Jag känner två bröder från Stockholm. Deras farmor avled nyss och hon blev 100 år. När hon var 96 år blev en avlägsen släkting “god man” för henne. Senare samma år upprättades ett testamente där den gode mannen står som arvtagare till hälften av boet och bröderna får därmed bara sin laglott.
Kan detta verkligen vara lagligt? Jag har själv en mormor som snart blir 92 år, som också bor långt ifrån mig.
Där har andra släktingar pratat om att hon borde ha en god man som hjälp med ekonomin. Men vågar man verkligen skaffa en god man?
Detta, att en person har fått en god man förordnad för sig, behöver inte innebära att denne själv inte är rättskapabel och därmed inte skulle kunna upprätta ett testamente. Inte heller är ett testamentsförordnande till förmån för en god man något som i sig kan få ett testamente att förklaras ogiltigt.
En god man är mer att se som ett biträde åt sin huvudman, som har kvar sin rättshandlingsförmåga, och gode mannen måste inhämta sin huvudmans samtycke till alla större rättshandlingar.
Om nu dina släktingar, som tycks ha möjlighet till en större kontakt med din mormor än vad du själv kan ha, anser att hon nu på ålderns höst kan behöva hjälp av en god man, tycker jag inte att du ska ha några betänkligheter mot detta. Förordnandet av en god man är inte enbart en hjälp utan motverkar också exempelvis skadeverkningar på grund av missbruk och sjukdom. Gode mannens förvaltning hamnar också under tillsyn av kommunens överförmyndare.
