– Varje gång vi gick förbi carporten lät det och då ser vi att det ligger en liten utmattad ekorrunge bakom några brädklampar, berättar Monika.
Ekorren såg uttorkad ut så Monika gjorde en lösning med vatten, salt och honung som hon matade den lite försiktigt med. Hon matade ekorren var tredje timma under flera dygn och efter några veckor provade de att ge den lite nötter och frön.
– Det mesta ratade hon, men hon gillade valnötter i alla fall.
Paret byggde en bur av trä och hönsnät för de tyckte inte att de kunde ha ekorren i huset.
– Men hon var inte speciellt road av att vara där, så fort hon var vaken så ville hon ut och hon följde alltid efter oss.
Vartefter ekorren blev piggare började den röra sig allt längre från parets hus.
– Nu kommer hon med jämna mellanrum, äter lite grann och tittar till oss. Hon har blivit återanpassad och det var målet, säger Monika.
