Maria är både fältpastor och mc-lärare!

Även om Maria trivs alldeles utmärkt med tillvaron som präst för Svenska kyrkan i Fuengirola på den spanska Solkusten så ser hon lite trött ut när vi ses:

– Det har varit en krävande helg för kyrkans personal med både självmord och några riktigt allvarliga trafikolyckor där svenskar varit inblandade, konstaterar hon med en lätt suck. Även om jag vet att jag inte ska göra de sörjandes sorg till min så kan det vara svårt med dödsfall även för en präst. I synnerhet när det handlar om unga människor som tappat livsgnistan eller förolyckas.

Ändå finns glädjen hela tiden så nära vardagen i kyrkan, och Maria har precis tagit av sig förklädet efter att ha gräddat våfflor till besökare i kaféet:

– Ja, här är det helt klart tvära kast, och idag har vi något så kyrkligt otraditionellt som en minimässa för att bo och leva i Spanien, skrattar hon.

Herrens vägar äro outgrundliga

Maria berättar att hon som liten i kyrkans söndagsskola fångades av den kristna tron och de stora berättelserna.

– De var så spännande! Det var faktiskt redan då när jag var 7 år gammal som jag bestämde mig för att bli präst när jag blev stor, minns hon.

När man lyssnar på Maria låter det som om vägen till prästyrket var allt annat än rak, med en livskarriär kantad av olika jobb, till exempel inom vården och som dykinstruktör i Egypten. Innan det blev teologistudier studerade hon musik och klassisk grekiska och intressena är många, som segling, karate, fotboll och mycket annat.

Inte nog med det, för nu är Maria vid sidan om prästjobbet också mc-guide för vinterfrusna motorcyklister från Sverige som söker sig till den spanska solen för lite mera äventyrlig körning:

– Jo, jag har gjort en hel del men jag har alltid innerst inne tänkt att jag ska bli präst. Det hindrar ju inte att jag gör andra saker som jag också tycker om och är intresserad av.

Fast det med att vara trafiklärare är något helt annat:

– Det var när jag tog mitt efterlängtade mc-körkort för ett antal år sedan som jag fick upp ögonen för att det var ett yrke som skulle vara perfekt att kombinera med annat. Jag fattade nämligen då att som trafiklärare kan man vara konsult och på så sätt bestämma ganska mycket över de egna arbetstiderna.

Helt okej att misslyckas

Maria kände redan då hon utbildade sig till präst att hon ville ha en tjänst där hon var lite mer fri och kunde kombinera med annat, och som det nu är så jobbar hon för Svenska kyrkan i Fuengirola under vinterhalvåret och under några intensiva sommarmånader på trafikskola hemma i Malmö:

– Jobbet som trafiklärare skulle dessutom visa sig mycket roligare än jag trodde! Häftigast av allt tycker jag är hur elever utvecklas från att knappt veta vad som är fram och bak på en hoj till att sedan överlyckliga stå med körkortet i sin hand. Snacka om att få följa med på en resa!

Där ser Maria en likhet med att arbeta för kyrkan:

– Som präst får man ofta följa en människa eller en familj genom livets olika skeden, som när en helstrulig konfirmand får ordning på sitt liv och blir ledare i ungdomsgruppen för att några år senare bilda egen familj.

Lugnet och tryggheten Maria har fått som präst från alla sina möten med människor i olika livssituationer hjälper henne som trafiklärare:

– En del elever blir helt stirriga över alla moment men det är ju på trafikskolan som de ska lära sig! Ibland gör man fel och då får man prova igen. Det är helt okej att misslyckas!

Det är inte bara omväxlingen i sig som Maria tycker om:

– Att vara yrkesverksam inom andra delar i samhället tillför väldigt mycket i mitt jobb som präst. Det kan annars lätt bli lite skygglappar, tillägger hon med ett självklart leende.

Att Maria är präst blir i sig en fin ingång till samtal med människor hon möter som trafiklärare:

– Många har bilden av att en mc-lärare ska vara lite tuff medan en präst är något annat. Min lite udda yrkeskombination kan förstås också göra en del lite oroliga, berättar Maria och ler. Det var en äldre kvinna som sett min motorcykel utanför kyrkan. Hon ville sedan på kyrkans expedition försäkra sig om att den nya prästen “väl inte var kriminell?”

Präst för FN

Maria har egentligen ett tredje jobb, som fältpastor för den svenska FN-styrkan i det svårt krigshärjade Mali.
– Där är jag förstås till för soldaterna men även försöka bygga upp kontakter lokalt med muslimska och kristna religiösa ledare och församlingar, och det i en miljö där gränsen mellan liv och död hela tiden är hårfin, berättar hon.

Det var också som liten hon fick inspirationen till att sedan som vuxen söka sig till Försvarsmakten:

– Klas, prästen jag hade i söndagsskolan, berättade en gång för oss om sina upplevelser som präst i FN-tjänst på Sinai-halvön. Då kände jag att jag inte bara skulle bli präst när jag blev stor utan minsann också präst för FN.

Så skulle det en dag också bli, och kort efter det att Maria blivit antagen som fältpastor för den svenska utlandsstyrkan beslutades att Sverige skulle delta i FN-styrkan i Mali.

Ibland får Maria frågan om hon inte skulle vilja ha familj:

– Jo, det hade säkert varit jättebra det också, men det går inte att hela tiden tänka på vad man inte har och väljer bort för då blir vi galna. Vi måste leva våra liv som vi känner för och vara tillfreds med det vi faktiskt gör.

Framöver tänker Maria bestiga något berg, som Kilimanjaro.

– Och en gammal dröm är att köra motorcykel i USA från kust till kust. Kanske då passa på att flyga helikopter genom Grand Canyon, men då måste jag ju ta helikoptercertifikat först, skrattar hon.