De gör julbockar året runt!

Det luktar halm lång väg när man närmar sig det gamla ombyggda “svinahuset” på Monica och Nils-Henrik Salomonssons gård i Ramsåsa utanför Tomelilla. Här har de ägnat sig åt det gamla hantverket halmslöjd i över 30 år och deras egendesignade julbockar pryder svenska hem från Ystad till Kiruna.
– De har även spritt sig till utlandet, berättar Monica. Vi har sålt en del till Lettland och vår julbock har varit med i en reklamfilm i Norge.

Allt började med att Monica och Nils-Henrik träffades på 1980-talet. Hon flyttade från storstaden Malmö till hans gård i Ramsåsa som ligger drygt en halv mil väster om Tomelilla på skånska landsbygden.
– Jag är femte generationen som bor här på gården. Tidigare var det lantbruk med mjölkproduktion, men det lade vi ner när lönsamheten försämrades, berättar han.

När Monica kom till gården funderade de på vad hon kunde ägna sig åt vid sidan av arbetet som läkarsekreterare i Ystad. Nils-Henrik hade redan då börjat hålla i kurser i släktforskning
– Jag drev lantbruket i 10–15 år innan jag en bit in på 1980-talet gick över helt till att hålla kurser i släktforskning. Det var många bönder som då tyckte att jag var tokig, berättar han.

Blev förtjust
Monica gick en kurs i halmslöjd och blev omedelbart förtjust i det gamla hantverket. När hon tog hem och visade sin man vad hon tillverkat av halmen föreslog han att hon skulle göra fler.

– Jag föreslog att vi skulle göra majstänger också, men efter ett tag gick vi över till att enbart göra julbockar eftersom de var mest efterfrågade, berättar han.

I början var det bara i liten skala. Monica tog med sig några julbockar till sitt jobb och hennes arbetskamrater beställde av henne.

– Det blev mer och mer och 1993 slutade jag jobba som läkarsekreterare för att ägna mig på heltid åt halmslöjden, berättar Monica.

De första åren tillverkade de traditionella julbockar av råghalm och från mitten av 1990-talet började de åka på olika mässor och julmarknader. De hade även ett stånd på Kiviks marknad tio somrar i rad.

– Det var ingen explosionsartad utveckling de första 6–7 åren, men sedan började vi ändra på designen och sätta vår egen prägel på julbockarna och då började det hända saker, berättar Nils-Henrik.

År 1997 kom Monica och Nils-Henrik på att de skulle vrida på bockens huvud och simsalabim – därmed såg den speciella Ramsåsabocken dagens ljus.

– Vår julbock är knubbigare eftersom proportionerna mellan benen och kroppen är rätt. Det gör också att den står stadigare.

En annan detalj som de tycker är viktig att påpeka är att hornen är en del av kroppen och inte löst pålagda på nosen.

– Det innebär att det tar lite längre tid att göra en bock, men vi tycker det blir snyggare, säger Nils-Henrik.

 

Har redan klätt granen
När Hemmets Journal första gången kommer på besök till Ramsåsa halmslöjd är det mitt i sommaren och rapsfälten har precis blommat över på fälten runt gården.

Men inne i den gamla svinstian verkar det råda en helt annan årstid. På rad efter rad står julbockar i olika storlekar och Nils Henrik har klätt en plastjulgran för att få den rätta stämningen.

– Vi har aldrig haft en normal sommarsemester sedan vi började med halmslöjden, säger Monica med ett leende. När andra ligger på stranden och solar flätar vi julbockar.

Deras arbetsår börjar redan före tjugondag Knut. När and-ra städar ut julen börjar de tillverkningen av bockarna inför höstens julmarknader.

– Vi åker numera mest bara på de stora marknaderna, som den på Huseby bruk i Småland, säger Nils-Henrik.

Det tar allt från några timmar till en hel dag att tillverka julbockarna beroende på vilken storlek det handlar om och det kan vara ett slitsamt arbete.

– Mina tummar har fått lite stryk av allt bindande och vikande av stråna, säger Monica. De största bockarna kräver sådan kraft när man ska fläta hornen och då måste man vara två. Det brukar vår son Henrik hjälpa oss med.

Halmen får de från sin egen åker som ligger intill gården. Det måste vara råghalm eftersom den blir längst och är tåligast.

Rågen sås på hösten och de skördar sommaren som följer.

Speciell råg
– Det brukar vara en dags arbete med att hugga den. Vi sår på ett tunnland och skörden täcker vårt behov i två år, säger Nils-Henrik och berättar att de använder en speciell sorts råg till halmslöjden.
– Vi har fått tag i en gammal sort som blir riktigt lång. Den kan bli upp till två meter och det är precis vad vi vill ha. Den vanliga standardrågen blir bara kortare och kortare eftersom man vill förädla fram sorter som inte lägger sig så lätt.

Monicas och Nils-Henriks julbock finns i nio olika storlekar. De flätar även en speciell halmhäst som Monica har designat.

– Men julbockarna är vår största produkt. Vi tillverkar runt 150–200 bockar om året. När det var som mest i slutet av 1990-talet gjorde vi tusen.

Det är tyvärr bara att konstatera fakta – den traditionella julbocken i halm är utrotningshotad. Färre och färre är beredda att betala vad det kostar att tillverka dem.

– Marknaden är i viss mån mättad. Folk envisas ju med att ha kvar sin gamla julbock i 60–70 år även om halmen håller på att trilla av, men efter 30 år är vi som väl är etablerade i branschen, säger Nils-Henrik.