Nu kan jag visa benen igen

Lotta är lång och snygg och ser fräsch och tränad ut. Men hon hävdar med bestämdhet att hon inte alls är typen som gillar att träna även om hon tycker att hon borde. Det hon kan tänka sig är att gå en rejäl power walk några gånger i veckan. Både hemma i Kållered utanför Göteborg och i Spanien där hon har ett radhus.

– Jag gillar att vara ute och gå, jag vill inte stå på gym. Men när åderbråcken var som värst på mitt vänstra ben så fick jag ont när jag hade gått ett tag. Det blev ömt och varmt och jag fick en brännande känsla i benet och det var inte kul alls, berättar Lotta.

Hon kan inte dra sig till minnes att varken hennes mamma eller pappa har haft åderbråck och faktiskt var det så att till och med hennes pappa reagerade förra sommaren på att hon hade så stora bråck. Ett av åderbråcken gick precis över knäet och det tryckte och var obekvämt när hon hade tajta jeans på sig.

– De senaste somrarna har jag bara haft långklänning på mig bland folk för att benen är så himla fula. I Spanien är det lite annorlunda för där går folk med shorts eller korta kjolar nästan året om och man tänker inte på det på samma sätt, så där kunde jag ha shorts ibland, men inte här i Sverige. Det var liksom inget kul att göra sig fin och sedan så såg man de där fula benen. Det såg för hemskt ut, säger hon och skakar på huvudet.

Gjorde först inte ont

När åderbråcken först dök upp hade Lotta egentligen ingen tanke på att ta bort dem, de gjorde inte ont och var inte speciellt stora, men det förändrades med tiden. Hon har också jobbat inom äldrevården och sett gamla människor som inte gjort något åt sina bråck och de har haft mycket ont.

– Jag tänkte att det kunde bli problem när jag blev äldre med cirkulationen och värk. Det känns bra att ta hand om sina ben och fötter, så mycket som man går och står på dem genom hela livet. De ska hålla några år till, säger Lotta.

Hon visste inte själv hur man skulle ta bort åderbråcken och insåg snart att det fanns flera varianter. Hon googlade och fastnade för laseroperation. Det skulle gå fort och ge minimalt med efterverkningar – och så blev det.

– Det var väldig smidigt. Jag fick lokalbedövning, hon gjorde mellan tjugo och tjugofem små hål där hon stack in lasern. Jag såg den lilla röda pricken i mina kärl. Jag kände ingenting och jag fick ett stygn vid varje ingång. Efter en timma var det klart, de lindade hela benet och jag kunde åka hem, berättar Lotta.

Åderbråcket som korvade sig över knäet var lite svårare än de som gick över lår och vad och de tog läkaren med flebektomi. Då använder de ett specialverktyg och drar ut kärlet.

– Hon höll på en bra stund med det och hon sa till och med att “jag ger mig inte”. Och till slut fick hon bort det, säger Lotta.

Flera nyanser av blått

Dagen efter operationen gick Lotta till jobbet som stödassistent på en särskola och på kvällen tog hon bort lindan runt benet. Hon hade ett litet stygn vid varje ingång och benet var i flera nyanser av blått.

– Hela benet var fullt med blåmärken, men det försvann fort. Stygnen gick bort av sig själv och bara några dagar efter så var allt nästan som vanligt igen, säger Lotta.

Några veckor senare åkte hon ner till Spanien och njöt av lite värme – och sina power walks i parken utan att det gjorde ont eller brände. Dessutom känner hon sig snygg och slipper tänka på de fula åderbråcken.

– Jag ser fram emot sommaren då jag inte bara behöver gå i långklänning utan kan plocka fram mina korta klänningar och kjolar igen utan att behöva bry mig om hur benen ser ur. Inga mer “korvar” på benen, säger hon och skrattar.