Jennifer är vän med ekorrarna

Nämn ordet ekorre och de flesta börjar tänka på barnvisan Ekorrn satt i granen och julkort med ett vintrigt landskap där en ekorre sitter vid fågelbordet och kalasar på hasselnötter.

Den lilla rödbruna gnagaren med den ludna svansen är en älskad gäst i våra trädgårdar. Därför blev det ett ramaskri när Naturvårdsverket förra året föreslog att jakt på ekorrar åter skulle tillåtas.

– Det var tur att förslaget stoppades. Jag älskar mina ekorrar, säger Jennifer Tiderman som har ett ekorrbo i sin trädgård.

När Jennifer och hennes man Niclas Karlsson våren 2019 flyttade in i sin villa i Skepplanda, mellan Göteborg och Trollhättan, märkte de tidigt att det fanns ekorrar på tomten.

– På en del av vår tomt har vi en vildträdgård och det är där de bor, berättar Jennifer.
Deras villatomt är idealisk för fåglar och småvilt. Den ligger, som Jennifer säger, mittemellan landet och ett villaområde, och vid vildträdgården rinner en liten bäck.

Men det dröjde ändå ett tag efter att de flyttat in tillsammans med sina barn Maja och Svante innan ekorrarna vågade sig fram.

– De som bodde här tidigare berättade att de sett ekorrar i början, men sedan skaffade de katt och då försvann de, säger Jennifer.

Det första tecknet på att de hade ekorrar i trädgården var deras avföring.

– Sommaren 2019 hittade vi bajs vid vårt uterum. Först trodde vi att det kom från igelkottar. Det var först i år som vi förstod att det var från ekorrar.

I samband med att coronapandemin slog till i våras började Jennifer, som arbetar som IT-projektledare, jobba hemifrån.

Då fick hon möjlighet att närmare studera djur-livet i trädgården. Det var också då som hon upptäckte att hon hade dagliga besök av ekorrar.

– Första gången jag såg en ekorre satt den på en regel till barnens gunga, mellan 10 och 15 meter från huset, och åt på något. Sedan kom de till fågelbordet som står tre meter från huset, precis utanför terrassdörren.

Dagen därpå åkte hon och köpte en speciell ekorrmatare som man fyller på med solrosfrön eller nötter. Hon köpte även hem hasselnötter för att ha något extra gott att bjuda på.

Springer in i huset

När hon såg ekorrarna öppnade hon terrassdörren för att mata dem och det dröjde inte länge förrän de vågade sig ända fram till terrassen. Efter en tid åt en av dem, som hon senare förstått var en hona, ur hennes hand.

– Ekorrarna vågade sig längre och längre fram. Det är svårt att säga exakt hur många vi har i trädgården eftersom de är så lika varandra. Som mest har jag sett tre på en gång och jag tror att det är en mamma och hennes ungar, berättar Jennifer.

Under några veckor på försommaren var ekorrarna inte lika regelbundna gäster hos dem, men sedan kom honan med sina två ungar och därefter har de ätit flera gånger ur händerna på Jennifer och hennes familj.

– De har lärt sig att de får mat när terrassdörren öppnas och då kommer de springande.

– Honan är mer orädd än tidigare. Nu springer hon in i huset för att få mat och de har till och med klättrat upp på mig och Niclas. Det har hänt att de sprungit mellan fötterna på oss när vi haft besök hemma och de kan sitta och äta ur sin skål på altanen intill oss.

Det händer också att ekorrarna knackar eller krafsar med tassarna på terrassdörren för att påkalla Jennifers uppmärksamhet.

– De äter oss ur huset, säger hon med ett skratt.

Hon har upptäckt att ekorrarna gärna hämtar nötter som de sedan gömmer på lämpliga ställen för att ha som vinterförråd.

– Vår gräsmatta börjar bli bucklig av alla nergrävda nötter. Men det gör inget. Ekorrar är så himla mysiga. Det är roligt att vilda djur känner sig så trygga med oss att de vågar sig fram. Vi kan till och med prata i normal samtalston utan att de blir rädda. Det enda som skrämmer dem är häftiga rörelser.

Våra ludna kompisar

• Den röda eller europeiska ekorren, som är den vanliga i Sverige, är rödbrun på ovansidan men blir gråare vintertid.
• Ekorrens föda består huvudsakligen av barrträdsfrön, men den äter också ekollon, nötter, solrosfrön och svampar. Senare forskning har kommit fram till att det är en myt att den äter fågelungar eller ägg. Det händer men är sällsynt.
• Fram till mitten av förra seklet jagades ekorre för skinnets skull. Varje år under 1940-talet sköts mer
  än 600 000 ekorrar, men därefter minskade antalet drastiskt.
• Idag finns det omkring 200 000 ekorrar i landet. Antalet varierar kraftigt från år till år, beroende på tillgången till föda.