Den här veckan kan ni se när en polyfon – världens första musikautomat där lyssnaren fritt kunde välja musik – värderas i Antikrundan. Hemmets Journal var på plats när programledaren Anne Lundberg gjorde ett hembesök och hämtade den märkliga apparaten.
– Det är verkligen ett udda föremål i Antikrundan och den har en intressant historia, säger Anne Lundberg.
Dagen då hämtningen sker hemma hos familjen Elmström i Lomma är det strålande sensommar och naturen har precis vaknat till liv efter något så ovanligt som en tropisk natt i Sverige i slutet av augusti.
Förväntansfulla har Annika Elmström, 44, hennes man Kristofer, 45, och deras dotter Lovisa, 12, förberett sig för besöket. På plats är även Annikas mamma Ann-Christine Elmström, 75.
– Polyfonen har stått kvar hemma i huset efter att min man Tord gick bort. I samband med att jag flyttade till en lägenhet förra hösten fick Annika den, berättar Ann-Christine.
Stod på ett kafé
Anne Lundberg och filmteamet från Sveriges Television besöker familjen Elmström för att träffa huvudpersonerna och filma när en flyttfirma hämtar polyfonen. Dagen därpå ska den vara ett av huvudinslagen när Antikrundan spelas in vid anrika Bosjökloster vid Ringsjön strax söder om Höör.
– Det blir Erik Ingare som får göra värderingen, berättar Anne Lundberg. Han är ju experten på leksaker och tekniska föremål.
Polyfonen har varit i familjen Elmströms ägo i flera generationer. Det började med att Annikas gammelfarfar, som var byggmästare, skulle renovera ett kafé som låg i det nordvästskånska lilla samhället Klippan.
– Det var någon gång under 1920-talet. Polyfonen stod på kaféet och antingen köpte eller fick gammelfarfar den. Tyvärr vet vi inte mer än så, berättar Annika.
– Det enda jag vet, tillägger hennes mamma Ann-Christine, är att den stod hemma hos mina svärföräldrar i Malmö på 1960-talet när jag träffade Tord.
I slutet av 1970-talet fick Tord och Ann-Christine ta över polyfonen och sedan stod den i alla år på främsta platsen i vardagsrummet på andra våningen i deras villa i Åkarp.
– Alltid när vi hade gäster ville Tord att de skulle följa med upp på andra våningen och så spelade han ett stycke på polyfonen för dem. Det var alltid samma låt: After the ball av Charles K Harris. Han bytte aldrig skiva, berättar Ann-Christine och ler åt minnet.
Såväl Annika som hennes mamma berättar att Tord var mycket förtjust i sin polyfon.
– Han skulle ha blivit mycket stolt om han fått veta att den nu ska vara med i Antikrundan, säger Annika.
Även Kristofer förknippar polyfonen starkt med sin svärfar och tänker på honom varje gång han ser den gamla musikspelaren som nu fått en hedersplats i vardagsrummet.
– Han tog upp mig på andra våningen i villan i Åkarp och spelade After the ball på polyfonen för mig en av de allra första gångerna Annika tog med mig hem för att jag skulle få träffa hennes föräldrar.
Men det var nära att polyfonen försvunnit ur familjens ägo när Ann-Christine sålde villan i Åkarp för att flytta till en mindre lägenhet i Lomma. Det fanns helt enkelt inte plats för musikautomaten, och varken Annika eller hennes syster var särskilt intresserade av den.
Det var först när Annikas och Kristofers son Isak, 15, fick höra att mormor kanske skulle göra sig av med den som han protesterade och sa att han ville ha den.
– Det känns bra. Han blir därmed femte generationen Elmström som har hand om den, säger Ann-Christine.
Isak kunde själv dock inte vara med när Anne Lundberg och Antikrundan kom på besök eftersom han var domare i en handbollsmatch just den dagen.
– Polyfonen får stå hemma hos oss tills Isak blir äldre, säger hans mamma.
Gigantiska tårtfat
Men det är inte bara själva musikautomaten och skivan med After the ball som gått i arv i generation efter generation hos familjen Elmström. Det finns flera plåtskivor, stora som gigantiska tårtfat, vev till att dra upp fjädern och några gamla femöresmynt.
– Man måste lägga i en femöring i myntfacket innan det går att veva upp och spela skivan. Den fungerade precis som senare tiders jukeboxar, berättar Annika.
Annika och Kristofer har även testat att byta skiva och det går ganska enkelt, men däremot verkar fjädern som driver själva spelaren vara lite sliten och de har inte vågat dra upp den helt.
– Men om det påverkar värdet på polyfonen kommer vi naturligtvis att hitta någon som kan restaurera den.
När Annika förra våren fick höra att Antikrundan skulle komma till Bosjökloster för att spela in ett par av den kommande säsongens program hörde hon genast av sig till Sveriges Television.
– Jag vill veta mer om polyfonen. Var den kommer från och naturligtvis hur mycket den kan vara värd.
Allt hon visste före Erik Ingares värdering var att den troligen var tillverkad i Leipzig runt förra sekelskiftet.
– Det är nästan bättre om den inte är så mycket värd. Då får man inte några tankar på att sälja den. Det är en fin möbel och den får gärna stå kvar här så länge Isak bor hemma.
– Jag har inte heller någon aning om vad den kan vara värd, säger Ann-Christine. Men jag tycker det är bra om den värderas till 25 000 kronor.
I ett av de båda program av Antikrundan som spelades in i Bosjökloster får familjen Elmström svar på sin fråga om värdet.
– Förhoppningsvis kan Erik Ingare också berätta mer om själva polyfonen, säger Anne Lundberg när hon och tv-teamet säger hej då och åker iväg med familjeklenoden.
