Konny och May återförenades – 41 år efter skilsmässan!

Konny hade cancer i stora delar av kroppen och vårdades på Helsingborgs sjukhus. I bästa fall hade han bara några månader kvar att leva.

En dag skymtade han en person som verkade bekant i dörröppningen. När hon kom närmare såg Konny att det var hans gamla kärlek, May, som han skilt sig från för länge sedan.

Plötsligt hade livet fått en mening och ett mirakel skedde – cancern tillbakabildades.

– Ja, mirakel kan man väl kalla det, säger Konny Wahlgren och lägger armen ömt om sin älskade May Hörberger Möller.

Efter 41 år på var sitt håll är de åter tillsammans och bor i en lägenhet i Helsingborg.

– Den här gången är det tills döden skiljer oss åt, säger de och fattar varandras händer.

Snyggast i stan

Första gången de träffades var på Sankta Marias sjukhus i Helsingborg 1973 där båda arbetade som mentalvårdare. De fattade snart tycke för varandra.

– Konny var den spralliga typen som gillade att sjunga och dra roliga skämt och det föll jag för, säger May.

– Om du tittar på vårt bröllopsfoto förstår du varför jag föll för May, säger Konny. Hon var den snyggaste och snällaste tjejen i Helsingborg och dessutom duktig på att laga mat.

Konny hade fyra barn sedan tidigare – en dotter från sitt första förhållande och tre pojkar från sitt andra förhållande. May träffade de tre sönerna och lärde känna dem.

Efter ungefär ett år tillsammans friade Konny till May.

– Min syster skulle gifta sig och tyckte det skulle passa så bra med ett dubbelbröllop, så vi hängde på, nyförälskade som vi var, säger Konny.

Det var en enkel bröllopsceremoni i Helsingborgs stadshus utan andra släktingar.

May och Konny planerade för en framtid tillsammans. Medan May fortsatte arbeta på sjukhuset sadlade Konny om till takmontör, vilket innebar långa resor över hela Sverige.

– I regel var jag borta hela veckan och kom hem till helgen. Under en period arbetade jag i Ryssland. Då var jag borta åtta veckor och hemma en vecka.

Det var Konnys resande som knäckte äktenskapet efter fem år.

– Vi hade vuxit ifrån varandra. Det fanns inget kvar. När Konny kom hem en fredag efter jobbet sa jag till honom att det var bäst att vi delade på oss, säger May som dock behöll vigselringen på.

Den fick vara kvar på fingret när hon gifte om sig fyra år senare, bredvid den nya ringen. Hennes nye make accepterade det och hade inget emot det.

– Ringen var så fin. Och varför skulle jag inte få bära något jag tyckte om? säger May.

Konny träffade en ny kvinna och fick två döttrar, men han gifte aldrig om sig och förhållandet tog slut efter några år.

Vid ett tillfälle träffade han May.

– Det var när jag var ute med mina flickor och badade vid en badplats utanför Helsingborg. Vi hann bara byta några ord. Men jag åkte dit en gång till några veckor senare för att se om hon var där, men det var hon inte.

Han har genom åren haft olika jobb, bland annat turnerat med tivoli och jobbat på Ölands djurpark. Bopålarna flyttades till Örkelljunga.

– Jag stannade kvar på samma arbetsplats till pensioneringen, berättar May.

Hemskt besked

För några år sedan blev hon änka sedan hennes make gått bort i lymfcancer.

– Det var en otroligt jobbig tid när han var sjuk och ännu värre efter att han gått bort. Då hade jag bara Flisan kvar, säger hon och klappar om sin hund.

Hon har under åren funderat på Konny, tittat på vigselringen och undrat hur det gick för honom sedan de skilt sig.

– Det är samma här. Jag har då och då tänkt på May och tiden vi hade tillsammans, säger Konny.

Förra sommaren kände han att kroppen hade förändrats. En läkarundersökning gav ett chockartat besked – han hade cancer som angripit lungorna, bukspottskörteln, skelettet, lymfan och även underhuden.

Han blev inlagd på Helsingborgs sjukhus och läkarna konstaterade att det inte fanns så mycket att göra. Han hade allt mellan en och tre månader kvar att leva.

– Jag accepterade att jag skulle dö och var inte rädd för det. Läkarna hade också lovat mig medicin som skulle hålla borta smärtorna.

Sonen Roy visste att May alltid haft en speciell plats i pappans hjärta. Via Facebook letade han upp henne och skrev på Messenger ett meddelande: Pappa ligger på lasarettet och håller på att dö.

– Det tog ett tag innan jag kopplade att det var Konnys son. Roy ville att jag skulle besöka honom innan det var för sent. Det var ett chockartat besked för mig. Jag hade ju nyligen genomlidit förlusten av min make i samma sjukdom. Skulle jag gå igenom det en gång till?

Hon tittade på vigselringen och kände att det var självklart att besöka Konny.

Känslorna blommade

En eftermiddag i mitten av november klev hon in i rummet där han låg i halvdvala.

– Jag såg May i dörröppningen och trodde att jag hallucinerade, att livet var nära att försvinna ifrån mig. Varför skulle jag annars se henne?

May närmade sig, pratade med honom och lade handen på hans arm.

– Då förstod jag att det var på riktigt, säger Konny.

– Men du var medtagen och svår att kommunicera med, säger May.

Hon kom tillbaka flera gånger och för varje gång blev Konny piggare. De pratade om gamla minnen och vad som hänt sedan de skildes.

– Jag hade ju inte så mycket nytt att berätta, utan det var mest du som fick prata, skrattar May.

– Du gav mig livsgnistan tillbaka, säger Konny. Det kändes som att vi aldrig varit ifrån varandra.

– Känslorna blommade upp igen och jag ville vara med Konny den tid han hade kvar i livet, säger May.

Då hände det otroliga. Proverna visade att cancern gått tillbaka och Konny orkade mer. I januari fick han lämna sjukhuset och flytta till ett vårdboende i Örkelljunga.

På vårdboendet fick han inte ha sin hund Vimsan. Det löstes genom att May tog hand om hunden och fick låna Konnys bil så att hon kunde köra de fem milen från Helsingborg och hälsa på honom.

En bit in i mars blev den lösningen omöjlig när vårdboendet stängdes för besök
på grund av coronaviruset. Då kände sig Konny så bra att han ringde May och frågade om han kunde få flytta in i hennes lägenhet.

– Det hade jag inget emot, säger hon.

Nu bor de åter under samma tak.

Kärleken är stark

Konny känner sig frisk och pigg och går inte längre på några undersökningar. Men han tar mediciner för att hålla cancern stången.

Båda är lyckliga över att ha hittat tillbaka till varandra efter så många år.

– Kärleken mellan oss känns starkare än någonsin, säger May.

Samma sak känner Konny. Han har friat till May en andra gång och svaret blev detsamma som första gången.

– Jag gick inte ned på knä, för det orkar jag inte, skrattar Konny som hoppas att bröllopet kan bli av inom en snar framtid.

Vigselringen finns ju redan på plats!