Det var 1974 som Katherine, kallad Kit av vännerna, träffade drömprinsen Gregory Mordick. En stilig man som berättade att han både hade universitetsutbildning och hade tjänstgjort i armén under Vietnamkriget.
Tre år senare gifte de sig och bosatte sig i Anaheim. Snart föddes första barnet Elise och strax efter dotter nummer två, Brianna. Efter att andra barnet var fött ville Kit göra karriär och hennes dröm var att jobba som matstylist inför reklamfotograferingar.
Hon lyckades förverkliga drömmen och fick jobba ihop med en duktig fotograf, Henry Bjoin. Det var inte bara hans yrkeskunskaper som imponerade. Kit inledde en affär med honom, men fick ångest och erkände för sin man. Gregory förlät hennes snedsteg och de bestämde sig för att fortsätta. Men när Kit tjuvläste hans dagbok fick hon en chock. Där avslöjades Gregorys kärleksaffärer med flera andra kvinnor. Och han hade varken studerat på universitet eller tjänstgjort i armén. Då bestämde sig Kit för att skiljas och Gregory flyttade ut från huset, medan hon tog upp relationen med Henry.
Skilsmässan hann dock aldrig bli klar innan Henry och hennes bror Joe hittade Kit brutalt mördad i sitt hem en söndag i januari 1983. Mördaren hade skurit halsen av henne. Hon var naken från midjan och nedåt, vilket talade för att mordet föregåtts av en våldtäkt. Hemmet var vandaliserat och saker hade stulits.
Men allt detta tolkade polisen som att mördaren försökt lägga ut villospår.
Förlät honom
Gregory berättade i förhör att han hämtat döttrarna hos Kit klockan tio på lördagsförmiddagen eftersom han skulle köra dem till ett barnkalas. Enligt rättsläkarens rapport skulle Kit ha mördats på lördagseftermiddagen och då befann han sig på kalaset med döttrarna.
Henry hade heller inte befunnit sig i närheten när mordet skulle ha begåtts.
Eftersom detta var långt innan dna-tester kunde användas hade polisen inte mycket mer att gå på. Det fanns dock en sak som förbryllade och det var ett brev som Kit skrivit till Gregory och som fanns i huset. I det skrev hon att hon ville gå vidare och hade förlåtit honom för allt.
Men längre än så kom inte utredningen och Gregory startade ett nytt liv i Washington.
1999 öppnades fallet igen av pensionerade utredaren Boyd Underwood som bestämt sig för att gå till botten med det. Nu fanns helt andra tekniska möjligheter. En analys visade att en del av blodet på brottsplatsen var från Gregory, dessutom fanns det blod med både hans och Kits dna mixat. Gregorys dna fanns även på andra platser i huset. Men möjligheten fanns förstås att spåren var från tiden när han bodde i huset.
I polisförhören efter mordet hade Gregory uppgett att han efter att ha satt sig bilen med barnen, klivit ut och gått tillbaka för att stänga grinden. Han hade också berättat att hans dotter undrat varför det tagit så lång tid att stänga grinden, och om han hade bråkat med deras mamma. Detta gjorde Underwood ännu mer skeptisk till att han sagt hela sanningen.
Kontaminerade bevis
Det skulle dröja ända till 2008 innan fallet fick ett genombrott och det krävdes ett gammalt polistrick. I nya förhör med Gregory ljög poliserna och sa att de hittat hans dna på Kits kläder.
Gregory ändrade då sin ursprungliga version och sa att han hade gått tillbaka in i huset för att hämta presenterna barnen skulle ha med sig.
Det räckte för att anhålla honom som misstänkt för mordet på Katherine. Åklagaren Dan Wagner var säker på att dna-bevisningen med alla blodspår skulle räcka för att få honom fälld. En ny rapport från rättsläkaren visade att Kit mycket väl kunde ha mördats klockan tio på förmiddagen när Gregory var vid huset.
Motivet skulle ha varit att Kit avslöjat alla lögner som fanns nedskriva i hans dagböcker som polisen dessutom hade hittat i ett förråd hos honom. Dagböckerna visade också hur hårt knuten han var till sina döttrar och ville inte förlora vårdnaden om dem.
Försvarsadvokaten Jack Early slog tillbaka och påpekade bland annat att förpackningen där Gregorys blod förvarats hade läckt under lagringstiden och blod hade kommit på andra bevisföremål. Dessutom hade Gregory bott med Kit fem år i huset och det var inte konstigt att hans dna fanns där.
Vattentätt alibi
Istället riktade försvaret misstankarna mot Henry Bjoin – som dessutom inlett en relation med Kits syster Donna strax efter mordet och gift sig med henne ett år senare.
Åklagaren hävdade att Henry hade vattentätt alibi eftersom han var i San Diego dagen när mordet begicks.
Av de tolv i juryn fann hälften Gregory skyldig och andra hälften honom oskyldig.
Så 2010 inleddes en ny rättegång med ny jury och åklagaren hoppades att DNA-bevisningen skulle räcka till fällande dom. Men försvaret hade gjort sin läxa genom att ta blodprov på Gregorys döttrar – båda hade samma blodgrupp som fadern, vilket förklarade DNA-spår i huset.
Det tog två dagar för juryn att fastställa domen – skyldig till mord av första graden. Straffet blev 25 års fängelse.
– Jag trodde jag hört fel, sa en förkrossad Gregory Mordick.
– Min familj och jag har nu dömts till ytterligare 25 år av smärta och ångest. Jag saknar min mamma väldigt mycket, men det är inte rättvist att min pappa också tas ifrån mig, sa Gregorys dotter Elise.
