Sommarkrim: Hon är en av Englands farligaste kvinnliga mördare

Tracie Andrews och Lee Harvey blev blixtförälskade när de hösten 1994 träffades på nattklubben Bakers i Birmingham. Lee var 23 år och arbetade som busschaufför. Den två år äldre Tracie serverade på en pub. De hade mycket gemensamt, båda hade döttrar från tidigare förhållanden och båda längtade efter någon att dela livet med. 

Känslorna växte sig snabbt starka och redan efter några månader hade Lee flyttat in hos Tracie och hennes dotter i deras lägenhet i förorten Alvechurch.

Trots att de båda uppriktigt älskade varandra var relationen stormig. Tracie ville alltid veta var hennes kärlek befann sig, ständigt orolig för att han skulle lämna henne precis som hennes far hade övergivit henne när hon varit barn. Lee var å sin sida svartsjuk och oroade sig för att hans blonda flickvän, som tyckte om uppmärksamhet och att flörta med andra män, skulle vara otrogen. 

Grälen var många och häftiga och det hände att parets grannar ringde polisen när osämjan hade övergått till slagsmål.

Alla hårda ord till trots var kärleken stark och redan efter sju månader friade Lee. En överlycklig Tracie svarade ja.

Men bröllopsplanerna sköts ideligen på framtiden på grund av de återkommande bråken. Istället för att planera för bröllop ägnade de sig åt att gräla och göra slut med varandra innan de blev tillsammans igen. 

Pratade i tv

Flera gånger flyttade Lee hem till sitt gamla pojkrum i föräldrarnas villa, innan han efter några dagar återvände till sin flickvän.

Efter ett år meddelade Tracie att hon var gravid, ett besked som fick paret att lugna ner sig. Dessvärre förlorade hon barnet och snart var de tillbaka i sina ­destruktiva beteenden. 

Lördagen den 1 december 1996 beslöt sig paret för att tillbringa kvällen på sin lokala pub. Det skulle visa sig bli ett ödesdigert beslut. 

Vid tiotiden på kvällen lämnade de puben tillsammans.  

Kvällen hade blivit natt när en förbipasserade bilist hittade parets övergivna bil. Strax bredvid låg Lee död på marken, knivhuggen till döds. Vid hans sida låg Tracie, blå­slagen och till synes traumatiserad.

Polis tillkallades och en chockad Tracie berättade hur två främmande män följt efter dem när de lämnat puben. En hetsig biljakt hade utbrutit. Med tårar på kinderna berättade Tracie vad som hänt, hur en mörk Ford Sierra under flera kilometer kört nära och tutat på dem. Sedan hade den andra bilen svängt in framför paret och tvingat dem att stanna. 

Upprörda känslor 

Lee hade varit rasande och klivit ur bilen, precis som passageraren i den andra bilen gjort. Ett hetsigt gräl hade utbrutit. De båda männen hade börjat slåss och snart hade angriparen dragit fram en kniv och attackerat Lee. Tracie hade rusat fram och försökt försvara sin fästman men slogs då själv till marken.

Polisen hade inga spår att gå på. Efter några dagar gjorde Tracie, tillsammans med Lees föräldrar Maureen och Ray, ett framträdande i en tv-sänd presskonferens. Där vädjade de tre till eventuella vittnen att träda fram.

– Allt jag vill säga till dig som dödade Lee är att träd fram och stå för vad du gjort, vädjade den blå­slagna unga kvinnan och fortsatte, vänd till föraren:

– Oavsett vem mannen som var i ditt sällskap var så kände du honom. Den mannen har förstört mitt, Maureens och Rays liv. 

Det brittiska folket var upprört. Hetsiga gräl i trafiken, så kallade road rage, hade blivit allt vanligare, men det var första gången som en sådan incident resulterat i mord. Tipsen strömmade in, utan att ge något konkret. 

Tydliga blodspår

Några dagar senare skulle polisen på nytt tala med den sörjande flickvännen, som vilade ut hemma hos sin mamma. De fann henne okontaktbar i sitt gamla flickrum. Hon hade försökt att ta sitt liv och fördes i ilfart till sjukhuset.

Självmordsförsöket resulterade i nya svarta rubriker: Det hette att den unga kvinnan inte orkade leva utan sin fästman.

Men vid det här laget hade polisen börjat tvivla på Tracies uppgifter. Gång på gång hade hon ändrat sina vittnesutsagor. Flera vittnen hade också uppgett att den bil som paret färdats i inte hade varit förföljd vid den aktuella tidpunkten. Tekniska bevis, bland annat den stora mängd blod som hade funnits på Tracies tröja, tydde på att hon inte hållit i Lee när han tog sitt sista andetag utan när han knivhöggs. Blodspår i hennes höga stövlar stödde den teorin. Polisen trodde att hon gömt kniven i stövlarna under det att hon förhördes. Teorin var att hon gjort sig av med kniven på sjukhuset när hon senare plåstrades om där. 

Under de långa förhören vidhöll hon sin oskuld. Men det hjälpte inte – bevisen talade sitt tydliga språk. 

Enig jury

Sju månader efter mordet, den 1 juli 1997, inleddes rättegången mot Tracie Andrews. Hon stod åtalad för att ha mördat sin pojkvän med 37 knivhugg. 

Den 28 juli föll domen. En enig jury var övertygad om att den åtalade hade mördat mannen hon älskade.

Tracie dömdes till livstids fängelse. Knappt två år senare erkände hon i ett brev till sin advokat att hon mördat sin pojkvän, men hon hävdade att det skett eftersom hon varit tvingad att försvara sig själv. 

Efter klanderfritt uppträdande frigavs Tracie 2011.

Idag lever Tracie under antaget namn och har förändrat sitt utseende efter att ha opererat sitt underbett. Hon har gift om sig. 

Tracies nye kärlek Phil Goldsworthys före detta fru har till journalister berättat att hennes ex-make gift om sig med den riksbekanta Tracie Andrews, så hennes försök att leva anonymt misslyckades.