Lotta är en välklädd medelålders kvinna som är egen företagare och arbetar som konsult med personal och ledarskapsfrågor. Hon söker ögonkontakt med den hon pratar med och hon ger ett professionellt och utåtriktat intryck.
Många hon möter tror att en så framgångsrik kvinna måste ha en lycklig familj och ett stort umgänge. Men den privata tillvaron är nästan tvärtom.
– Frånsett en kortare period på några år, då jag hade en kärleksrelation med en man, har jag levt ensam. Det är spår från min uppväxt som gjort att jag haft svårt att hitta mod att öppna upp och gå in i relationer, berättar hon.
Kärleksrelationen tog slut för något år sedan och det är en tid hon saknar.
– Att få vara en del av ett sammanhang var helt underbart. De bästa åren i mitt liv. Få tillhöra. Få finnas för andra. Få kramar.
Strax före jul blev Lottas ensamhet ännu mer påtaglig när hennes älskade hund somnade in.
– Han var mitt allt. Det är oerhört tomt efter honom. Han gjorde att känslan av ensamhet inte var så stor. Vi hade alltid varandra. Kärleken han visade var äkta och villkorslös.
– Promenaderna med honom öppnade även upp för samtal och nya vänskaper. Många finns kvar och har stärkts. Det känns fint.
Gillar inte sommaren
Efter att ha bott och arbetat utomlands i olika länder i Europa i ett tiotal år hamnade Lotta för 20 år sedan i Stockholm. Man skulle kunna tro att det är lättare att bryta ensamheten om man bor i en storstad, med stort utbud av nöjen och aktiviteter, men det kan också vara precis tvärtom.
– Jag har ett jobb där jag träffar många människor i min yrkesroll. Det är en sak att ha kontakt i jobbet och en annan att umgås privat. Jag upplever att många är så upptagna i sina liv och inte har tid att träffas eller höras.
Det är inte heller så vanligt att inkludera någon i det vardagliga familjelivet.
Lotta har vant sig vid att fira jul, nyår och andra storhelger ensam.
– Jag har aldrig förväntat mig att vara bland vänner under storhelger eftersom de firar enligt traditioner med sina familjer. Så jag tycker det känns värre med alla andra vanliga helger under året. Lotta har heller aldrig riktigt gillat sommaren.
– Juni, juli och augusti är alltid väldigt ensamma. Då är alla uppbokade, bortresta och har inte tid att träffas.
Även om Lotta lever ensam, och ibland upplever ensamheten som ledsam, har det aldrig hindrat henne från att göra det hon vill. Det som vanligtvis par eller familjer gör tillsammans.
– För mig är det inte något konstigt att gå ut på restaurang och äta middag själv, åka på en skidsemester eller annan utlandsresa.
– Jag kan inte låta mitt liv stå stilla bara för att jag inte får med mig någon. Jag tycker om att äta gott, uppleva, resa och vara aktiv. Jag bryr mig inte om vad andra tänker om mig när jag sitter själv på en restaurang och äter eller reser själv men jag vill gärna bli visad respekt.
Våga spontana samtal
Enligt Lotta finns det många förutfattade meningar och fördomar om ensamma människor som hon vill bidra till att bryta. Det är fördomar som skapar ett stigma som gör att många ser ensamhet som något att skämmas för.
– De förutfattade meningarna handlar ofta om att det skulle vara något tokigt med ensamma människor. Att något har gått snett, att de har någon form av svaghet, sjukdom eller annan brist.
– Ensamhet är ingen personlig egenskap eller identifikation.
Generellt sett upplever Lotta att synen på ensamhet är sämre i Sverige än på andra ställen och jämför med åren hon bodde utomlands.
– Att spontant börja prata med någon okänd leder ofta till en misstanke om att man skulle vara konstig på något sätt. Responsen brukar bli flackande blickar, smånervösa skratt och tystnad. Det finns en osäkerhet hos många svenskar.
Själv trotsar hon fördomarna.
– Att säga något vänligt kan aldrig skada. Jag försöker vara en del av förändringen genom att dela en glad kommentar, ett leende eller kanske ett hej. Där har svenskarna mycket att jobba med.
– Sitter man till exempel på en restaurang bredvid en ensam person kan man kanske våga bjuda in till samtal. Nya möten berikar ofta på ett eller annat sätt. Man behöver varken fira jul ihop eller fortsätta umgås bara för man samtalar kring ett matbord. Självklart finns det tillfällen då det inte passar in.
Placeras tillsammans
Lotta nämner som exempel att hon alltid placeras vid ett bord för två när hon går ut och äter ensam på restaurang.
– Utomlands är det vanligt att matgäster som kommer ensamma placeras tillsammans med andra vid ett stort bord för 8–10 personer. Där skapas det ett tillfälle för gemenskap och det ses inte som något konstigt att gå ut och äta själv. Det är en modell som restauranger här i Sverige skulle kunna ta efter för att underlätta för ensamma att gå ut och äta.
Samtidigt menar Lotta att den som känner sig ensam har ett eget ansvar för att bryta den tillvaron om den är oönskad. Ibland lättare sagt än gjort. Det handlar mycket om att bli trygg i sig själv och inte låta låg självkänsla eller rädslor hindra nyfikenheten, dina intressen eller göra det du vill göra på egen hand. Modet är det ingen som kommer med, inte heller finns det någon som i alla lägen ringer på dörren och tar med dig.
– Det finns alltid något intressant i allt och alla. Känn stolthet för den du är, sätt värde på dig själv, använd dig själv på bästa sätt och var en god medmänniska. Fokusera på vad som intresserar dig och vad du vill göra, istället på att du är ensam.
Skrivandet en räddning
För Lotta kan ensamheten vara både något positivt och negativt. Positivt när det gäller hennes bokskrivande.
– Skrivandet har varit en räddning och ett stöd i min ensamhet. När jag inte har någon att prata eller umgås med skriver jag. Skrivandet kräver ensamhet. Då blir det något att längta till.
Det negativa kan vara vetskapen om att det inte är någon som skulle sakna henne eller reflektera över hennes frånvaro på flera veckor, kanske månader.
– Att det inte finns någon som frågar hur min dag varit, ingen att dela stort som smått med. Att det ofta kan gå flera dagar utan att jag hör min egen röst.
Mot slutet av vår intervju får Lotta något eftertänksamt i blicken och säger:
– Jag kanske inte är där jag vill vara i livet vad det gäller ensamheten men samtidigt är den inte så hemsk som det ibland framstår. Det finns alltid något att vara tacksam för och det dyker till och från upp möjligheter, missa inte dem. Det kan ju vara de som bryter ensamheten.
