Vicky och Jim Barton sågs som det perfekta paret i den lilla staden Springboro i Ohio. Hon var en uppskattad översjuksköterska på det lokala sjukhuset och han en respekterad löjtnant inom den lokala poliskåren. Paret bodde vackert på en tio hektar stor ranch en bit från staden.
Det var just det som var problemet för Jim. Hans yrkesambition var nämligen att bli polischef i Springboro och för att kunna bli det vara han tvungen att bo inom ett visst område. Just nu bodde han utanför det området och därmed var han per automatik diskvalificerad för att söka jobbet.
Så han ville flytta in till Springboro men det ville inte Vicky.
En kväll när Jim kom hem hittade han sin fru i sovrummet – skjuten med tre skott i huvudet. Chockad ringde han larmcentralen.
Vicky var död och polisen började genast utreda vem som skulle vilja mörda henne. Var det en hämnd från någon som Jim satt dit? Nej, något sådant fall kunde de inte hitta.
Rättsläkarna konstaterade att Vicky utsatts för sexuellt övergrepp och de hittade ett bitmärke på hennes hals. De dna-matchade det mot brottsregistret men fick ingen träff. Bartons hus var en stor röra efter mordet, fast inget saknades. Mycket talade för att det var ett inbrott som gått helt snett.
Tog sitt liv
Jim Barton var förkrossad och fick tröst av Vickys barndomsvän Maryann Lacy. Det slutade med att de gifte sig 15 månader efter Vickys död. Men Jim Barton visade snabbt ett märkligt beteende. Han låste bland annat in sig själv i källaren på kvällen. Och efter bara 17 månader skiljde Maryann och Jim sig.
Det skulle dröja fyra år efter mordet innan polisen fick ett genombrott. Gery Hensen, en smågangster i staden, greps för droginnehav. Under förhören bröt han ihop och berättade att han visste saker om mordet på Vicky Barton. Det var hans halvbror William Phelps och en kompanjon som skulle göra ett inbrott, men de var drogpåverkade och något gick fel.
William Phelps hade tagit livet av sig tre månader efter mordet på Vicky Barton. Han hade den sista tiden varit oerhört paranoid och bland annat sovit med en pistol under kudden, som om han trodde att någon skulle komma och döda honom.
Phelps dna stämde emellertid inte med det dna man hittat i bitmärket på Vicky Barton och samma var det med Gery Hensen. Så, det måste ha varit Phelps kompanjon som bitit henne, men ingen visste vem det var och utredningen stannade upp.
Noggrann analys
Det skulle gå ytterligare fyra år innan den tog fart igen. Det var Jim Bartons överordnade, kapten George Hunter, som analyserade det Jim sagt till kollegorna som kom till mordplatsen:
– De dödade henne.
Utredarna frågade sig varför han uttryckte att det var mer än en, han hade ju ingen aning om hur många det var.
Fallet öppnades igen och bland det första man gjorde var att lyssna av bandet till larmcentralen och framför allt lyssna på hur Barton formulerade sig. Sa han: “I gotta call for help man” eller “I gotta call Phelps man”.
För att ta reda på det tillkallades dr Robert Fox, en lingvistisk expert. Fox gjorde en noggrann datoranalys av bandinspelningen och jämförde med hur Barton normalt uttalade bokstaven H. Efter analysen var dr Fox säker på sin sak, f-ljudet på bandet var inte som i “finn” eller “farm”, det var som ph i Phelps. Samtidigt hörde man på bandet att Barton flyttade saker i huset, något han aldrig skulle ha gjort med tanke på att han var tränad i att aldrig röra något på en mordplats.
Jim Barton nekade till att det var han som låg bakom mordet på sin hustru. Han erbjöd polisen att frivilligt genomgå ett lögndetektortest för att bevisa sin oskuld.
Han misslyckades.
Dessutom trädde en servitris på en lokal restaurang fram och berättade att hon sett Barton sitta tillsammans med Phelps på restaurangen och prata.
Barton nekade.
Gick överstyr
Det framkom även att Barton kontaktat sin bror och undrat om han kunde göra ett inbrott hemma hos honom. Syftet var att skrämma hustrun så att hon inte ville bo kvar där längre.
När han vägrade, kontaktade Jim Barton istället William Phelps. Phelps tog i sin tur kontakt med en kompanjon och det som skulle bli ett fejkat inbrott gick överstyr och slutade med mord enligt åklagaren Leslie Meyer. Troligtvis dödades Vicky av Phelps och hans kompanjon när de insåg att hon skulle kunna peka ut dem.
Efter Vickys död flyttade Jim Barton in till Springboro och kandiderade till polischefsjobbet vid tre tillfällen, men fick aldrig det.
Istället dömdes han till 15 års fängelse för medhjälp till dråp, mot sitt nekande. Han erbjöds strafflindring om han berättade vem som var Phelps kompanjon. Han valde att vara tyst.
Efter 11 år fick han resning i målet och frikändes. Åklagaren åtalade honom dock på nytt året efter och inför den väntande domen tog Jim Barton det säkra före det osäkra och erkände sig skyldig till att det fanns bevis mot honom, men han hävdade fortfarande sin oskuld. Uppgörelsen innebar 11 års fängelse. Eftersom han redan avtjänat den mesta tiden stannade straffet vid skyddstillsyn i 60 dagar.
