Sedan bröt andra världskriget ut, Kerstin gifte sig och bildade familj och simningen hamnade på hyllan.
När äktenskapet efter drygt 30 år slutade i skilsmässa hamnade Kerstin i en livskris, men en dag fick hon ett samtal som kom att förändra resten av hennes liv.
En gammal simkollega hade hört att hon hade flyttat tillbaka till Stockholm. Han hade dragit igång en avdelning i simklubben för så kallade masters och ville ha med Kerstin.
Kerstin var skeptisk men blev till sist övertalad och den första tävlingen var i Brisbane, Australien.
– Farmor la därefter alla sina pengar på simresor. Varje gång hon kom hem frågade vi barnbarn om hon hade slagit världsrekord. Ofta svarade hon ja. Snart visste hon inte vad hon skulle göra av alla medaljer, säger journalisten Anna Gjöres som gjort en radiodokumentär om sin farmor.
För några månader sedan fyllde Kerstin 92 år och svarar så här på frågan hur länge hon tänker fortsätta simma.
– Det finns ju en åldersklass över min, 95–99 år. Men jag tror inte att jag simmar tills jag blir 100.
