Idag driver Malin Millfjärd, 35 år, ett av Sveriges minst kända kändisföretag, Östlin Storköksprodukter.
Det hela började för över 70 år sedan när Malins farfars far Hagard Östlin sa upp sig från järnverket i Sandviken för att satsa helhjärtat på sin hobby – egenhändigt tillverkade ballongvispar. Och hustrun Aina stöttade honom från första stund, det gjorde inte det minsta att en stor del av deras hem i praktiken förvandlades till en verkstad. Hagard var finurlig och påhittig, mekaniskt kunnig efter närmare 30 år på järnverket.

I likhet med de många av sin tids kvinnor hade Aina packat unikaboxen med hemlagad mat under lika många år. Nu väntade något annat, klart att det var ett äventyr med eget företag hemma i källaren, där man till och med offrade tvättstugan för att få plats. I takt med att beställningarna ökade fick Aina ägna allt större del av tiden att paketera vispar. Parets två söner fick också hjälpa till, den yngste var bara 11 år när han började extraknäcka i firman.

Malin minns hur mysigt det var att hänga med gammelfarmor Aina i köket. Hennes pannkakor var helt underbara, omgivna av ett barndomsskimmer som de blivit med tiden.
Malin tar fram ett gulnat fotoalbum där Aina nätt och leende demonstrerar företagets produkter.

Ballongvisparna gjorde ju succé, den underfundiga finessen att stålvajrarna fläker ut sig som en blomma, som Aina sa, är så effektiv att så gott som alla kockar med yrkesstolthet använder dem. Ja, de har till och med kallats för alla ballongvispars förebild.

– Jag fick aldrig träffa min gammelfarfar, han dog innan jag föddes, men gammelfarmor var jag mycket med, säger Malin.

I början tillverkade och sålde det lilla familjeföretaget 500 olika artiklar, men det blev på tok för mycket så man valde att koncentrera sig på visparna. Hagard och Aina jobbade i princip dygnet runt. Allt sköttes från deras villa i Sandviken och varorna levererades via garageuppfarten.

Minnena från stunderna med gammelfarmor ligger som en fast grund hos Malin, trygghet, kärlek och som sagt minnet av ljuvliga pannkakor.

– Jag och min storebror introducerades tidigt i företaget, säger hon med ett leende och visar ett fotografi från 1980-talet där barnen leker med ballongvispar som är nästan lika långa som de själva.

Tog över företaget

I slutet av 1970-talet skötte en av Ainas och Hagards söner företaget tillsammans bror-sonen Peter, Malins pappa. Verksamheten och sortimentet breddades efter hand, 1994 fick företaget inte längre plats i huset utan flyttade till sin nuvarande lokal, en gammal skola, bara några hundra meter därifrån.

Malin hade från början inte en tanke på att ta över familjeverksamheten, det var hon väldigt bestämd med! Men så när hon var närmare 25 och hennes pappa började prata om att gå i pension kändes det plötsligt annorlunda. Och sedan 2016 är hon verkställande direktör i företaget.

– Jag kände att jag ville föra hantverket vidare, säger hon. – Våra köksredskap drivs ju med handkraft, till och med de som används i storkök. Gamla husmorsgrejer, tillägger hon.

Precis som på Hagards och Ainas tid blomstrar företaget tillsammans med kärleken. Malin och maken Jonas både jobbar och lever tillsammans. De har varit ett par sedan 2002 då de möttes i Stockholm. Redan samma år flyttade han till henne i Sandviken.

– Det var något mellan oss som stämde direkt, säger han och ger Malin en varm blick.

Jobbar sida vid sida

Jonas började jobba i företaget när Malins pappa fortfarande var aktiv, så han har arbetat där längre än vad hon har gjort. Han sköter maskinerna, där bland annat svetsen hängt med ända från starten. Malin ansvarar för kontoret, även om de hjälps åt med allt. Teamwork när det är som bäst. Jonas säger uppskattande att Malin verkar vara född på kontoret och kan inte nog hylla henne.

– Vi arbetar sida vid sida, sedan går vi hem tillsammans. Vi kan inte slita oss från varandra, säger han med en blinkning och lägger armen om hustrun.

Malin säger att hon enbart ser fördelar med att vara nära varandra hela dagarna.

Idag säljer företaget, som har ytterligare en anställd, 150 olika produkter, varav bland annat vispar och potatisstötar tillverkas i Sandviken. De säljer enbart till grossister så man inte knalla in där och handla om man skulle få för sig det. Ballongvisparna har utvecklats under årens gång, men det handlar mest om att limmet i fästena blivit miljövänligare.

Malin och Jonas brukar roa sig med att hojta igenkännande när deras vispar dyker upp i tv-rutan. Då är det högtidsstunder hemma i soffan. De har själva kontaktat framstående kockar för att de ska använda deras produkter, framför allt visparna så klart. Men det där med kändisglamouren märker de i praktiken inte så mycket av. De har ju fullt upp med att sköta företaget.

– Visst känner jag mig både stolt och ödmjuk, tillstår Malin. Jag tänker ofta på gammelfarmor Aina.

Femte generationen

Det beror lite på hur man räknar men man kan också säga att Malin Millfjärd tillhör den femte generationen i företaget, för det var så att gammelfarfar Hagards pappa Albert på ålderns höst började tillverka kirurgiska instrument i liten skala. Så nog förpliktigar familjetraditionerna.

Malins och Jonas son, Niklas ,15 år, praktiserade nyligen hos dem och lutar redan nu åt en framtid i företaget. Medan 9-åriga Julia istället har helt andra planer – hon funderar på att bli pilot när hon blir stor.