Här växer odlarglädjen fritt!

Kvällssolen lyser upp det blå växthuset på höjden i byn Sjurberg i Rättvik, Dalarna. Nedanför skymtar Siljan, spegelblank i den vackra augustikvällen. Innanför växthusglaset syns Chris Lundin, rofyllt pysslande med växterna som tycks fylla det 22 kvadratmeter stora växthuset till bristningsgränsen. För även om Chris tyckte att hon tog i storleksmässigt när växthuset byggdes sommaren 2001, visade det sig ändå bli för litet. Här samsas idag minikiwi, kapkrusbär, paprika, melon, persika och vindruva, men även olika sorters tomater, gurka samt örtkryddor.

– Från början hade jag tänkt odla någonting mer än bara vindruva och kiwi i den mittersta odlingsbädden, men de tillsammans tog all kraft från de plantor jag satte där. Därför vill jag ha ett växthus till nu, en barnkammare, säger hon och sneglar mot sin man Larry Lundin.

Vi får veta att det är hennes stora odlingslust som varje vår gör henne till en obotlig optimist, när det gäller utrymmet i växthuset.

– Jag tänker att “det här får plats” och då blir det ju bustrångt i alla fall, innan det är färdigt. Så hälften av plantorna skulle inte vara här, men friska plantor som växer måste man ju bara ta reda på, säger hon.
Chris brukar vara i växthuset från mars, men startar sådden inomhus några veckor innan.

– Sedan åker allting ut och då har vi fläkt från början. Då isolerar jag hela växthuset med bubbelplast invändigt. Jag nitar fast den så att den hänger ned på insidan. Då hålls värmen inne bättre, samtidigt som plasten skyddar från allt för starkt solljus, säger hon.

Ett misstag hon gjorde det här året var att använda gammal kompost som visade sig vara näringsfattig och dessutom innehöll mycket ogräs. Något som trots idogt ogräsrensande, tog kraft från de små plantorna. Det blev därför till att mylla i stallgödsel på säck i odlingsbäddarna.

Dessutom har hon installerat en liten bevattningsanläggning i växthuset.

– Man kan ställa in den så att det automatiskt kommer näring vid varje bevattning, så det finns bra hjälpmedel, konstaterar hon.

Framför växthuset har paret byggt en pergola. Idén att bygga ett litet rum i trädgården kom när Chris hittade två överblivna gamla fönsterbågar i järn hemma hos svärföräldrarna.

– Sedan blev det ett tak i trä som vita rosor och gul klematis så småningom ska täcka, berättar hon. Samtidigt som pergolan växte fram, började Chris alltmer intressera sig för ettåriga sommarblommor.

– Jag insåg att de var jätteroliga att dra upp. Men att ha dem på flera olika ställen på tomten var inte bra, för då fick man springa runt och vattna hela tiden. Då samlade jag dem i en enda stor ettåringsrabatt, säger hon. I den växer tagetes, tobaksblomma, trädgårdsnejlika, rosenskära, jätteverbena, ballongblomma, ricin, mattram och vädd, vid sidan av japansk humle som också är en ettårig växt.

Larry och Chris är numera pensionärer, men Chris har periodvis i sitt liv säsongsarbetat på en handelsträdgård. Något som märks i både växthus och rabatter. När jag frågar vad som är bäst med växthuset, svarar hon att det gör det möjligt att starta odlingssäsongen tidigare.

– Det börjar klia i fingrarna redan efter nyår, för då har jag läst frökataloger i flera månader, säger hon.

Om Chris står för odlingsivern och de många idéerna, är det ändå det täta samarbetet med Larry som gjort trädgårdsprojekten möjliga. När jag frågar Larry om hans förhållande till trädgårdsarbete, svarar han:

– Det växer fram. En idé ger en annan, så fortsätter man och det är väl det som är tjusningen – att man kan få prova, ångra sig och göra om!