Det går inte att ta miste på återseendets glädje när Sofie Berglund ger sin arbetskamrat en kram och sedan sätter sig bredvid honom i soffan.
– Skönt att se att du mår bra, säger hon.
Vi är hemma hos Roger Ekström i Gothem för att han ska dela ut Hemmets Journals Guldros till Sofie. Det är nämligen tack vare henne som han åter kan njuta av grönskan, fågelsången och ännu en härlig sommar på Gotland.
– Det är ingen tvekan om att hon räddade mitt liv. Hon agerade snabbt och gjorde verkligen en bra insats, säger han på sin härliga gotländska och ger sin räddare ytterligare en kram.
– Men det var inte bara jag som agerade. Vi var flera som hjälptes åt på olika sätt, säger hon lite blygsamt.
– Men det var du som var först framme hos mig och som inledde återupplivningsförsöken. Därför är du verkligen värd en Guldros.
Började krampa
Den dramatiska händelsen som var nära att kosta Roger livet inträffade måndagen den 2 mars i år. Som en blixt från en klar himmel drabbades han av en mycket kraftig hjärtinfarkt.
– Jag hade inte haft några som helst varningstecken. Jag hade inga smärtor i bröstet och jag kände mig fullt frisk, berättar han.
Den här dagen var Roger och hans arbetskamrat Sofie sysselsatta med underhållsarbeten i Cementas fabrik i Slite. De höll på att riva ner tegel inne i en av de stora kalkugnarna.
– Maskinen som vi använde hade vält ett tiotal meter inne i ugnen och vi skulle försöka resa upp den, berättar Sofie.
För att förstå hur det såg ut inne i kalkugnen kan man beskriva den som en lång tunnel med en liten mynning i ena änden. Det var kolsvart inne i ugnen och eftersom klockan var runt halv sju på kvällen var det även mörkt ute.
– Inuti ugnen såg det ut som ett månlandskap eftersom vi hunnit riva ner ganska mycket tegel. Det var svårt att ta sig fram på det ojämna underlaget, berättar Sofie.
Medan de höll på att arbeta såg hon hur Roger plötsligt satte sig ner. Först tyckte hon inte det var något konstigt med det, men när hon ögonblicket senare åter fångade in honom i ljusskenet från ficklampan såg hon hur han hade börjat krampa.
Blixtsnabbt kastade hon sig fram mot honom och lyckades fånga upp honom i sina armar innan han föll till marken. Hon förstod direkt att arbetskamraten fått ett hjärtstopp.
– Jag ropade till min chef Karl-Erik som befann sig vid ugnens mynning att Roger förlorat medvetandet och att vi behövde hjälp.
Hon lade sedan försiktigt Roger ner på marken och började göra hjärtkompressioner. Hon har gått kurser i hjärt-lungräddning (HLR) så hon visste exakt hur hon skulle göra.
– Jag försökte känna om Roger hade någon puls, men jag kände ingenting.
Fick extra krafter
Under tiden ringde förmannen Karl-Erik Gestrinius till driftcentralen som snabbt var på väg med en hjärtstartare. En annan arbetskamrat larmade 112.
– Karl-Erik kom in till mig och Roger i tunneln. Han lyste med sin ficklampa så att jag kunde se att jag tryckte på rätt ställe på Rogers bröst.
Sofie gav Roger hjärtkompressioner så länge hon orkade och fick sedan avlösning av arbetskamraterna. De visste att det skulle ta minst 30 minuter för ambulansen att komma från Visby och varje minut kändes som en evighet.
– Men det var som om man fick extra krafter av adrenalinpåslaget, berättar hon. Jag minns att jag reagerade på att det var helt tyst inne i ugnen. Det enda som hördes var ljudet från hjärtstartaren,
berättar Sofie.
Så kom ambulansen och Roger fördes i ilfart till sjukhuset i Visby. Eftersom han haft ett så omfattande hjärtstopp flögs han direkt vidare till Karolinska sjukhuset i Stockholm.
Det har Roger själv inget som helst minne av.
– Jag minns överhuvudtaget ingenting från den 2 mars. Allt är svart. Det första jag minns är att min familj är och hälsar på mig på Visby sjukhus. Jag har också ett svagt minne av att Sofie och mina arbetskamrater är där, säger han.
Vid första operationen på Karolinska sjukhuset upptäckte läkarna att hjärtstoppet berodde på två blodproppar i hjärtat. Efter ett dygns vård flögs han tillbaka till Visby.
Åtta brutna revben
För Sofie och de andra arbetskamraterna var det en lättnad när de fick besöka honom på sjukhuset.
– Det var jätteskönt för oss att se dig igen. Vi tyckte du var som vanligt igen även om du inte själv kommer ihåg så mycket av det, säger Sofie.
Förutom lite problem med minnet och balansen, vilket kommer att förbättras enligt läkarna, har Roger klarat sig utan några bestående men trots det långa hjärtstoppet. Åtta revben knäcktes av hjärtkompressionerna, men de har läkt igen.
– Jag är så oerhört tacksam för att jag har så fina arbetskamrater som Sofie och de andra. Senare ska jag ha ett stort grillparty här i trädgården för alla som var med och räddade mig, säger Roger som snart hoppas komma tillbaka till jobbet.
– Jag längtar efter att få träffa alla kollegorna.
Hemmets Journals guldros
Har du någon du vill uppmärksamma? Någon som gjort något viktigt för dig eller som genom sitt sätt att vara blivit betydelsefull i ditt liv.
Kontakta oss på Hemmets Journal så hjälper vi dig att framföra ditt tack med vår specialgjorda guldros
i kedja – och ett reportage i tidningen, så klart!
Mejla till: guldrosen@egmont.se
