Sofia är hemfrisör i glesbygden!

Frisören Sofia åker hem till sina kunder i de små byarna och klipper dem i deras eget kök. På det sättet hoppas Sofia bidra till en levande glesbygd.

Disken efter dagens lunch plockas undan i trävillan i den västerbottniska byn Tvärålund och ett kök förvandlas på några minuter till en frisörsalong. En stol mitt på golvet och en sax från en korg men inga damtidningar eller speglar. Istället får dagens kund Joakim Lidström titta ut genom fönstret över snöiga åkrar.

Sofia Ahlman

Ålder: 35 år.
Familj: Sambon Fredrik, sonen ­Agnar, som snart får en lillebror, och djuren på gården.
Bor: Hössjö, utanför Umeå.
Gör: Arbetar som ekologisk frisör i egna företaget samt driver webbutik där hon säljer produkter för hår och hud. 

– Det är ju faktiskt trevligare att titta på solnedgången än i en spegel. Titta, nu kommer tåget, pekar han.

Idén om att jobba som hemfrisör föddes när Sofia Ahlmans mormor berättade om en tant Judith som i mitten av förra århundradet cyklade runt i just byn Tvärålund och klippte byborna i hemmet.

– Om man blev klippt fick man bjuda på kaffe och var det en hemanent, alltså en hempermanent, så fick man bjuda på lunch, säger Sofia och ler.

Mormors berättelse och tanken på att jobba som frisör hemma hos kunderna istället för på en salong inspirerade henne.

– Jag såg framför mig hur tant Judith kom hem till mormors och morfars kök med sin korg på cykeln och hur morfar kom in från ladugården och åt lunch och pratade. Det kändes så himla mysigt och enkelt.

Sofia är hemfrisör i glesbygden!
Ibland tar Sofia sparken.
Foto: Fredrik Forslund/privat

Pengarna stannar i byn

Sofia utbildade sig till ekologisk frisör och jobbade några år i en salong i Umeå medan hon funderade på att bli hemfrisör.

– Det skulle kunna gå att testa utan några utgifter alls, tänkte jag. Jag behöver ingen salong, utan jag kan bara åka hem till folk. Det är ju jättesmart.

Företaget är nu i startfasen och antalet kunder varierar. Sofia hyr fortfarande en stol på en salong som komplement till hemklippningarna, men hon känner att hon hittat ett koncept hon trivs med.

– Det funkar med tanken på en cirkulär ekonomi, att man håller pengarna inom byn. Det kanske är mer en bygrej än en idé för stan, säger Sofia samtidigt som hon trimmar Joakims skägg.

– Jag tänker att du får ha kvar ganska mycket mustasch.

Joakim nickar och håller med om att en hemfrisör kan bidra till att byar på landsbygden hålls levande.

Sofia är hemfrisör i glesbygden!
Sofia med en av sina unga kunder, sonen Agnar.
Foto: Fredrik Forslund/privat

– Det är något fint i att man kan ha olika servicefunktioner i en by. Vi har till exempel en elektriker här på andra sidan vägen. Om vi anlitar honom och andra här i byn så är det fler som kan bo kvar och handla
i affären.

Joakim och Sofia är vänner och han erkänner att han kanske inte skulle ta hem vilken frisör som helst till sitt kök.

– Det känns som att det bygger lite på att det är en person man vill bjuda hem.

För honom påminner konceptet med hemfrisör om när han som barn blev klippt av sin mamma.

– Det är som att det finns något tryggt och bekant i det. Det är skönt att vara i hemmiljö och när man är klar så är man ju redan hemma, skrattar han.

Sofia tror inte att hemfriserandet passar alla frisörer eller kunder. Som frisör gäller det att känna sig bekväm i andras hem och som kund kan det fungera bättre eller sämre i olika perioder av livet.

– En kund hade till exempel fått tvillingar och jag gjorde vid hennes hår i hemmet för att det var så praktiskt, men efter föräldraledigheten vill hon gå till salongen istället.

För Sofia är det lugnare tempot och att inte vara lika styrd av klockan en av de stora fördelarna.

– När jag ringer och säger att jag är fem minuter sen svarar kunden att hon sätter på kaffe. På salong är det en annan stress. Och om 94-årige Gösta just håller på att berätta om slåttern 1976 när jag är klar med klippningen kan jag stanna kvar en stund.

Sofia är hemfrisör i glesbygden!
I den lilla korgen finns allt Sofia behöver.

Mötena är viktiga

Hon upplever också att det blir annorlunda och mer personliga samtal i ett hem och att själva mötena med kunderna blir alltmer viktiga för henne.

– Frisöryrket har inte alltid varit ett skönhetsyrke utan handlat mest om att klippa av en bit av håret. Relationerna har varit det viktiga och så har det väl alltid varit i en by. Det är härligt, tycker jag!

Sofia beskriver att hon genom åren har ifrågasatt frisöryrket på olika sätt, allt från kemiska hårfärger till hela skönhetsindustrin.

– Jag har ett kritiskt öga på mitt yrke, men jag har inte reflekterat över att jag tänker utanför boxen. Jag måste bara göra det.

Hon upplever ibland att folk ifrågasätter det som är ovanligt just för att det är annorlunda.

– Om jag står på en marknad och säljer en hårprodukt från ett litet familjeföretag i Jämtland eller en växtfärg så undrar många vad det egentligen är för ingredienser, medan ingen ifrågasätter en ljusblå blekning som sticker i både ögon och hårbotten.

En hemmiljö kan också leda till ett annat sätt att klippa.

– Hade jag klippt Jocke på salong hade jag nog klippt ganska annorlunda. Står man i salongsmiljö ska det vara raka benor. Här känner jag mig mer fri och har inte samma rädsla att bli bedömd, säger hon och rufsar Joakim i håret.

– Då vet jag att frisyren verkligen passar i det här köket, skrattar Joakim.

Fotnot: Reportaget gjordes innan coronapandemin bröt ut. 

Scroll to Top