Jennifer är vinnaren av Allt för Sverige!

Yrket som konferencier för olika former av företagsarrangemang tar henne på många resor – både runtom i USA och till andra länder.

Jennifer Buhrow, 38, har exempelvis varit och jobbat i spanska Barcelona flera gånger – men sommarens besök i Sverige var hennes första någonsin.

Det var också den överlägset mest känslosamma resa hon har gjort.

– Det här var tredje året i rad som jag sökte till programmet. Jag hade plockats ut bland 40 namn tidigare men aldrig nått hela vägen fram till de tio som får vara med. Bara att få chansen att medverka och åka till landet där min mammas rötter finns var helt fantastiskt, säger Jennifer som bor i Chicago.

Vilken härlig känsla

Att utforska sitt svenska arv är nämligen något som stått högt upp på önskelistan i många år.

– Min mormor bodde hos oss när jag var barn, tills hon gick bort 1995, och jag var mycket nära henne. Så att lära mig mer om mitt svenska arv är ett speciellt sätt att hedra min kärlek till mormor.

Men Jennifer vågade inte hoppas för mycket, inte ens när hon befann sig i Sverige under inspelningen.

– Alla deltagare skulle få träffa en släkting under en speciell dag och när de andra försvann en efter en trodde jag att de kanske inte hade hittat någon till mig som var i livet. Jag tänkte att tv-teamet skulle säga: “Jen, vi är ledsna – men har ingen åt dig tyvärr”, haha.

Men så dök Tommy plötsligt upp. En man i ungefär hennes egen ålder. Det visade sig att hennes mormors farmor Christina var syster till Tommys farfars morfar Olaf.

– Det var en väldigt speciell men härlig känsla att träffas. Tommy hade ingen aning om att han hade levande släktingar i USA. Jag fick bland annat veta att de flesta i den svenska släkten bodde i trakterna kring Göteborg, Värmland och några i Stockholm.

Jennifer är van att befinna sig mitt i centrum. Både när hon talar på scenen inför en massa människor på konvent, står på teaterscenen, agerar clown och mimare eller agerar framför kameran som skådespelare.
Men då handlar det om hennes yrke. Att göra det som privatperson är något helt annat.

– Det tog ett tag att vänja sig vid att ha en kamera som filmade oss hela tiden. Samtidigt var det så mycket känslor som for runt i kroppen hela tiden. Men vi fick väldigt bra kontakt med varandra i gruppen, det blev en familjär stämning där vi stöttade och peppade varandra. Jag har kontakt med alla sedan vi har kommit hem och ska hälsa på de andra om jag har vägarna förbi.

Jennifer trodde aldrig att hon skulle nå ända till finalprogrammet – och ännu mindre att hon skulle vinna.
– Det känns faktiskt fortfarande overkligt. Jag är så otroligt glad och lycklig. Vi hade ju flera tävlingar både i lag och individuellt på vägen dit och det gäller att ha en hel del tur. Sedan kan man säga att det var bra att jag lade mycket pussel som liten, det hjälpte mycket, haha.

Hon fortsätter:

– Något jag reflekterat över är att jag och Melissa Walls var de två sista deltagarna att ha våra speciella dagar, där vi fick träffa en svensk släkting. Där knöt vi lite extra band med varandra. Sedan blev det ju vi som möttes i finalen till slut.

När Jennifer skulle få träffa sin svenska släkt, var det just Tommy som tog emot henne och satte på henne en ögonbindel.

Sedan ledde han i väg henne en liten bit och när han tog bort bindeln kunde hon knappt tro sina ögon!

Där väntade nämligen 85 personer i olika åldrar på att få fira hennes seger. Men framför allt på att äntligen få träffa henne.

– Jag är ju en professionell talare som alltid vet vad jag ska säga. Men just i det läget kom jag inte på något smart, berättar hon med ett skratt. Det var så häftigt och överväldigande.

En liten familj

Man kan lugnt tala om hela tjocka släkten. För hennes släkt i USA är väldigt liten. Det är i princip bara mamma och syster med familj. Hennes pappa gick bort 2005.

– Jag berättade för de andra att vissa jular har det bara varit min mamma och jag som suttit hemma hos mig och druckit kaffe tillsammans, samtidigt som jag skrattade av glädje.

– Jag bestämde mig för att gå runt och krama om dem alla en och en. Kan lova att jag aldrig har kramat så många människor på så kort tid förut.

Vad är det bästa med Sverige?

– Att det är ett vackert land med fin natur och så trevliga människor. Vi kände oss hela tiden väldigt välkomna, alla vi pratade med var trevliga och hjälpsamma. Sedan älskar jag verkligen Värmland, det är så fint där. Och säkert spelar det in att det var där jag fick träffa släkten.

Kommer du att återvända någon mer gång?

– Ja, det är självklart! Jag ska försöka få med min systers familj nästa gång. Och hoppas att mamma också följer med. Hon har aldrig flugit. Annars får vi väl åka båt, även om det tar lite väl lång tid, avslutar Jennifer med ett skratt.