De sena fotografierna av Augusta Lundin visar en bestämd dam med pondus och glimt i ögat. Hon var en målmedveten kvinna med gott humör och mottot “man kan vad man vill”. Nu presenteras mamsell Augusta och hennes fantastiska kläder på utställningen Augusta Lundin – Sveriges första modehus på Thielska galleriet i Stockholm.
Augusta Lundin föddes 1840 i Kristianstad och var äldsta barnet i en syskonskara på sex, fem flickor och en pojke. Pappa var skräddarmästaren Anders Lundin och mamma hette Christina Andersson. De fem systrarna lärde sig sömnad och som 14-åring började Augusta arbeta i sin fars skrädderi. Hon var en så kallad västsömmerska som sydde skjortor och västar. Efter tio år i pappas skrädderi bestämde sig 25-åriga Augusta för att flytta till Stockholm. Huvudstaden hade fler möjligheter för en ambitiös och kreativ ung dam.
Augusta började arbeta i en hattmodeaffär, men några år senare, 1867, startade hon en egen sömnadsateljé på Malmskillnadsgatan. Konkurrensen var dock tuff. Kvinnor hade nämligen fått nya möjligheter att arbeta vid 1800-talets mitt. De kunde välja mellan fler yrken och kunde också försörja sig själva. När det urgamla skråväsendet som bestämt över städernas hantverkare togs bort fick både män och kvinnor näringsfrihet – något som betydde mycket för entreprenörer som Augusta.
Ogifta 25-åriga kvinnor blev också automatiskt myndiga 1865. Åldersgränsen sänktes senare till 21 år. För gifta kvinnor gällde regeln att maken blev hennes målsman.
Hjälp av systrarna
Augusta var en energisk och begåvad affärskvinna som hade känsla för stil och hög kvalitet. Efter några år utökades sömnadsateljén med ett modemagasin. Firman blev snart Stockholms finaste modehus. Personalstyrkan växte snabbt från 3 till 30 och så småningom hade Augusta 175 sömmerskor och några skräddare anställda. Ateljé och modehus flyttade till Brunkebergstorg, först till nummer 2 och 1908 till nummer 20.
Augusta blev något av en pionjär när hon rationaliserade arbetet i ateljén. Istället för att en sömmerska jobbade på hela klänningen tog de nu hand om var sin del av plagget. Några sydde bara ärmar, andra bara kjolar och så vidare. Ateljén blev snabbt känd för att leverera perfekt sydda kläder på rekordtid, ibland så lite som tre timmar.
Augustas systrar var också till god hjälp. Antonia blev hennes närmaste medarbetare och Hulda var en duktig sömmerska som senare blev pedagog och gjorde en viktig insats för textilslöjdsundervisningen
i Sverige. Genom Hulda fick Augusta såväl kunder som duktiga sömmerskor.
Baler och stora festligheter var det gott om på den tiden. Augusta Lundin fick många beställningar på eleganta klänningar. Komplicerade arbeten med spetsar och broderier var modehusets specialitet. Kreationer med volanger, broderier, fransar, spetsar och draperingar krävde många arbetstimmar. Man utgick från förlagor i tidskrifter som Freja, Idun och Nya Basaren. Men billigt var det inte. En sidenklänning från Augusta Lundins ateljé kunde kosta 225 kronor, vilket motsvarar cirka 20 000 i dagens penningvärde.
En värdefull kontakt var affärsmannen Otto Bobergh, som bott i Paris och samarbetat med den brittiske skräddaren och modeskaparen Charles Frederick Worth. Deras fashionabla modehus Worth & Bobergh i Paris var sin tids absolut främsta med en internationell kundkrets. När Bobergh flyttade tillbaka till Stockholm blev han granne med Augusta och säkert en stor inspirationskälla. Tack vare Bobergh kunde Augusta resa till Paris flera gånger för att se det senaste modet och köpa in tyger och tillbehör.
Kamp för bekvämlighet
Vid den här tiden verkade Dräktreformföreningen, som kämpade för att kvinnor skulle få mer bekväma kläder. Korsetterna, de långa kjolarna och lagren av underkläder ansågs ohälsosamma och försämrade rörelseförmågan. Augustas modehus sydde upp så kallade reformdräkter för kvinnor på uppdrag av föreningen. När hennes springflickor gjorde ärenden på stan lät hon dem bära orangefärgade reformdräkter.
Den förnäma kundkretsen var dock inte så intresserad av de bekvämare kläderna till en början. Korsetten, som snörde kvinnorna så hårt att de ibland svimmade, hängde med under hela 1800-talet. Krinoliner var högsta mode under 1860-talet. Sedan tog den draperade turnyren över. Först vid sekelskiftet blev modet ledigare och under 1920-talet klev den moderna kvinnan fram i knäkorta, tubformade klänningar och shinglat hår.
Augusta Lundins eleganta mode lockade många välbeställda människor. Drottning Sofia och hennes hov fanns bland kunderna, liksom änkedrottningen Josefina, aristokratin, kända skådespelerskor och förmögna borgerliga damer. 1892 utnämndes firman till kunglig hovleverantör och Oscar II brukade som julklapp beställa 30 klänningar till hovdamerna.
Som första kvinna fick Selma Lagerlöf Nobelpriset i litteratur 1909. Och det blev Augusta som fick äran att göra Selmas klänning. Nobelklänningen, som finns på Mårbacka, tillhör modehusets mest kända kreationer.
Det var Selma Lagerlöfs väninna Sophie Elkan som tipsade om Augustas modehus. Tre provningar i ateljén krävdes innan den fantastiska klänningen i silvergrå sidenbrokad med chiffong, vid kjol och släp var färdig. Selma Lagerlöf måste ha varit en ståtlig syn när hon tog emot sitt pris.
Progressiv arbetsgivare
Kvinnofrågan, som blev allt hetare i och med med suffragetternas kamp för kvinnlig rösträtt, intresserade nog Augusta Lundin, även om hon egentligen inte var feminist i dagens mening. Hon månade om sin personal, som ju länge bara bestod av kvinnor. Hon såg till att arbetstiden blev reglerad, att de fick sitt huvudmål på arbetet samt tillgång till sjukvård. Arbetstiden förkortades till tio timmar, jämfört med de tolv som var det normala vid den här tiden. Personalen fick också två veckors betald semester. Därutöver bjöds de på utflykter till Augustas lantställe i Ulriksdal och var med på firmans jubileumsfester.
Utställningen på Thielska galleriet är den första om Augusta Lundin. Samtidigt presenteras en bok som också är utställningskatalog, Augusta Lundin – haute couture på svenska (Appell förlag).
– Eleganta damer bytte kläder flera gånger om dagen på 1800-talet. Modehusets stora nummer var aftonklänningar men också till exempel riddräkter och brudklänningar, berättar modeexperten Lotta Lewenhaupt, redaktör och författare till boken om Augusta Lundin samt curator för utställningen tillsammans med kostymtecknaren och scenografen Anna Bergman Jurell.
Utställningen gör nedslag i både Augusta Lundins liv och verksamhet. Besökarna får se klänningar i vackra och dyrbara material.
– Vi visar ett 40-tal plagg, de flesta från runt 1900 och ganska många från 1910–1920. Många är privatlån och har tidigare inte visats, säger Lotta Lewenhaupt.
När Augusta Lundin gick bort 1919, 78 år gammal, ärvde systersonen Karl August Bergbom modehuset. 1939 blev man dock tvungen att lägga ner verksamheten till följd av den hårdnande konkurrensen från den maskinella klädindustrin.
