Det slog gnistor när Mary Freeman mötte frikyrkopastorn Matthew Winkler på det kristna universitetet i Tennessee. De dejtade i tre månader innan Matthew friade. I april 1996 gifte de sig och bosatte sig i staden Selma, Tennessee.
Men när Mary väl sagt ja till Matthew började han förändras. Han kritiserade henne för hennes vikt, hennes hår och allt möjligt. Och det eskalerade.
Mary var så hårt hållen att hon inte ens vågade ringa till sina föräldrar i smyg. Hon visste att hennes man skulle kontrollera samtalen hon ringt.
Han blev också alltmer våldsam. Då han slagit henne och skadorna var så svåra att hon var tvungen att uppsöka läkare, tvingade han henne att dra till med en nödlögn om hur skadorna hade uppkommit.
Deras första barn, Patricia, föddes året efter att de gift sig, Allie två år senare och den yngsta, Breanna, föddes 2005.
Under de här åren hade Mary blivit systematiskt misshandlad och även utsatt för sexuella övergrepp. Matthew tvingade henne att titta på porrfilm tillsammans med honom. Sedan skulle hon klä ut sig i peruk och högklackade skor. Han tvingade henne att utföra sexuella handlingar som hon inte alls var med på och hon skulle alltid vara tillgänglig när han ville ha sex. Sa hon nej våldtog han henne.
Som prästfru var skilsmässa tabu i församlingen. Men Mary kände att något måste hända och tog upp med sin man att hon inte ville leva som de gjorde.
– Vill du skiljas? frågade Matthew och blev förvånad när hon svarade ja.
Han visste att skilsmässa skulle ge honom dåligt rykte och istället ville han komma ur äktenskapet på ett annat sätt. Han blev mer och mer våldsam i sitt agerande.
Han tog fram sitt jaktgevär, siktade på henne och hotade skjuta. Han hotade med att skära av bromsslangarna i hennes bil och att han skulle skära upp henne i små, små bitar.
När deras yngsta dotter Breanna föddes stod han inte ut med att höra henne skrika. Flera gånger sprang han in och satte handen över hennes mun.
Klockan sex på morgonen den 22 mars 2006 vaknade paret av att Breanna grät högljutt. Matthew blev ursinnig och stormade in i barnets rum och lade handen över hennes mun. Mary blev chockad när hon såg hur han var på väg att kväva deras dotter. Hon rusade fram och ryckte bort dottern från honom. Nu fick det vara nog, han skulle inte få skada henne mer. Mary gick efter sin man för att prata med honom. Sedan har hon bara diffusa minnesbilder.
Flydde från platsen
Hon minns att hon tog hans jaktgevär och siktade på honom. Ett skott brann av och träffade maken i ryggen.
– Jag tog för givet att han alltid plockade ur patronerna när han satte undan geväret, sa Mary Winkler som först trodde att skottet träffat väggen.
Av rädsla för vad maken skulle göra flydde hon ut ur huset. När hon märkte att han inte kom efter henne sprang hon in igen och hittade honom liggande på golvet – döende. När hon skulle torka hans mun tittade han på henne och sa:
– Varför?
Några minuter senare var han död.
Mary insåg att hon inte skulle komma undan lagen för det hon gjort. Hon tog med sig sina tre barn och körde drygt 60 mil, till Orange Beach, Alabama.
– Jag visste att jag skulle hamna i fängelse och aldrig få se mina barn mer. Jag ville få så mycket tid som möjligt tillsammans med dem innan polisen grep mig.
Ekonomiskt motiv
Församlingsmedlemmar hade hittat den döde prästen i sitt hem och slagit larm. Eftersom både frun och barnen var försvunna trodde polisen först att det kunde vara en kidnappning som gått fel. Men snart förstod de att det var hustrun som hållit i mordvapnet. Efter två dygn greps Mary Winkler för mordet på sin man. Barnen fick bo hos Matthews föräldrar.
Marys enda chans i rätten var att berätta detaljerat om hur hon under flera år hade blivit misshandlad och förnedrad av sin man och vad han utsatt deras yngsta dotter för, innan hon sköt honom av misstag.
Åklagarsidan slog bort att hon var utsatt för hustrumisshandel och hävdade att det var familjens trassliga ekonomi som var motivet till dödsskjutningen. Mary skulle ha gjort olagliga transaktioner och förfalskat checkar. Sedan var hon rädd att maken skulle upptäcka det, så hon sköt honom.
Mary förklarade att hon bara hade skrivit under de papper hennes man hade bett henne skriva under. Det var han som hade kontroll över familjens ekonomi. Hon hade ingen insyn.
Det otroliga hände.
Juryn trodde på hennes berättelse och mordåtalet lindrades till dråp och 210 dagar
i fängelse. När häktningstiden drogs bort hade hon bara 67 dagar kvar att sitta frihetsberövad.
Till svärföräldrarnas förtret fick Mary tillbaka vårdnaden om sina barn två och ett halvt år efter att hon hade skjutit sin man.
– Det var underbart att få återförenas med dem. Breanna var bara en bebis när vi skildes åt. Nu var hon en liten flicka med långt, blont, krulligt hår.
Trots att hennes exmake plågat henne under flera år ville hon ändå att han skulle vara en del av barnens liv. Foton av honom fanns i familjens nya hem.
– Det fanns stunder när jag älskade honom djupt och det fanns stunder när jag hatade honom, summerade Mary Winkler.
