Det är klurigt och spännande, utmanande och socialt. För Susan Kalman Karlsson, 81 år, är bridgen ett sätt att hålla igång hjärnan men också en möjlighet att träffa folk.
– Jag har spelat till och från i några år. Man mår verkligen bra av det, säger hon.
I en stor källarlokal med rader av kvadratiska bord med gröna filtdukar ligger Sveriges största bridgeklubb,
St Erik. I lokalen rör sig folk – de flesta lite äldre – mellan borden, hälsar, ler och småpratar.
– Det sociala är minst 50 procent av värdet med att spela. Alla här känner till varandra, ofta möter man samma motståndare. Jag har fått en och annan ny vän via bridgen, säger 69-årige Bengt Sjöborg, som har återupptagit spelandet från studenttiden.
– Bridge är mitt livselixir och den perfekta verklighetsflykten. När man spelar går man in i en annan värld, man måste vara helt fokuserad och glömmer problemen direkt, säger Susan.
