Anna blev sjöräddare efter sonens försvinnande: “Jag ville göra något för andra”

För två år sedan satt Anna Lenninger på en lunchrestaurang i Mölndal och åt lunch med en kompis när en man vid bordet bredvid plötsligt föll ihop. Anna förstod att mannen drabbats av hjärtstopp, fick ner honom på golvet och påbörjade hjärt-lungräddning. Tack vare hennes kunskaper i livräddning överlevde mannen.

– Det är en stor lättnad när man hjälper någon. Det känns som att man själv vinner högsta vinsten.

Vi träffas ett stenkast från Annas arbetsplats i gallerian i centrala Mölndal. När vi träffas står hon och bläddrar i mobilen. Hon ursäktar sig och förklarar att en kollega just hörde av sig och bad henne leta fram några bilder som de behöver i jobbet.

Sedan flera år tillbaka driver hon en kedja med tebutiker i Göteborgsområdet. Att driva eget är inte enbart en brödföda. Det är en livsstil.

Tidigare arbetade hon som geolog och reste runt som konsult inom geoteknik och gjorde markundersökningar i samband med byggnation. Men för några år sedan bytte hon bana när hon fick chansen att ta över anrika Thehuset i Göteborg som huserat i samma lokal i snart hundra år. Anna tyckte det var dags att prova något nytt och framför allt få arbeta mer kreativt. Nu driver hon tre butiker och har aldrig ångrat sitt val.

Borta efter en minut

Men Anna är också sjöräddare på fritiden – ett åtagande där hon får chansen att göra skillnad och hjälpa andra. Att hon valde att bli livräddare på sjön grundar sig i egna erfarenheter av att vara i nöd. För sju år sedan var hon och familjen med om ett drama i Jämtlandsfjällen när tioårige sonen Sixten plötsligt försvann under en vandring.

– Vi brukar vandra och tälta i fjällen varje sommar. En kväll satte vi upp tältet en bit ifrån vandringsleden. På morgonen packade vi ihop för att gå till en annan plats och äta frukost, berättar Anna.

– Sixten var ivrig och ville komma iväg så snabbt som möjligt. Så han gick lite i förväg medan vi andra packade ihop det sista. Det rörde sig om en minut ungefär, för vi gick strax efter Sixten.

På den korta tiden hann pojken försvinna.

Tiden är avgörande vid försvinnanden

– När vi kom fram till fikaplatsen så var han inte där. Han hade kommit bort från stigen. Det var ett ögonblicks verk.

Familjen delade direkt upp sig i grupper. Några stannade kvar vid platsen där de skulle äta frukost medan de andra gav sig ut i terrängen och för att leta.

– Vi visste ju hur avgörande tiden är när någon försvinner.

När sökandet inte gav något resultat larmade de fjällräddningen på 112. Insatsen blev en av de största någonsin i Jämtlandsfjällen. Första helikoptern kom vid tvåtiden på dagen.

– Det var enormt mycket folk, som mest var det ett femtiotal personer som deltog i sökandet. Det var helikoptrar och hundpatruller och även många privatpersoner som hjälpte till. Flera bokade om sina hemresor för att stanna kvar och leta. Vi blev otroligt väl omhändertagna och hade tät kontakt med polisen hela tiden. När ett barn försvinner är det mycket de måste fråga om, eftersom barn kan rymma av olika anledningar. Jag måste säga att det var otroligt proffsigt skött och vi kände att vi var i trygga händer.

Hittades 500 meter bort

Anna och de andra i familjen kände sig redan från början ganska lugna mitt i kaoset och oron.

– Redan från början var vi strukturerade och gjorde upp en sökplan. Jag tänkte också att i fjällen blir barn inte bortrövade och det gjorde mig lite lugnare. Men det finns ju andra risker som vilda djur eller att man ramlar och skadar sig. Men det är bättre i naturen än i en storstad, tänkte jag. På så sätt kändes det bättre och lugnare. Men det är klart att när allt var över kom tankarna på vad som kunde ha hänt.

Vid sjutiden på kvällen hittade en helikopterpatrull Sixten vid en å där han hade suttit hela dagen.

– Sixten hade gjort allting rätt. Han hade först gått tillbaka för att leta efter oss men så tappade han stigen. Han upptäckte att han hade gått i cirklar och satte sig då vid en stor sten. Där satt han hela dagen och läste Kamratposten. Han hade allt han behövde i ryggsäcken för att klara sig över natten. Han hittades 500 meter från platsen där vi skulle ses.

Var säker på att bli hittad

Sixten hade inte hade någon mobiltelefon med sig. Fjällveckan är alltid mobilfri och endast de vuxna har sina telefoner tillgängliga.

Vad har Sixten sagt efteråt om dagen han försvann?

– Först blev han orolig men han visste vad han skulle göra och gjorde helt rätt. Han var säker på att vi letade efter honom och han visste att vi skulle hitta honom, har han berättat. Han kände sig ändå trygg.

Hon återkommer till hur det kändes när dramat var över.

– Ja, då kom ju tankarna på hur det egentligen kunde ha gått. Det känns ju som en käftsmäll när man inser att ens barn är försvunnet. Var är han? Han skulle ju vara här. Det är som om någon drar undan mattan under en. Så efteråt kände vi en enorm lättnad. Den soppan som vi lagade till på kvällen är nog det bästa jag har ätit.

Utbildade sig till sjöräddare

Efter fjälldramat funderade Anna mycket på vad familjen hade varit med om och hon kände stor tacksamhet gentemot fjällräddningen och alla andra som deltog i sökandet efter Sixten. Hon ställde sig frågan hur hon skulle kunna ge tillbaka? För det var det hon kände att hon ville.

– Jag kände att jag inte fick tillfälle att tacka alla och att jag ville göra något för andra.

Anna funderade på vad hon kunde göra och kom fram till att hon känner sig trygg på havet och tänkte att där skulle hon kunna göra en insats.

– Vi bor vid havet i Bohuslän på somrarna och jag har alltid varit på sjön. Så det kändes självklart för mig att välja sjöräddningen. Jag anmälde mig till Fjällbacka sjöräddningsstation som frivillig sjöräddare.

Anna deltog i utbildningar inom bland annat personlig säkerhet och överlevnad innan hon började som sjöräddare. Idag är hon stationerad i Fjällbacka och rycker in under sommarmånaderna. Som sjöräddare arbetar hon helt ideellt och är med vid olika insatser. Arbetet innebär bland annat att delta i eftersök och hjälpa människor som hamnat i sjönöd.

– Det är en stor lättnad när man hittar någon eller hjälper någon i en situation som personen inte kan reda ut själv. Den kramen man får då… Det är en otrolig bekräftelse på hur viktigt jobbet är. Man gör verkligen skillnad och många som är ute på sjön känner sig ju trygga bara av att veta att vi finns och rycker ut ifall något händer.

De flesta kan bli sjöräddare, berättar hon. Man behöver inte några förkunskaper men måste vara myndig och fullt frisk. Nödvändiga utbildningar får man inom Sjöräddningssällskapet.

Nu har hon varit sjöräddare i snart fyra år och har blivit varm i kläderna. Hon återkommer till hur hon upplevde räddningspersonalen som en trygg punkt under tiden som sökandet efter Sixten pågick. Den trygga punkten vill hon vara för andra.

– Händelsen i fjällen har gjort att jag är trygg med hur jag agerar i en nödsituation. Det är något som jag har med mig i arbetet som sjöräddare. Jag vet ju själv hur det är att vara i nöd.