Här vaskades det guld i somras!

Allt är inte guld som glimmar heter det men i Emån vid Ädelfors är det faktiskt äkta guldkorn i vaskpannorna. I år har det varit rena guldfebern i de småländska skogarna.

Nyhetsbulletinerna nådde oss mot slutet av sommaren – guldvaskningen i Ädelfors i Småland har i år lockat fler besökare än någonsin under de 20 år verksamheten har varit igång.

– Jag har aldrig träffat på så många nybörjare och barnfamiljer som i år, säger den erfarne guldgrävaren och instruktören Lennart Larsson, 66.

Förklaringen till den inhemska guldruschen tros vara hemestrande svenskar och ett rejält stigande världsmarknadspris på den ädla metallen.

Väderbitna och erfarna guldgrävare, med fler bra historier om guld de hittat än pengar på banken, har trängts sida vid sida med nybörjare och barnfamiljer längs Emån.

Hemmets Journals utsände bestämde sig för att utforska fenomenet och utrustade sig med … ja, penna, block och kamera och styrde kosan mot detta småländska Klondike en mil öster om Vetlanda.

Där tas vi emot av Rolf Guldström, 56, som i dag driver turistanläggningen Guldvaskningen i Ädelfors. Passande nog har han och hans pappa Lars Guldström, 81, kontoret på adressen Guldvägen 37.

– Vi har aldrig haft så många besökare som i år, berättar han. Vi har haft 40–50 guldvaskare om dagen och på campingen har det varit fullt stora delar av sommare

Här vaskades det guld i somras!
Rolf Guldström driver turistanläggningen Guldvaskningen i Ädelfors.

Tillbaka varje år

Det är en halvklar sensommarfredag när vi kommer på besök och trots att skolorna börjat och de flesta semestrarna har tagit slut är det full fart i dalgången vid Emån där guldvaskningen bedrivs.

Några barnfamiljer och både män och kvinnor ses traska runt i gummistövlar mellan grustaget och ån. De har vaskpannorna fulla med grus och en förhoppning om att det ska finnas några tunga guldkorn kvar efter att gruset sköljts bort.

– Det har nog aldrig varit så mycket barn här som den här sommaren. Det är en speciell känsla när man ser hur en liten pojke eller flickas ögon tänds när de ser ett eller några intensivt glimmande guldkorn på botten av sin vaskpanna, säger Rolf Guldström.

Det finns de som upplevt den känslan och kommer tillbaka år efter år för att få vara med om det igen. Under en paus i vaskandet träffar vi väninnorna Berit Rydberg, 73, från Götene och Siv Rasmussen, 75, från Skummeslövsstrand på serveringen.

– När du sitter där med pannan och ser guldkorn glimma är du fast. Min gubbe lurade hit mig en dag för 25 år sedan när vi egentligen skulle spela golf. Sedan dess har vi varit här varje sommar, säger Siv med ett skratt.

Hon och maken Ulf, 79, reser regelbundet upp från hemmet i Halland till Ädelfors, där de har husvagnen parkerad, för att träffa vännerna Berit och Sven-Gunnar Rydberg, 74. De umgås, har det trevligt och vaskar guld tillsammans.

– Vi fastnade också för det här för många år sedan och vi har sedan dess även letat efter guld i Sydafrika, Italien och Skottland, säger Berit. Drömmen är att hitta en riktig “nugget” – en guldklimp som väger 4–5 gram.

– Men nu när vi är äldre orkar vi inte vaska så mycket som förr, fortsätter hon. Nu åker vi mest hit för den fina gemenskapen på campingen.

Lite extra klirr i kassan ger ändå guldvaskningen, även om ingen är villig att berätta exakt hur mycket de har tjänat på sin lite annorlunda hobby.

– Det har blivit tillräckligt så att vi kunde göra sådana här små guldsmycken till våra barn och barnbarn, säger Siv Rasmussen och visar oss en liten guldklump som hon har som berlock i ett halsband.

Här vaskades det guld i somras!
När gruset sköljts bort av vattnet stannar det tyngre guldet kvar i vaskpannan. Men det är oftast små korn det handlar om.

Sök efter skeppsvrak

De flesta som vaskar guld i Ädelfors hittar bara några korn per dag som inte väger särskilt mycket. Men drömmen de bär på är att hitta en nugget på några gram. Definitionen på en nugget är att det ska låta “plupp” när man släpper den i vattnet i vaskpannan.

– Det är lite som Lotto – spelar man inte har man inte heller chansen att vinna. Även om den chansen är liten, säger en av guldvaskarna vi pratar med.

Förklaringen till att det blivit en guldrusch i just lilla Ädelfors är enkel. Här låg nämligen Sveriges första guldgruva som var i drift fram till 1889.

Att här fortfarande fanns guld var något som Rolfs pappa Lars Guldström upptäckte redan på 70-talet när han började intressera sig för den ädla metallen på allvar. Men det skulle krävas ett skeppsbrott i Västindien innan han hittade dit.

– Och, ja, innan du frågar. Guldström är ett taget namn. Det togs på 1700-talet av min anfader när han blev soldat, säger Lars med ett brett leende på sin karakteristiska göteborgsdialekt.

På 60-talet var den unge Lars Guldström intresserad av att dyka vid skeppsvrak och det var utsikterna att hitta 400 kilo guld som ska ha sjunkit med ett skepp utanför Nya Zeeland som fick honom att köpa en gammal skuta och ta med sig sin fru och sina båda söner och kasta loss.

Men resan fick ett abrupt slut. Mitt ute på Atlanten dog motorn. En storm kastade upp dem mot ett rev i Västindien och bröt sönder båten. Sista biten tvingades Lars, hans hustru och de båda pojkarna simma i land.

– Vi blev kvar i Västindien i ett halvår och det var under den tiden pappa började intressera sig för att vaska guld, berättar Rolf.

Tillbaka i Göteborg slog Lars upp ordet guld i en uppslagsbok och fick där läsa om guldgruvan i Ädelfors.

Resten är, som det brukar heta, historia.

Guld är deras liv

Men det skulle dröja till 1990-talet innan han lockades till det lilla småländska samhället och startade turistmålet Guldvaskningen i Ädelfors. I ett par decennier var han involverad i sökande efter guld i Afrika. Både han och sonen Rolf har grävt efter guld i såväl Zimbabwe som Ghana och Mali.

– Det har varit både pappas och min huvudsakliga försörjning. Hans sedan 70-talet och min sedan jag blev vuxen. Guldvaskningen i Ädelfors är bara något som vi driver från maj till september, säger Rolf som tog över verksamheten vid Emån efter sin pappa för 20 år sedan.

Förutom att turister kan komma och gräva efter så mycket guld de kan bärga för en dagsavgift på 490 kronor (för vuxen, barn upp till 12 år betalar 240 kronor) arrangerar Rolf kurser i guldvaskning.

Nybörjare får lära sig tekniken vid vaskning och i dagsavgiften ingår det även ett par gummistövlar och en vaskningspanna.

Nere vid ån får de hjälp av de erfarna guldgrävarna som ofta även fungerar som instruktörer. Lennart Larsson från Göteborg har vaskat guld i Emån i 21 år. Den här dagen har han sällskap vid vaskpannan av sin dotter Malin Larsson, 34.

– Jag har varit här till och från genom åren med pappa. Det är en trevlig grej som vi kan göra tillsammans. Vi sitter här vid ån och småpratar samtidigt som vi vaskar efter guld, säger hon.

– Men det här är inget man blir rik på, säger Lennart med ett skratt. Det jag fått ihop har gått till smycken åt barn och barnbarn.

Rolf räknar med att guldruschen fortsätter och till nästa säsong hoppas han kunna bygga ut campingen så att den har kapacitet att ta emot fler långliggare.

– För dem som får riktig guldfeber går det att lösa ett säsongskort. Det lönar sig, säger han med ett leende.

Scroll to Top