Hunden Morris blev Anettes väg ur ensamheten: “Han är bland det bästa som har hänt mig”

Eftermiddagsturen med Morris är precis avklarad. Matte Anette Lind har kommit tillbaka till lägenheten i Stockholm och kan ta det lugnt en stund.

– Vi går dagligen fyra rundor och varje gång träffar jag alltid någon av de andra trevliga hundägarna som jag byter några ord med. En del av dem har blivit mina nya vänner och vi träffas även hemma hos varandra, berättar Anette.

Hon träffade sin Erik på dans i Berzelii park i Stockholm för 50 år sedan. Hon föll för att han var så glad och trevlig. År 1971 gifte de sig i Järfälla kyrka. De fick tre söner och 37 lyckliga år tillsammans.

– Det jag minns bäst och som jag föll för redan från början var de intressanta och djupa samtalen vi hade, samtidigt som Erik hade humor.

Erik var och förblir mannen i hennes liv. Han levde ett aktivt liv, sprang Lidingöloppet och cyklade Vätternrundan. Samtidigt var han och familjen ute och reste mycket, de såg både Europa och USA. När de tre sönerna blev vuxna och flyttade hemifrån var det meningen att makarna skulle resa ännu mer, upptäcka världen och njuta av livet. Så blev det inte. Erik kände att något inte stod rätt till med hans kropp, men det tog ett år innan han fick veta att det var blodcancer.

– Vi fick efter det fyra fina år tillsammans och tog vara på den tiden innan Erik somnade in en sommardag.

Steget från att vara två till att vara ensam var stort.

– Jag var då bara 57 år och det är svårt att sätta ord på hur jobbigt det kändes. Vi brukade äta frukost och diskutera det vi läste i morgontidningen. Nu fanns det varken någon att äta med eller prata med.

När hon slutade jobba insåg hon att något sällskap ville hon ha och djurvän har hon alltid varit.

– Jag kontaktade en hunduppfödare och så köpte jag Morris, han är bland det bästa som har hänt mig. Har jag varit i väg så är han alltid glad och välkomnande när jag kommer hem. Morris är så snäll och barnbarnen älskar att leka med honom när de är här.

Motion och gemenskap
Hon älskar promenaderna med Morris och alla andra hundar de möter.

– Hundägare är ett trevligt släkte, säger hon.

Anette går också på seniorgym två dagar i veckan. Det ger inte bara kroppen den nödvändiga dosen motion, där finns också en gemenskap med de andra som tränar.

– När vi som är där har tränat klart brukar vi sätta oss en stund, ta en kopp kaffe och prata. Det är trevligt.

– Jag har självklart många fina vänner från tidigare som också kände Erik. Vi pratar ofta om honom och saknar honom tillsammans, samtidigt som vi har kul och umgås.