Många läsare känner kanske igen familjen Veber från tv-programmet Familjer på äventyr som sändes i SVT 2017. I ett av programmen fick vi följa Margareta, 46, Thomas, 44 och deras båda barn Mathilda och Troels, som då var tolv respektive nio år gamla, under deras öden och äventyr under långseglatsen till Karibien.
Margareta och Tomas Veber, barnen Mathilda och Troels
Ålder: 46, 44, 15 och 12 år.
Bor: I villa i Falsterbo, några mil sydväst om Malmö.
Gör: Margareta jobbar 75 procent som förskollärare och Thomas 60 procent som IT-chef.
Året dessförinnan hade de sagt upp sig från sina jobb, tagit barnen ur skolan och hyrt ut sitt hus för att i sin trettio fots segelbåt Anna-Lisa, med en boyta mindre än i ett studentrum, ge sig ut på sitt livs äventyr.
– Det var en gemensam dröm som vi burit på i 16 år. Jag och Thomas träffades i Karibien och blev förälskade i varandra när vi båda var på långsegling och vi ville återvända dit och visa våra barn platsen, berättar Margareta.
Deras stora äventyr gick bra utan några olyckor eller alltför dramatiska upplevelser, men återkomsten till Sverige blev däremot en betydligt tuffare utmaning – att åter vänja sig vid ett normalt vardagsliv.
– Delvis berodde det på sorgen vi kände över att ett projekt som vi pratat om och planerat för i många år var över, berättar Margareta. Nu fanns inte den drömmen längre och vi kom hem till ett blåsigt och kallt Sverige där vi skulle acklimatisera oss till vårt tidigare liv.
– Vi var trötta och slitna och hade varken jobb eller pengar, säger Thomas och slår sig ner bredvid sin hustru. Vårt äktenskap var inte på topp. Det är inte ovanligt att långseglare skiljer sig efter att de kommit hem, precis som att många par upptäcker att de inte har något gemensamt efter det att barnen flyttat hemifrån.
Under intervjun med Margareta och Thomas Veber sitter vi lämpligt nog i kabyssen på Anna-Lisa där hon ligger i Skanörs småbåtshamn.
Det här var tvåbarnsfamiljens hem under många månader. Och på grund av det begränsade utrymmet tvingades de lära sig att umgås tätt tillsammans och visa hänsyn.
– Vi lärde oss mycket av det. Både vi och barnen har blivit bättre på att respektera varandras behov och lyssna på varandra. Det har vi haft nytta av sedan vi kom hem, säger Margareta.
– Vår förmåga att kunna prata med varandra och lösa problemen är det som har räddat vårt äktenskap, säger Thomas.
Traditionella könsroller
Det har gått nästan två år sedan de kom tillbaka till Sverige och livet har i stort sett återgått till det normala. Margareta och Thomas prioriterar lite annorlunda numera och har valt att arbeta deltid för att kunna göra det dem vill. Han skriver böcker och tillsammans föreläser de om sitt äventyr.
– Hemkomsten var nog jobbigast för våra barn. Deras klasskompisar och de själva hade utvecklats på olika håll. De hade fått erfarenheter som deras kompisar inte hade samtidigt som de inte hängt med i de senaste trenderna och filmerna som visades på bio här hemma, säger Thomas.
Familjen Veber gav sig iväg på långseglatsen i maj 2016 och seglade från Skanör via Kap Verde över Atlanten till Karibien. Ett av målen var Saint Lucia där Margareta och Thomas träffades 2000.
– Vi var båda på långsegling när vi träffades. Jag på en dansk båt och Margareta på en svensk. Det är en lång och fantastisk historia i sig själv om hur vi blev ett par – den innefattade bland annat en strapatsrik resa för mig över halva ön, men den slutade med att Margareta följde med på vår båt, berättar Thomas med ett leende.
Sedan dess har de drömt om att återvända på en segelbåt till Karibien någon gång i framtiden. De har under åren gjort en del andra långseglingar, men ingenting som kom i närheten av att korsa Atlanten.
– Under 2008-2009 gjorde vi en liknande resa i Medelhavet, men då var det lättare eftersom barnen inte gick i skolan. Vi hade dessutom en mindre båt på den tiden som inte hade lämpat sig för att segla över Atlanten, berättar Margareta.
Någonstans i bakhuvudet på både henne och Thomas hade det hela tiden funnits tankar på att segla till Karibien och ofta hade de pratat om sin gemensamma dröm. När de köpte Anna-Lisa, som är en Allegro 30, blev det möjligt att förverkliga planerna.
– Men vi bestämde oss inte förrän i november 2015 – fyra månader innan vi gav oss iväg, berättar Margareta.
Under månaderna till havs skötte Margareta, som är utbildad förskollärare, barnens skolundervisning, vilket gjorde att de inte missade något i utbildningen och kunde fortsätta i sina tidigare klasser när de kom hem.
– På en båt under en seglats är det naturligt att könsrollerna blir lite mer traditionella. Thomas fick ta hand om saker som krävde mer fysisk styrka medan jag fick ta hand om hushållssysslorna, säger Margareta och fortsätter:
– Det var ett av de problem vi hade när vi kom hem igen – att vi skulle hitta tillbaka till våra mer normala, jämställda könsroller.
Foto: Privat
Saknade friheten
En annan sak som de hade svårt att vänja sig vid efter hemkomsten var tempot. Under månaderna i Karibien hade de vant sig vid att bara behöva utföra en sak per dag, till exempel ta sig in till närmaste stad för att handla, något som kunde ta en hel dag. Eller att tvätta upp kläderna.
– Då kände vi oss nöjda efter att vi hade gjort det, säger Thomas. Men när vi kom hem igen skulle vi inte bara handla och tvätta samma dag utan dessutom göra en massa andra saker.
De kände sig också, paradoxalt nog, instängda i ett hus med häck runt tomten och saknade den mindre boytan, men större friheten, ombord på segelbåten.
– Det är ett annat socialt liv när man seglar. Man träffar andra seglare och umgås på ett mer naturligt och otvunget sätt. Det är något vi lärt oss. Vi tackar aldrig nej till en inbjudan på en kopp kaffe numera, säger Thomas.
En annan sak de lärt sig är att det är bättre att prata öppet med barnen om bekymmer än att försöka skydda dem genom att inte berätta allt.
– I början försökte vi skydda dem från jobbiga saker, till exempel oron för en av våra vänner som har cancer. Men när de bara hörde brottstycken av våra samtal gjorde det dem bara mer oroliga. Därför är de numera delaktiga i allt vi pratar om, säger Thomas.
Margareta och Thomas hoppas att om några år kunna ge sig ut på en ny långsegling tillsammans med sina barn.
– Vi har inte bestämt var än, men vi har lite tid på oss att fundera på det. Det kommer inte att bli möjligt förrän om fyra år. Vi vill att barnen ska gå klart skolan och då har Mathilda gått ut gymnasiet och Troels grundskolan, säger Margareta.
