Äntligen är jag fri från tablett-beroendet

Det började med några piller mot smärtan i nacken – sedan blev de flera. Susanne Gunnarsson, 55, blev beroende av smärtstillande läkemedel. En väninnas hjälp blev vändpunkten och nu vill hon varna andra för att fastna i den onda cirkeln.

Namn: Susanne Gunnarsson

Ålder: 55

Bor: Malmö 

Familj: Sonen Robin, 28, och dottern Mimmi, 24 

Gör: Föreläsare, coach, behandlingsassistent på ett ungdomshem. En av Sveriges mest framgångsrika kvinnliga kanotister. Under sina aktiva år mellan 1981-1998 erövrade hon 17 VM- och OS-medaljer i kanot. 

Kanotisten Susanne Gunnarsson är ett välkänt ansikte för många. Hon har tagit flera VM-guld och är en av våra mest framgångsrika kanotister genom tiderna.

Men bakom den lyckade fasaden har allting inte stått rätt till. I två år missbrukade hon
i hemlighet smärtstillande
läkemedel för en svår nackskada.

– Jag var totalt beroende av tabletterna, idag kan jag inte fatta hur jag höll på som jag gjorde, säger Susanne Gunnarsson.

Vi träffas i Malmö, där hon bor sedan flera år. Det blåser lite kallt där vi går fram längs kanalen, men Susanne har garderat sig med en tjock ylle-halsduk runt halsen. Att hålla nacken varm är a och o. 

– Nu när jag har slutat med tabletterna har jag mer naturliga sätt att hålla smärtan i schack. Det har tagit många år att bli bra men det har det varit värt.

Det började på vårvintern år 2000. Susanne var mitt i idrottskarriären på ett träningsläger i Sydafrika. Men en morgon när hon vaknade förändrades allt.

– Jag skulle bara sträcka på mig, då det plötsligt small till i nacken och smärtan strålade ut i min vänstra arm. Det gjorde fruktansvärt ont, berättar Susanne.

Svår nackskada

Det blev första flyg hem till Sverige. Efter magnetröntgen på sjukhuset konstaterade läkaren en svår nackskada.

– Han sa att det såg ut som en whiplashskada. Jag hade två diskbråck och hade haft nackspärr tidigare och inte vilat från träningen, det hade slitit ut kroppen.

En tuff tid följde. Idrottskarriären var över och från att ha rest jorden runt och tävlat bland världseliten blev Susanne sjukskriven och gick hemma med svåra smärtor. Till råga på allt låg hon också mitt i en skilsmässa.

Men hon hade fått en tröst – de smärtstillande läkemedel som hon hade fått utskrivet på recept.

– Tabletterna betydde allt, jag tyckte att de var helt fantastiska. Smärtan i nacken försvann och så blev jag väldigt lugn och avslappnad. Det var som att gå in i en dimma. Känslolivet blev avstängt och jag tänkte inte på skilsmässan, karriären eller någonting jobbigt, säger Susanne.

Men vad läkemedlen egent-ligen innehöll hade hon ingen aning om. Läkaren fortsatte att skriva ut recept och Susanne åt dom i tron att det var för hennes bästa. Men det var en väl bevarad hemlighet – hon berättade inte för någon att hon tog tabletterna.

– Jag har alltid varit en person som har haft en mur runt mig om jag haft problem med mig själv och stängt mina vänner utanför. Det är bara sådan jag är som person.

Men en uppmärksam väninna, som är sjuksköterska till yrket, blev till slut Susannes räddning. Efter två år upptäckte väninnan läkemedlen hemma hos henne och ifrågasatte saken.

– Hon såg dem av en slump när jag öppnade ett skåp och frågade varför jag hade så starka läkemedel hemma. Hon kastade dem rakt i soporna och jag blev helt hysterisk. Men när hon förklarade vad det var förstod jag att jag måste sluta.

Narkotikaklassad i dag

Läkemedlen hette Nobligan, och innehåller den aktiva substansen tramadol. En medicin som i dag är narkotikaklassad och som kan ge kraftiga biverkningar som även påverkar psyket. Susanne insåg allvaret och lyckades sluta tvärt på egen hand. Men det var ingen lätt resa. I två veckor uthärdade hon svåra abstinensbesvär.

– Jag hade ett jättestarkt sug hela tiden och skakningar i kroppen. Då förstod jag verkligen hur beroende jag var av tabletterna. Det var det värsta jag varit med om, men det var bara att kämpa precis som man kämpat med allt annat i livet. Min väninna stöttade mig genom den jobbigaste tiden och fanns där för mig under abstinensattackerna. Det betydde oerhört mycket, säger Susanne. När hon väl hade lyckats sluta med läkemedlen kom smärtan i nacken tillbaka. Att återhämta sig till en fungerande vardag och hantera smärtan utan tabletterna har tagit lång tid. Men med tiden har hon lärt sig att lindra besvären på naturlig väg, med en dos sunt förnuft.

– Jag var tvungen att tänka till själv och ta hand om min kropp. Rehabövningar, styrketräning och akupunktur har hjälpt mig mycket. Det känns skönt att inte vara beroende av tabletter och i dag mår jag jättebra igen, även om jag fortfarande känner av smärtan ibland, säger Susanne.

Trots det som hände gick hon aldrig tillbaka till läkaren som skrev ut läkemedlen till henne. Men hon vill varna andra för att hamna i samma situation.

– Han ville nog väl men det var kanske inte så bra. Därför tycker jag det är viktigt att läkarna är mer restriktiva när de skriver ut sådana här recept och att man själv kollar upp vad tabletterna innehåller, säger Susanne och tillägger:

– Men även om man har fastnat i ett läkemedelsberoende är det inte kört. Det går att få hjälp och bli bra igen och klara sig utan tabletterna.

Scroll to Top