Annmari, 82, vill jobba till 90

Annmari Wellhag Wallén har fullt upp i yrkeslivet. Hon arbetar deltid som mäklarassistent i Staffanstorp. Och övrig tid arbetar hon med egen verksamhet med bouppteckningar och liknande uppdrag.

– Att bara gå hemma och inte ha några måsten, nej, det skulle inte fungera för mig, säger hon bestämt och berättar att hon inte har några planer för när hon ska börja leva pensionärsliv på riktigt

– Fast vid 90 år, där går nog gränsen för att fortsätta jobba, funderar hon.

Hon betonar hur bra hon trivs med att jobba.

– Jag är social och älskar det här med kundkontakter.

Tänkte starta eget

Summerar man hennes yrkesverksamma liv blir det 65 år – hittills. Efter examen på handelsrealen 1954 började hon arbeta på bank i Höör och var där några månader innan hon växlade över till sekreterare på Felix reklamavdelning i Eslöv. Men det blev ett kort mellanspel, för snart var hon tillbaka på banken i Höör.

För 50 år sedan flyttade Annmari, hennes dåvarande man och deras två barn till Staffanstorp och fick anställning på bank. 

– När jag var 56 eller 57 år gick banken ut med ett erbjudande om förtidspension. Jag tänkte nappa på det eftersom jag hade planer på att starta en begravningsbyrå i Staffanstorp. Men banken ville inte släppa mig. När jag var drygt 63 år kom nästa erbjudande om förtidspension. Jag tackade ja, men nu hade jag skrinlagt planerna på att öppna begravningsbyrå.

En oro fanns för att det skulle bli svårt att fylla dagarna, så hon anmälde sig till en kurs i engelska och gick med i en bridgeklubb.

Hon hann knappt avtackas på banken förrän en fastighetsmäklare ringde och frågade om hon ville börja arbeta där som mäklarassistent.

– Mäklarfirman såldes några år senare och ytterligare några år därefter skulle min chef pensionera sig. Då ville jag inte vara kvar längre. 

Nu trodde Annmari att det var slutjobbat för hennes del eftersom hon var 71 år.

Men hon hade fel, för snart hörde en annan mäklarbyrå av sig och ville ha hennes tjänster. Uppdraget var att hon skulle hjälpa till att skaffa nya kunder.

– Det där med att ragga kunder passade inte mig, så jag slutade på den byrån efter bara ett år.

Hon kände Helena och Ulf Lindblad sedan banktiden och nu hade de tagit över Svensk Fastighetsförmedling i Staffanstorp. 

– Jag ställde frågan om de var intresserade av mina tjänster och det var de. Så jag började där som mäklarassistent. När Ulf aviserade att de skulle gå i pension förra året och överlåta byrån till de nya och yngre ägarna Daniel Ollhage och Anders Larsson tänkte jag att nu blir det inte mer, för jag kunde inte tänka mig att de ville ha en mäklarassistent som passerat 80 år.

Hon hade fel – de bad henne stanna kvar.

– Annmari har en fantastisk erfarenhet, ett stort kontaktnät och är oerhört alert, så det var aldrig någon tvekan om att vi ville behålla henne. Att hon är 82 år har ingen betydelse när hon har de kvalifikationer hon har, och hon får mycket uppskattning av våra kunder. Nej, ålder, det är bara en siffra, säger Daniel Ollhage och Anders Larsson.

Utanför jobbet är Annmari en aktiv boulespelare och hon är sekreterare i den lokala SPF-styrelsen och ordförande i samfällighetsföreningen för området där hon och hennes nuvarande make Johan bor.

– Vi köpte radhuset 2011 och helrenoverade det. Vi har ingen trädgård som kräver särskilt mycket arbete. Johan, som är ett år äldre än jag, är pensionär på riktigt och jag tror att det är bra att vi inte båda går hemma varje dag. För mig är det en skön känsla när jag går iväg till jobbet.

Själva jobbet förändras med nya regler, för att inte tala om digitaliseringen. Det sistnämnda tar hon med en nypa salt.

– Jag lär mig det jag måste kunna för att klara mina arbetsuppgifter. Regelförändringar hänger jag med bra i och skulle det behövas mer så arrangerar Skatteverket kurser där jag kan förkovra mig. 

En del avundsjuka

Det är förstås oundvikligt att de som känner till hennes ålder undrar hur länge hon tänker fortsätta arbeta.

– Svaret beror på tonläget från den som ställer frågan. Känner jag att frågan ställs för att personen imponeras över att jag är 82 år svarar jag vänligt och som det är – att jag kommer att hålla på så länge jag tycker att det är roligt. På en del hör man att de ställer frågan i en avundsjuk ton över att jag som pensionär fortfarande jobbar. Då blir svaret inte lika vänligt …