Hur fick Robert Rambo från Allt för Sverige sitt namn?

Deltagarna i nionde säsongen av SVT:s succéserie har olika bakgrunder, helt skilda yrken och bor spridda i USA, samt för första gången deltar även en kanadensare.

De tävlar mot varandra – både i lag och individuellt – i sådant som har anknytning till svenska seder och myter.

Efter en månads resa runtom i Sverige belönas vinnaren med en efterlängtad återförening med sin svenska släkt.

Om det blir Robert Rambo som får den äran kan vi förstås inte avslöja nu – men helt klart är han i alla fall deltagaren med det häftigaste efternamnet.

59-åringens förfader Peter Gunnarsson bodde på Ramberget i Göteborg. När han emigrerade till Amerika 1640 tog han först efternamnet Ramberg – som betyder “Ravens berg” på det gamla svenska språket – och förkortade sedan till Rambo – “Ravens hem”.

Han var den förste svensk att ta med frön för plantering i Amerika, däribland äpplefrön som senare uppkallades efter honom som Rambo-äpple.

Actionhjälten Rambo
Ett sådant äpple åt författaren David Morrell tidigt på 1970-talet. Han tyckte om både äpplet och namnet och döpte därför actionhjälten i sin roman First blood till John Rambo. När den filmatiserades fick skådespelaren Sylvester Stallone huvudrollen.

– Men han var egentligen ingen realistisk filmkaraktär, menar kapten Robert Rambo, som tjänade hela världen under många år i armén och har slagits i Irak.

Robert gick på ett välkänt militärcollege i Virginia för att som ung man bli officer. Han var stationerad i Turkiet, Hawaii och Irak. Kriget satte djupa känslomässiga ärr och han bär ett minnesarmband med namnet på en vän i hans kompani som dödades i Irak.

– Jag ingår nog knappast i den stereotypa bilden av hur en militär ska vara. För mig handlade tjänstgöringen i armén aldrig om att såra andra, utan om att hjälpa människor. Men mina år i kriget är egentligen inget jag vill prata om, det är så svårt för andra att förstå vad vi upplevde där. Många journalister som rapporterade till media satt bara på sina hotellrum och kunde knappast ge en rättvis skildring av det som hände.

Roberts föräldrar skilde sig då han var liten bebis. Pappan vände ryggen till familjen och han har aldrig haft någon kontakt med honom.

– Mamma blev ledsen och ville inte nämna hans namn. Under min uppväxt visste jag med andra ord ingenting om pappa och hans bakgrund. När jag sedan blev äldre och började läsa på om släkten upptäckte jag flera generationer bakåt rötterna till Sverige.

 

Gåva från Gud
Första gången Robert hörde talas om att det fanns ett tv-program i Sverige med chans för nordamerikaner att få träffa sin svenska släkt var för ungefär tre år sedan.

– Då sökte jag in, men blev inte uttagen. Något jag tyckte var väldigt tråkigt, eftersom jag verkligen längtade efter att få besöka landet. Tyvärr har jag inte haft råd att åka i väg på en sådan resa och är man med i programmet får man ju en helt annan hjälp att komma i kontakt med sina rötter.

Rambo hade släppt drömmen om att medverka – då plötsligt producenten för tv-programmet, Christer Åkerlund, och rolltillsättaren Sofia Eng kontaktade honom för att se om han fortfarande var intresserad.
Och det var han.

– När jag till slut kom med som en av tio deltagare trodde jag knappt att det var sant. Det är nog svårt för någon annan att förstå hur mycket den här möjligheten betytt för mig. Jag har haft många besvikelser i mitt liv, så detta kom väldigt oväntat och som en mirakulös gåva från Gud.

Vad visste du om Sverige innan?
– Jag hade redan forskat om landet och visste mycket. Speciellt om dess historia under vikingatiden och 1700-talet, samt kolonin New Sweden i Nordamerika.

– Jag kan identifiera mig lite med er kung Gustav II Adolf, som ju levde på 1600-talet under den perioden då min svenske förfader emigrerade till Amerika. Han var också kristen och slogs för frihet, precis som jag alltid har gjort.

Var det som du föreställt dig att komma hit?
– Nej, ännu bättre. Det har varit ett fantastiskt roligt äventyr som jag aldrig glömmer. Jag kommer att bära med mig minnet i hjärtat resten av livet. Ni har ett underbart vackert land med många trevliga människor som är väldigt artiga. Även om jag var långt hemifrån kändes det på många sätt som att komma hem.

Hur var tävlingsdelen – det gäller ju att slå ut de andra och hålla sig kvar själv?
– Jag är ingen tävlingsinriktad person, utan väldigt mån om att andra ska må bra. Så det var jobbigt när någon annan åkte ut. Det tyckte vi nog i och för sig allihop. Vi fick starka band till varandra och kändes som en enda stor familj.

Robert flyttade runt mycket som barn på grund av sin styvfars arbete, det blev ungefär vartannat år. Sedan har han även som vuxen flackat runt en hel del – inte minst under åren i armén.

– Det har medfört att jag har lite svårt att känna mig hemma någonstans, även om jag trivs bra i den lilla orten Cullowhee i North Carolina där jag bor.

Det märks flera gånger under vårt samtal vad tiden i Sverige betytt för honom.
– Jag kan bli väldigt emotionell när jag pratar om det, du hör ju, säger han och kämpar för att hålla tillbaka tårarna.

Skulle du vilja återvända någon gång?
– Ja, det skulle vara underbart för mig. Jag blev kär i landet medan jag var där. Men jag tvivlar på att jag någonsin kommer att ha råd till det eftersom jag kämpar för att kunna betala mina månadsutgifter med mina tre deltidsarbeten, avslutar Robert Rambo.

Rambos tre bästa saker med Sverige

• Svenskarnas vänlighet och artighet.
• Den vackra naturen – och att de håller den ren, utan en massa nedskräpningar.
• Historien – dels för att landets historia är så lång, dels för att jag är så fascinerad över vikingarna!