Psykologen Jenny Jägerfeldt har liknat pandemin vid ett stormigt hav. Hon håller inte med om det som ofta sägs, att vi alla “sitter i samma båt”. Hon målar upp en annan bild:
Vi befinner oss på samma stormiga hav, men vi sitter i olika båtar. Vissa seglar ensamma, andra tillsammans. Några åker runt i bekväma, välutrustade yachter, andra sitter i enklare båtar. Vissa klamrar sig fast vid en ynklig planka och fruktar sitt liv. Vissa trivs med sitt sällskap ombord på båten, andra är rädda för sina medpassagerare. Vissa kommer att gå under i stormen, andra kommer lugnt att segla vidare.
– Jag tycker att det är en väldigt bra bild. Den visar att förutsättningarna är så väldigt olika – trots att vi lever under samma himmel. Vissa har en lyxkryssare, andra har knappt en flotte, säger Else Berglund, humanitär chef vid Act Svenska kyrkan.
Enskilda individer i Sverige har drabbats hårt, men som land betraktat är vi ändå lyckligt lottade, menar hon.
– Ingen i Sverige kommer att förlora sin bostad på grund av coronapandemin. Vi har tillgång till sjukvård och vi kan ringa efter en ambulans. Vi är oroliga för att sjukvårdssystemet kanske inte ska klara pandemin, men i många länder finns det bara några få respiratorer. I stora delar av världen är kapaciteten vad gäller intensivvård ytterst begränsad, vilket gör det svårt att hantera ett stort antal patienter med covid-19.
Lever på marginalen
Viruset har börjat få fäste på platser med svaga hälso- och sjukvårdssystem och bland människor som inte har möjlighet att skydda sig själva. Viruset har tagit sig in i världens största flyktingläger, Cox’s Bazar i Bangladesh, där det bor rohingyer som flytt från Myanmar.
Och i Filippinerna hotar massarresteringar och avrättningar av människor som tvingas bryta karantänen
för att ge sig ut och leta efter mat, för att bara nämna två exempel.
Människor som lever på marginalen, som befinner sig på flykt eller vars vardag består av hunger och fattigdom har sämst förutsättningar att klara en kris.
FN:s generalsekreterare António Guterres varnar för att miljontals människor kan komma att mista livet i virusutbrottet om det får en okontrollerad spridning, och fattiga länder är särskilt utsatta.
– När coronaviruset får fäste i länder utan trygghetssystem, i konfliktområden och i flyktingläger står vi inför stora utmaningar, säger Lennart Hernander, Act Svenska kyrkans biståndschef.
Han har tät kontakt med kyrkans samarbetspartners runt om i världen och han vittnar om stor oro
och en situation som redan har fått allvarliga konsekvenser för människor som lever i utsatthet.
– Ur ett fattigdomsperspektiv riskerar vi att gå tillbaka flera decennier i utveckling – till den situation av extrem fattigdom som rådde på 1980-talet, säger Lennart Hernander.
En ekonomisk kris
Med tiden har det alltså blivit tydligt att det i vanlig ordning är de fattigaste grupperna i samhället som drabbas hårdast av viruset. Nu har coronapandemin börjat spridas över hela Afrika.
– Men ännu har inte coronan tagit ordentlig fart på den afrikanska kontinenten. Om det beror på att man inte har testat i någon större omfattning eller på klimatet – söder om ekvatorn har det varit sommar och viruset verkar trivas bättre i kallare klimat – vet vi inte ännu. Och hur viruset kommer att slå mot dem som har nedsatt immunförsvar vet vi inte riktigt heller. Det är fortfarande många frågetecken runt viruset, menar Else Berglund.
Hittills har låginkomstländerna drabbats hårdare av coronapandemins ekonomiska konsekvenser än av själva viruset. För i spåren av pandemin breder fattigdomen ut sig, konstaterar Else Berglund. Hon konstaterar att antalet människor i världen som svälter i och med coronapandemin har ökat från 170 miljoner till 280 miljoner.
– Cirka 1,8 miljarder människor runt om i världen har redan idag förlorat mer än 60 procent av sin försörjning på grund av coronakrisen. Många länder var redan före smittspridningen i behov av humanitär hjälp, och coronapandemin riskerar att fördjupa pågående humanitära kriser och utsätta miljontals människor för nya ekonomiska, säkerhetsmässiga och hälsomässiga risker. Den ekonomiska krisen som ligger framför oss på grund av covid-19 är enorm.
En särskilt utsatt grupp är de människor som lever i städernas slumområden, menar Else Berglund. De är både närmare viruset och har mindre chans att distansera sig socialt. När de mister jobbet har de varken social trygghet eller något familjejordbruk att falla tillbaka på.
– Det är inte lätt i flyktinglägren heller, men där har man i alla fall en vana att hantera olika epidemier, exempelvis kolera. Där finns en kunskap om hur man isolerar människor och hur man för ut information. Jag är riktigt orolig för de gigantiska slumområdena.
I Nairobi gäller total lockdown, och en väninna som bor i slumområdet Kibera blev nerslagen av polis när hon försökte ta sig till sjukhus.
Krisens omfattning påverkar Act Svenska kyrkans arbete. På många sätt har de fått ställa om sin verksamhet, förklarar Sanna Bülow, kommunikatör.
– Läget är extremt nu. På många platser där vi jobbar långsiktigt med försörjningsåtgärder, demokrati och jämställdhet är vi tvungna att slå om till akuta åtgärder för att hindra svält och ökat våld mot kvinnor och barn. Mer likt arbetssättet i humanitära katastrofer. Mycket av det som ska bygga den långsiktigt hållbara utvecklingen får vänta. Vi står inför utmaningar som vi inte har sett på länge, kanske inte under hela vår livstid.
Skyller på andra
Lennart Hernander konstaterar att covid-19 inte bara är en hälsokris utan också en matkris.
– Det är stor brist på mat. Ett lika stort problem är att pandemin leder till spänningar mellan olika grupper. Över hela världen skyller man gärna på utlänningar när det krisar. I Kenya skyller man spridningen av viruset på lastbilschaufförerna från Tanzania. Det är ju alltid någon annans fel. Den filosofin lever vi ju efter också här i Sverige. Den här spänningen mellan grupper kan bli väldigt farlig.
Dessutom leder pandemin till ökat våld mot kvinnor och att redan utsatta barn riskerar att utnyttjas, men också till stängda gränser, konstaterar Lennart Hernander.
– De stängda gränserna får enorma konsekvenser för människor som är på flykt. Flyktingar från Sydsudan är ett exempel. De har ingen möjlighet att söka säkerhet i Kenya eftersom gränsen mellan Sydsudan och Kenya är stängd och inga flyktingar tillåts komma in.
Lennart Hernander är också orolig för hur olika ursprungsbefolkningar kommer att drabbas.
– Ofta bor de trångt och lever avskilt från resten av samhället och de har sällan tillgång till information på sitt eget språk. Många av dem är migrantarbetare som nu tvingas vända hem från gruvor och skogsarbete och som kanske tar med sig smitta hem till byarna. Tidigare sjukdomar och virus har slagit hårt mot ursprungsbefolkningar. Under mässlingsutbrott på 80-talet dog uppemot 20 procent av vissa folkgrupper.
Orkar kämpa lite till
Ett hopp mitt i eländet är att många människor vill bidra och hjälpa till på det sätt de kan, vittnar Else Berglund.
– Svenskar är väldigt solidariska. De vill gärna hjälpa till. Det gäller att inte förlora hoppet på grund av krisens omfattning. Det går nämligen alltid att göra skillnad. Man kan inte hjälpa alla, men man kan alltid hjälpa någon. Dessutom spelar insatsen i sig en stor roll. Att veta att det finns människor som känner till ens utsatta position och som tänker på en kan göra att man orkar kämpa lite till. Då vågar man kanske tro att saker och ting en dag kommer att lösa sig, säger Else Berglund.
Så det finns hopp även i en sådan här extrem situation?
– Det måste det göra. Människans förmåga att gemensamt hantera kriser är stor. När det behövs ställer samhället om. Act Svenska kyrkan rustar nu, tillsammans med kyrkor, organisationer och tusentals frivilliga, för att bistå våra partners i de enorma utmaningar de står inför. Att samarbeta är det enda sättet att minska coronapandemin och dess effekter. Nu mer än någonsin behöver vi visa mod och solidaritet över gränserna, säger Lennart Hernander.
Det här är Act Svenska kyrkan
Act Svenska kyrkan arbetar mot fattigdom, förtryck och orättvisor runt om i världen. Globalt finns ett antal utsända medarbetare, men framför allt bygger verksamheten på samarbeten med lokala aktörer. Act Svenska kyrkan arbetar i huvudsak med lokala samarbetspartners som känner samhället inifrån. Utifrån deras kunskap och närvaro kan behov och förutsättningar snabbt analyseras och akuta insatser påbörjas.
Tre röster om coronapandemin
Lennart Hernander, biståndschef:
“Det är sant att vi verkligen inte sitter i ‘samma båt’. När vaccinationer mot mässlingen och polio ställs in för att det saknas kyltransporter, när hälsobudgetar omfördelas, när flygbolag tredubblar priset på flygfrakt för mediciner och livsmedel så drabbar det framför allt utsatta barn i låginkomstländer. Särskilt utsatta är som vanligt flickor och kvinnor, men också människor med funktionsvariationer, hbtq-personer – som i vissa länder till och med ges skulden för spridningen av corona samt ursprungsbefolkningar, till exempel i Amazonas.”
Sanna Bülow, kommunikatör:
“Mitt i allt måste livet fortsätta. För miljontals barn och vuxna pågår livet i de här situationerna dagligen, situationer vi här i Sverige bara läser om i tidningen och sedan vänder blad. Act Svenska kyrkan tror på att livet är värdefullt, på att livet har en mening. Vi tror på människors egen och gemensamma kraft och på medmänsklighet, och vi ser det som kan göras, det som görs av massor av människor som kämpar för livet – för sig själva och för varandra i situationer som någon som aldrig bott någon annanstans än i Sverige har mycket svårt att ens föreställa sig. Vi vill stå på deras sida, de som kämpar. Vi jobbar tillsammans och vi ger inte upp. För livet och för kärlekens skull!”
Else Berglund, humanitär chef:
“Covid-19 sprids över världen. I Djibouti, i östra Afrika, har smittspridningen kommit igång ganska rejält. Flyktinglägret i Cox’s Bazar i Bangladesh, där miljontals rohingyska flyktingar bor, har också fått in smittan. När några lyxiga kryssningsfartyg fick smittan ombord pratades det mycket om hur klaustrofobiskt och jobbigt det måste vara (man bor ju så tätt på ett kryssningsfartyg). Men det är ju ingenting mot ett flyktingläger – där bor man 40 gånger tätare än på ett kryssningsfartyg.”
Så ser stödet ut just nu
Här är några exempel på det arbete som Act Svenska kyrkan gör tillsammans med samarbetspartners runt om i världen.
- I de stora flyktinglägren i Kenya ökas insatserna för de mest utsatta barnen nu när skolor och förskolor stängts.
- I Myanmar stöttas informationskampanjer på lokala språk bland rohingyaflyktingar för att minska smittspridning i de överbefolkade lägren.
- I Irak identifieras de mest utsatta familjerna och det delas ut ett ekonomiskt stöd till dem.
- I Palestina levereras matpaket till familjer i Betlehem som förlorat sina inkomstmöjligheter samt till den lokala kyrkans olika verksamheter.
- I det syriska flyktinglägret Zaatari i norra Jordanien distribuerar kyrkan hygienartiklar till 12 000 hushåll.
Vill du ge en gåva?
Swisha valfritt belopp till 9001223.
Plusgiro: 900122-3
Bankgiro: 900-1223
Läs mer: www.svenskakyrkan.se/act