Lennart Persson och Ulla-Britt Olsson
Ålder: 79 år respektive 77 år.
Bor: Lägenhet i Kil.
Familj: Ulla-Britts två barn och barnbarn.
Yrke: Båda är pensionärer, men aktiva i föreningar.
Bakgrund: Ulla-Britt är florist. Lennart har haft befattningar inom fordonsbransch och i försäkringsbolag
Lennart Persson hade varit gift med Anne-Marie i över 30 år när hon började må dåligt.
– Hon var ledsen och minnet sviktade. Vi trodde det var en humörfråga till följd av klimakteriet, berättar Lennart Persson.
Men det visade sig vara en hjärntumör av allra värsta sorten. Det fanns inget att göra. Efter två år gick
Anne-Marie bort i september 1997. Hon blev 57 år.
– Det var en svår tid, på något sätt var det ändå bättre att leva med ett klart besked än med oklarhet och brustna förhoppningar, säger Lennart.
Paret, som inte hade några barn, flyttade till ett radhus i Kil strax innan Anne-Marie gick bort. Hon hann bo där ett halvår.
Inför jordfästningen besökte Lennart blomsteraffären i Kil. Där stod floristen Ulla-Britt “Blomster-Ulla” Olsson bakom disken, en känd och populär person på orten som jobbat i affären sedan 1957 med några få års undantag.
Lennart visste inte att “Blomster-Ulla” på sommaren mist sin man Bertil, 59, i en hemsk olycka.
– Vi förberedde en resa till släktingar i norra Värmland och Bertil gick upp på en stege för att ta ner lite virke som skulle med. På något sätt gick det fel och han föll handlöst baklänges, berättar Ulla-Britt.
Bertil dog senare samma dag på sjukhuset av sina skador.
– Det var chockartat, berättar Ulla-Britt. Jag kunde inte ta in att det faktiskt hade hänt. De hade varit gifta i nio år och Bertil hade kommit nära Ulla-Britts två barn som hon hade från en tidigare relation. Sonen Kristian bodde kvar hemma.
Oskyldigt elva-kaffe
I slutet av 1997 ordnade kyrkan en minneshögtid för avlidna under året. Både Lennart och Ulla-Britt var på plats.
– Hon var den enda jag kände igen, berättar Lennart. Och Ulla-Britt tyckte synd om stackaren som såg ensam ut. Han var ju nyinflyttad.
– Jag funderade efteråt på att bjuda honom på kaffe, men hade inget telefonnummer, säger Ulla-Britt.
Men det löste sig när han en dag kom in i affären. Då fick jag numret.
Ulla-Britt bjöd på 11-kaffe en söndag. “Det kändes lagom oskyldigt”, säger hon och skrattar.
Vid kaffet visade det sig att de hade gemensamma bekanta i Badabruk i norra Värmland. Kaffestunden gav mersmak och följdes av fler träffar.
– Vi hade naturligtvis behov av att prata om våra trauman, säger Lennart. Jag tilltalades av att Ulla-Britt verkligen lyssnade och att hon var rak och konkret. Människor sörjer olika. Det passade inte oss att sitta och snyfta.
Kärleken spirade
Ja, livet fick ett nytt innehåll för de båda och kärleken spirade. Ett år efter att de träffats flyttade Ulla-Britt in hos Lennart. Hon ville inte bo där “på nåder” utan köpte in sig i radhuset.
Ulla-Britts barn höjde på ögonbrynen och undrade om inte det hela gick väl fort.
– Men oron försvann, säger Ulla-Britt. Lennart har bra kontakt idag med hennes barn och barnbarn.
– Jag är en flitig transportör av barnbarnen till olika aktiviteter, berättar Lennart med ett skratt.
Hösten 2018 flyttade Lennart och Ulla-Britt från radhuset till en fin lägenhet i Kil. På ålderns höst har de därmed för första gången skaffat ett boende som de båda bestämt sig för och inrett från första början.
– Ja, det var ju helt nytt för oss, säger de och visar oss runt i en rymlig lägenhet med många blommor.
Men flytten var jobbig. Lennart är en samlare av allehanda historiskt material, inte minst motorhistoria.
Det blev en hel del kartonger att hantera.
Nu har Lennart och Ulla-Britt levt lyckliga tillsammans i över 20 år. De är båda pensionärer sedan länge, men har ett stort föreningsintresse, bland annat i PRO. Ulla-Britt och Lennart är inga som sitter hemma och rullar tummarna. Livet ska levas aktivt.
