När Shauna flyttade från Salt Lake City till Las Vegas upptäckte hon snabbt att det här var möjligheternas stad. Hon blev en av de mest omtyckta cocktailservitriserna på Palms Hotel Casino och tjänade 100 000 dollar om året.
Jackpott fick hon 2002, när hon träffade George Tiaffay på kasinot. Han var en supersnygg och karismatisk brandman som dessutom hade ett stort hjärta. Han tog ofta hand om sin funktionsnedsatta lillasyster och han serverade soppa till hemlösa på härbärgen. Ett år senare föddes dottern Maddie och tre år senare gifte de sig. Shauna kände att hon hade haft världens tur i livet.
Men hon visste inte vad som dolde sig under ytan hos George …
Två år efter äktenskapet ändrades han efter att ha förlorat stora summor pengar i spekulation på bostadsmarknaden. Han blev svartsjuk och kontrollerande och började kritisera Shauna.
– Han kunde säga till henne att hon klädde sig som ett luder när Maddie stod jämte och lyssnade, har Shaunas syster Paula berättat.
George anlitade en uteliggare för att sköta en del sysslor i och runt huset. Shauna tyckte det var en obehaglig person som hon inte ville ha i sitt hus. George lyssnade inte.
När de varit gifta i nästan tio år hade Shauna tröttnat på sin make. Hon flyttade själv till ett radhus i närheten och de delade vårdnaden om Maddie. Fast egentligen ville Shauna inte skiljas. Hon och George försökte rädda äktenskapet genom att gå till en äktenskapsrådgivare.
En natt när Shauna kom hem sent från jobbet på kasinot överfölls hon inne i radhuset av någon som gång på gång svingade en hammare mot hennes huvud tills hon dog.
Slog besinningslöst
På morgonen hittade George och Maddie henne liggande i en blodpöl på golvet. George larmade polisen. Utredarna Dan Long och Terri Miller fick ta sig an uppgiften att hitta mördaren.
Som make var George deras förste huvudmisstänkte. Men han hade vattentätt alibi eftersom han befunnit sig på brandstationen under natten medan Maddie sov hos farmor.
Två dygn efter mordet kontaktade en William Pennix utredarna och berättade att han hade fått ett samtal från en mar-ginaliserad man han kände sedan tidigare, Noel Stevens.
Stevens hade berättat att han mördat en kvinna. Han hade slagit henne med en hammare så brutalt att hammaren gått sönder. Han hade skrattat åt det och berättat att han skulle få en massa pengar för jobbet.
Noel Stevens bodde i ett tält i skogen utanför staden, hade drogproblem och var psykiskt sjuk. William Pennix trodde inte honom förrän han hörde om mordet på Shauna Tiaffay på nyheterna.
Flera telefonsamtal
Med hjälp av William Pennix kunde utredarna enkelt lokalisera Noel Stevens och gripa honom. Han förnekade att han hade något med mordet på Shauna att göra. De tog sig ut till hans tält. Där hittade de ett par blodiga byxor, och blodet var från Shauna Tiaffay. De hittade också hammaren som använts vid mordet. Då erkände Noel Stevens direkt. Men varför hade han mördat en okänd kvinna?
När de undersökte Noel Stevens mobiltelefon noterade de 87 samtal med en George den senaste månaden.
– Vem är George? frågade utredarna.
– Min vän, brandmannen, svarade Stevens.
Bingo, allt föll på plats. Noel Stevens var den hemlöse man som George anlitat för att hjälpa till med huset och en av orsakerna till att äktenskapet gått i kras.
Det visade sig att George Tiaffay och Noel Stevens hade träffats flera år tidigare när de bodde på samma gata. För Noel Stevens var George en hjälte som han såg upp till. Och George hade utnyttjat detta genom att be honom mörda hans hustru för 600 dollar, med löfte om mycket mer pengar när mordet var utfört.
Motivet för George verkade vara pengar. Shauna ville spendera och han spara.
George hade försökt dölja pengar genom transaktioner till sin mamma.
När George insåg att poliserna var på väg för att gripa honom kastade han sig i bilen och körde som en vettvilling genom stan, tills han kraschade. På sjukhuset anhölls han som misstänkt för anstiftan till mord.
Som en zombie
Även om det mesta verkade solklart i fallet insåg åklagaren Marc DiGiacomo att det skulle bli svårt att få en fällande dom. Deras huvudvittne Noel Stevens hade i utbyte mot att samarbeta blivit lovad livstids fängelse istället för dödsstraff. Men han var både psykiskt sjuk och missbrukare, vilket naturligtvis försvarsadvokaten Robert Langford inte var sen att utnyttja.
– Han är som en zombie som hela tiden upprepar att George sa och George gjorde, sa Langford.
Men åklagaren hade en övervakningsfilm från ett varuhus där George och Noel Stevens tillsammans handlar bland annat två hammare.
De 87 samtalen de ringt varandra styrkte också åtalet. Åklagaren hade dessutom William Pennix vittnesmål om alla detaljer kring mordet som Noel Williams berättar för honom efter mordet.
Rättssalen var uppdelad mellan Georges anhängare, som inte trodde han var kapabel att mörda sin hustru, och Shaunas sida, som ville att rättvisa skulle skipas och att George fick sitt straff.
George dömdes till livstids fängelse.
– Efter vad min syster berättat om George var jag från första stund övertygad om att han var inblandad.
