänner nummer ett i livet.

– Barnen kommer såklart alltid vara viktigast i mitt liv. Och mina nära vänner. Men strax därefter kommer förlaget. Sedan är det inte så mycket som känns riktigt viktigt. Jag har inte direkt några hobbyer vid sidan av mitt jobb, förklarar hon.

Däremot kan hon ibland drömma sig bort till en liten fransk by.

– Att bara få sitta där på torget med en kopp kaffe och gärna med ett bra manus i handen.

Men du har just fått ett ­barnbarn, det måste vara en dröm?
– Ja, lilla Rakel. Jag ser fram emot att följa Rakels resa och hoppas att jag får en alldeles egen relation med henne. Det känns som ett nytt och roligt äventyr i mitt liv.

Vill du berätta om samtalet du fick år 2008?
– Jag fick ett telefonsamtal från Grazynas syster. Hon förklarade att hon inte hade vågat ringa förrän nu, då hennes pappa just hade gått bort. Systern hade öppnat ett låst skåp där pappan hade förvarat alla Grazynas tillhörigheter, bland annat hennes avskedsbrev. Systern ville höra min version om vad som hade hänt och jag bad henne läsa upp brevet för mig. För att få bekräfta mina minnen från de otäcka händelserna. Allt stämde och jag var tacksam och glad att hon ville prata med mig.

Här är Doroteas Nobelpristagare

Fyra Nobelpristagare i litteratur har givits ut på svenska på Brombergs Bokförlag:

    • Isaac Bashevis Singer, 1978.
    • Czesław Miłosz, 1980.
    • Octavio Paz, 1990.
    • J M Coetzee, 2003.

Scroll to Top