Det är en mörk och regnig tisdagskväll mitt i vintern och det är tyst och mörkt i Sofia församlingshem på Södermalm i Stockholm. Men på andra våningen lyser det i några fönster. Här träffas den här kvällen Anonyma Ensamma, en gemenskap för kvinnor och män som vill dela med sig av sina erfarenheter av ensamhet.
– Här kan man prata med varandra om varför man är ensam, hur det känns och förhoppningsvis stärka varandra, berättar Tommie Sewón som leder mötet.
Den här kvällen har ett 20-tal män och kvinnor kommit till församlingshemmet. Alla har de det gemensamt att de på olika sätt känner sig ensamma. En del är med på ett möte för första gången. Andra har varit med sedan starten för tre år sedan. Som Janne, 47, som blev ensam efter att hans tidigare särboförhållande tog slut.
– Jag har varit på varje möte sedan våren 2017 och det har varit väldigt betydelsefullt för mig.
Den här kvällen är han en av dem som delar med sig av sina känslor och tankar. De närvarande sitter i en ring och berättar, om de själva vill, i tur och ordning om sin situation.
Upplägget bakom Anonyma Ensamma är som för Anonyma Alkoholister. Ofrivillig ensamhet kan vara lika skuldbelagt och skamfyllt för den utsatte som alkoholmissbruk.
– Därför ska allt som sägs här under ett möte stanna mellan de närvarande, förklarar Tommie Sewón.
Alla delar med sig
Det är av samma anledning Hemmets Journal inte får publicera några bilder från mötet. De som är med i gemenskapen ska garanteras anonymitet.
– När Ingemar Gens kom med initiativet till kyrkoherden här i församlingen om att göra något för ensamma sammanförde hon honom med mig. Vi fann varandra direkt och beslutade oss för att starta Anonyma Ensamma, berättar Tommie som själv har erfarenhet av ensamhet.
– Jag upplevde det efter en skilsmässa och har skrivit om mina erfarenheter i boken Huskroppar.
Vid den här kvällens möte är det fem män och 15 kvinnor som har kommit till mötet. Normalt brukar det enligt Tommie Sewón vara lika många män som kvinnor.
– Majoriteten av de som kommer regelbundet på våra möten är 50–70 år. Den yngsta har varit 30. Det är olika orsaker bakom ensamheten. En del är pensionärer, någon har mist sin livskamrat och andra har en dålig relation med sina barn.
På mötet som Hemmets Journal är med på berättar en kvinna om hur svårt hon har med nya kontakter, att hon inte vet hur man ska kallprata med någon, att hon inte lärt sig de sociala koderna. En annan kvinna berättar att det går bra att umgås med arbetskamrater under arbetstid men att hon får ångest om hon träffar dem på fritiden eftersom hon inte vet vad hon ska säga.
Mötet leds av Tommie som ser till att alla som vill får en chans att dela med sig av sina erfarenheter. Den här kvällen är även Ingemar Gens med och han säger att hans förhoppning är att Anonyma Ensamma skulle kunna utvecklas till något mycket större.
– Tänk om alla som sitter här skulle turas om att bjuda hem varandra på middag då hade nästan ingen behövt äta ensam en enda kväll på en hel månad, säger han.
Gemenskapen har enligt Tommie Sewón lett till att de som har deltagit fått nya vänner. Några av dem har till och med tagit initiativ till att träffas utanför mötena på församlingshemmet.
– Det innebär att vi har lyckats med det vi hoppats på, säger han.