Grannen Anders fick igång Bernts hjärta i sista minuten

Den tacksamhet Bernt Nyman känner över att få leva vidare är svår att beskriva.

– Ni är mina hjältar och räddande änglar. Utan er hade jag inte stått här idag, säger han och får något tårfyllt i ögonen när han tittar på sin fru Clary och grannen Anders Axelsson, 45.

Bernt, som har en stark gudstro, tror att det var Guds hand som styrde över hans liv den här dagen.

– Det var så många tillfälligheter som spelade in att det var meningen att jag och Clary skulle få fler år tillsammans, säger han och kramar om hustrun.

Paret har varit gifta i 45 år och hållit ihop i vått och torrt. De har glatts åt medgångar och kämpat tillsammans när livet har prövat dem. Och kärleken är fortfarande lika stark.

Andra sidan jordklotet

De har två barn, Charlotta och Emanuel, som är bosatta i Nya Zeeland på andra sidan jordklotet.

– Vi brukar besöka våra barn ett par månader på vintern varje år. Så gjorde vi även i år och när vi skulle åka hem hann vi precis ut ur landet innan det blev förbjudet att resa på grund av coronapandemin.

En dryg månad senare, närmare bestämt lördagen den 18 april, var vårvädret på sitt bästa humör hemma i Sverige. Paret bor i en marklägenhet i Smålandsstenar och de varma solstrålarna på förmiddagen lockade dem att göra lite underhållsarbete. Bernt tog fram skurhink och borste och började skura ren altanen medan Clary gav förrådet en rejäl vårstädning.

När Bernt stod och skurade kände han att det var något som inte stod rätt till.

– Jag fick smärtor i bröstkorgen men tyckte inte det var så farligt och trodde att det skulle gå över. Du vet hur vi karlar är, skrattar han.

Han sa inget till Clary. Men när han spolat av en matta och kände att han inte orkade hänga upp den på grund av smärtorna i bröstet berättade han för henne.

– Vi ringer en ambulans, sa Clary bestämt och de gick båda in.

Föll ihop

Efter att Bernt ringt efter ambulans lade han sig på soffan i vardagsrummet för att vila. Han kände hur smärtorna blev värre och ringde 112 på nytt. Han fick besked om att ambulansen inte var så långt borta.

– Ungefär då slocknade jag, säger Bernt.

Framför ögonen på en chockad och förtvivlad Clary föll han livlös ihop i soffan.

– Nej, snälla Bernt, du får inte dö! skrek hon förtvivlat och visste inte vad hon skulle göra.

Clary har ingen utbildning i hjärt-lungräddning och har inte kraften som behövs för att pumpa på bröstkorgen och få igång hjärtat. Dessutom var hon svårt chockad över situationen. Nu hängde det kanske på sekunder innan allt kunde vara för sent!

Hon rusade ut genom dörren och skrek: “Ambulansen är på väg! Visa in dem här. Bernt är jättedålig …”

Anders Axelsson bor i området och den här förmiddagen hade han gått en lång skogspromenad och lyssnat på musik. Han var på väg hem och passerade utanför paret Nymans hus i exakt samma ögonblick som Clary skrek förtvivlat på hjälp.

– Jag hade lurarna i öronen. Men jag hörde att någonting hade hänt där inne, så jag rusade förbi ­henne och in i lägenheten.

– Jag hann knappt se Anders förrän han var inne. Så snabbt gick det, säger Clary.

Revbenen bröts

Anders berättar att han ­hittade Bernt livlös i soffan.

– Jag drog ned honom på golvet eftersom hjärt-lung-räddning ska utföras på hårt underlag. Det har jag lärt mig i mitt jobb som transportledare på ett åkeriföretag. Sedan började jag trycka och pumpa på hans bröstkorg. Jag har också lärt mig att man måste ta i ordentligt när man trycker ned bröstkorgen.

– Jo tack, det märker jag, säger Bernt och skrattar lite ansträngt.

Kraften från Anders livräddning kostade honom några brutna revben.

– Det var det värt, även om det gjorde fruktansvärt ont om jag skulle hosta när jag kommit hem från sjukhuset, säger Bernt.

Clary höll andan och befann sig i ett annat rum medan ­Anders kämpade med att få liv i Bernt.

– Jag tappade bort tiden, men det handlade om flera minuter, säger Anders.

När Clary hörde att det rosslade till inifrån andra rummet fick hon upp hoppet – Bernt levde!

Ungefär samtidigt som Bernt visade livstecken var ambulansen på plats. Anders fick fortsätta med hjärt-lungräddning tills ambulanspersonalen fått på skyddskläderna mot coronaviruset.

– Det var inte ens något jag tänkte på, säger Anders.

Närmaste sjukhus ligger i Värnamo, men eftersom läget var så allvarligt bestämde ambulanspersonalen att köra med full fart direkt till hjärtintensiven på regionsjukhuset i Jönköping. Ett radiomeddelande gick ut där trafikanterna uppmanades ge plats för ambulans under utryckning.

– Jag vaknade till lite kort i ambulansen och pratade med sjukvårdspersonalen. Sedan slocknade jag igen och nästa gång jag vaknade upp befann jag mig på hjärtintensiven i Jönköping. Då hade jag genomgått en operation, berättar Bernt.

När han kom in konstaterades att hjärtinfarkten berodde på ett stopp i ett kranskärl på vänster sida. Läkarna gjorde en så kallad ballongsprängning för att öppna upp så att blodet kunde passera igen.

Fick inte hälsa på

Hemma i Smålandsstenar vankade Clary oroligt omkring hemma i bostaden. På eftermiddagen ringde det.

– Så skönt det var när de berättade att Bernt opererats och att allt var bra med honom. När de sa att jag kunde få prata med honom trodde jag inte det var sant!

Anders hörde också av sig till Clary på eftermiddagen.

– Det kändes naturligtvis skönt när jag fick höra att hon pratat med honom, säger han.

På söndagseftermiddagen flyttades Bernt till sjukhuset i Värnamo. På grund av coronapandemin fick inte Clary träffa honom förrän på fredagseftermiddagen nästan en vecka senare när han skrevs ut.

– Jag hämtade honom i vår bil och fick stå ute på parkeringen och vänta. Vilken glädje jag kände när han kom gående. Vi stod på parkeringsplatsen och kramades en stund innan vi åkte hem.

Att Clarys och Anders snabba agerande hade avgörande betydelse är Bernt övertygad om. När han kom hem kontaktade han Anders och uttryckte sin tacksamhet över det han gjort. Bernt överlämnade senare choklad och ett presentkort som ett bevis på deras uppskattning.

– Utan Clary och Anders hade jag antingen varit död eller så svårt skadad att jag inte kunnat fortsätta leva ett normalt liv. När de gjorde en hjärtröntgen i Värnamo konstaterades att jag inte hade några skador på hjärtat, vilket känns skönt. Nu får jag och Clary fortsätta vårt liv tillsammans och det är jag så
oerhört tacksam för.