• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Det var det perfekta bankrånet — eller?

    De maskerade männen hade planerat att råna banken, och under några intensiva timmar tvingades bankmännen Chris Ward och Kevin McMullen hjälpa rånarna att tömma banken på pengar. Det perfekta bankrånet var snart ett faktum.

    Det var det perfekta bankrånet  — eller?

    Chris Ward, 23, och hans hustru höll på att laga middag söndag den 20 december 2004 när maskerade och beväpnade män trängde in i deras hus i Poleglass på Nordirland. En av männen drog Chris åt sidan och sa:

    – Chris, vi vet allt om din familj och håller dem som gisslan, om du inte gör som vi säger. Vi tar med dig, och du ska göra ett jobb för oss under de närmaste 24 timmarna. Om allt går som det ska, händer inget med någon.

    Chris Ward hade ingen aning om vilka männen var, och han var skräckslagen när de körde iväg med honom. Två av männen blev kvar hos hans hustru, och kort därefter körde de ut henne i en skog.

    Chris kördes till ett hus i Downpatrick, trettio kilometer söder om Belfast, där hans kollega och förman, Kevin McMullen bodde. Båda männen hade höga befattningar på Northern Banks huvudkontor på Donegal Square i Belfast. Och båda männen skulle på arbete följande dag.

    De maskerade männen hade planerat ett gigantiskt rån av banken, och under de följande timmarna blev Chris Ward och Kevin McMullen instruerade i vad de skulle göra om de ville se sina nära och kära igen.

    Var som vanligt
    När de två männen var på arbetet igen på måndagen var det mycket att göra på bankens huvudkontor, då osedvanligt stora belopp kom in från stadens julhandel.

    Ingen av de anställda på banken märkte något på Chris Ward och Kevin McMullen som satte igång att arbeta som vanligt.

    Vid 16-tiden stannade en bil nära en bakdörr på Wellington Street, och ett ögonblick senare kom Chris Ward ut med en stor sportväska som han lade i bagageutrymmet varefter bilen körde iväg. I väskan fanns en miljon pund. Men denna lilla handling var bara ett genrep på vad som skulle ske senare på kvällen.

    Som förman såg Kevin McMullen till att Chris Ward arbetade ensam på kvällen i det rumt där pengarna förvarades. Vid 22-tiden hade de flesta av bankens anställda gått hem, och ingen lade märkte till att maskerade män kom in genom bakdörren på Wellington Street och gick direkt till pengarummet. Under loppet av en kvart tömde de rummet på 26,5 miljoner pund (mer än 300 miljoner kronor) och bar ut pengarna till väntande bilar, däribland en vit lastbil.

    Ett ögonblick senare var bilarna borta. Ett av historiens största, smartaste och lättaste bankrån var ett faktum.

    IRA fick skulden 

    Kort efter att bilarna försvunnit släpptes Chris Wards hustru fri ute i skogen och hennes vakter körde iväg. I vinterkylan och iförd tunna kläder var hon tvungen att kämpa sig ut genom skogen, och när hon hårt medtagen nådde fram till första huset, slog hon larm till polisen.

    De maskerade männen, som vaktade Kevin McMullens familj, försvann ungefär samtidigt.
    Chris Ward och Kevin McMullen hade fått besked av rånarna att stanna kvar i banken och vara lugna, och de var fortfarande där när polisen kom.

    De två männen förklarade ingående vad som hänt och poliserna var mållösa. Det var det fräckaste och mest välorganiserade rån de någonsin hört talas om. Rånarna hade inte lämnat några bevis efter sig i form av fingeravtryck eller annat, och inga vittnen hade märkt något eller lagt märke till bilarnas registreringsskyltar, och morgonen efter rånet hittades åtskilliga utbrända bilar på olika platser utanför Belfast. Såväl den nordirländska polisen som pressen var väldigt snabba med att ge den irländska republikanska armén, IRA, skulden för rånet vilket begicks samtidigt som IRA:s politiska gren, Sinn Fein, var engagerad i de avslutande fredsförhandlingarna. Man gissade att motivet var att pengarna skulle användas till att "pensionera" IRA:s aktiva medlemmar, när freden var ett faktum.

    Polisen menade att bara IRA hade manskap till att kunna planera och genomföra en sådan perfekt och krävande kupp. Men även IRA:s motståndare, de nordirländska protestantiska terroristerna, hade kapaciteten. Deras motiv kunde vara att försvåra fredsförhandlingarna. Till sist fanns det dem som hävdade att en särskild fraktion av rabiata nordirländska poliser kunde ligga bakom det.

    Ett fiasko
    Polisen höll fast vid att rånarna kom från IRA, och den 10 februari 2005, stormade en stor polisstyrka en verksamhet som tillhörde två kända IRA-medlemmar, bröderna Liam och Michael Donnelly. Men aktionen blev ett fiasko, och man hittade ingenting.

    Flera IRA-anhängare förhördes och deras hem genomsöktes under de kommande veckorna, men mitt under denna häxjakt hände något som nästan verkade komiskt. Den 18 februari hittades 50 000 pund på en toalett i Newforge Country Club som var träningscenter och socialt mötesställe för Belfasts poliser och pensionerade poliser. Pengarna var helt nya sedlar och det visade sig att de kom från rånet, och det var de enda man hittills hade funnit.

    Utredningen kom ingen vart under de följande åtta månaderna, men i november började polisen en ny jakt på misstänkta IRA-medlemmar. Fem greps och åtalades för att ha deltagit i planeringen och genomförandet av bankrånet. Men det fanns inte en skugga av bevis och Sinn Feins ledare kallade ingripandet för ett "politiskt stunt". Alla gripna släpptes.


    Lämnat landet
    I desperation över brist på resultat fick polisen nu idén att det måste vara den Northerns Bank-anställde Chris Ward som planerat rånet. Han greps och åtalades den 7 december 2007 och hans hem genomsöktes.

    Under de två kommande åren byggde polisen upp ett åtal mot Ward på mycket lösa grunder, allt var indicier, varav några helt klart var falska och konstruerade.

    Ärendet kom upp i rätten i oktober 2008, men åklagarmyndigheten led ett svidande nederlag. Chris Ward blev helt frikänd.

    En finansrådgivare, Ted Cunningham, avslöjades för att ha "tvättat" tre miljoner pund från rånet, och den 27 mars 2009 förklarades han skyldig och dömdes till fem års fängelse. Domen överklagades och 2012 ändrades den till villkorligt straff.

    Den 30 januari 2019 var Cunningham åter i rätten och här hävdade han att pengarna från rånet för länge sedan flugits iväg från en flygplats i Cork till Seychellerna varifrån de vidarebefordrades till andra banker runt om i världen för att tvättas.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!