Jag älskar mitt sommarliv i bussen!

Dimman från sjön hänger i vita slöjor över gården. Det är i slutet av oktober och Ella Logren ska åka ut på en sista marknad innan hon ställer sin stora svarta buss i vinterförvaring. Just nu är bussen parkerad i det frostiga gräset bredvid ett uthus.

Längst bak sitter en varningsskylt med ett fartgupp och texten bh-bussen.

– Det är för halt och farligt att köra på vintern, och säkert alldeles för kallt för att bo i bussen. Annars hade jag gärna varit ute året om, säger hon.

Under tre somrar har hon varit ute och åkt med sin rullande butik för bysthållare. Från början var hon homepartysäljare för underkläder, men drömde om en egen butik.

– Jag läste Katitzi som liten och en av mina första drömmar var att ha en egen häst och vagn och åka runt på vägarna. Vagnen skulle ha gulddetaljer och snickerier och skramlande kastruller på sidorna, precis som i böckerna.

Det var så hon kom på idén att köpa en buss. Hon hann kolla på många olika modeller innan hon fastnade för den svartmålade före detta postbussen från 1964.

– Jag brukade ringa en killkompis som är bra på mekanik och fråga: Den här då? Och då svarade han typ att den där modellen är det jättesvårt att hitta reservdelar till eller den bussen ser inte bra ut i karossen.

Men när jag visade annonsen på den svarta bussen svarade han: Den är odödlig!
Tillsammans med en höggravid kompis med lastbilskort reste Ella från Dalarna till Umeå för att hämta hem bussen. De tog sig hem utan missöden. Nästa steg blev att ta ett eget lastbilskort.

– Jag försökte komma undan så billigt som möjligt och kollade på instruktionsfilmer på Youtube och läste böcker. Övningskörde gjorde jag i min lilla Nissan Micra. Sedan ringde jag till en körskola i Östersund och sa att jag vill köra upp för lastbil på onsdag, men jag kommer upp redan på måndag och vill ta körlektioner både måndag och tisdag, för jag har aldrig kört lastbil i hela mitt liv.

Vad körskolepersonalen tyckte fick hon aldrig höra, men så här efteråt misstänker hon att de bör ha blivit förvånade. När hon väl satt i en buss första gången kändes det ganska hemtamt: Ungefär som det hade sett ut på Youtube.

– Spakarna är lite annorlunda förstås och det som är coolt är att man ser så bra i backspeglarna. Just nu är servon trasig och då behöver jag bra utsikt för att kunna svänga och backa.

Inredning med retrokänsla

Helt fri från problem har bussen inte varit, trots kompisens uppmuntrande ord. På väg upp till Östersund i somras pajade motorn. Då fick Ella lämna in den på verkstad, men små grejer försöker hon lösa själv.

– Jag mekar lite och kan jag inte själv så tar jag hjälp.

När hon köpte bussen hade den gått som festivalbuss för ett killgäng. Hon rev ut all inredning och började om. När man nu kliver in genom vikdörrarna möts man av en skön retrokänsla med persiska mattor, sammetstyger, tunga draperier, gardintofsar och silverljusstakar. I taket dinglar en ljuskrona och längst in gömmer sig en stor sovalkov och en kaffehörna.

Det mesta har Ella snickrat och fixat med hjälp av sin son, sin pappa och sin före detta sambo. Inredningen har hon valt med omsorg.

– Jag gillar att köpa vintagegrejer. När man är ute och kör så hittar man många bra loppisar och antikaffärer.

Från början bestämde Ella att hon skulle satsa på att åka runt till mindre orter och byar. Hennes turnéplan sträcker sig från Västerås i söder till Strömsund i norr, med många stopp på vägen.

– Jag åker till ställen som inte har någon klädaffär. På vissa ställen har jag blivit väl mottagen direkt och det är kö när jag öppnar bussen på morgonen. På andra har det tagit lite längre tid.

När hon funderar på saken så kommer hon fram till att det har gått bäst i de små byarna.

– Jag tror att det blir mer speciellt när man kommer till ett litet ställe. Då händer det något när jag kommer och folk är nyfikna. Bussen blir en social mötesplats.

 

Ser storleken direkt

I mitten av bussen hänger bh:arna på rad. I många olika färger och storlekar, från A till O-kupa. Att hjälpa kvinnor till rätt bh ser Ella som sitt kall.

– Jag har många kunder som kliver ur bussen med ett helt nytt självförtroende och bättre hållning.

Särskilt de som har tung byst kan ha svårt att hitta en bh som de känner sig fin i. Men det är nästan lika svårt för de som har mindre byst.

Många kvinnor har fel storlek, berättar hon. Vanligt är till exempel att man valt för liten kupa och för stor omkrets, vilket gör att bh:n ger sämre stöd. För den som har en större byst innebär det ofta onödigt tung belastning på nacke och axlar.

– Sedan passar olika kupor också olika typer av bröst. En del har mer hull som behöver få plats under och andra kan ha mer på sidorna. Mitt mål är att bh:n ska se fin ut under kläderna och vara skön hela dagen.

För att storleken och modellen ska vara rätt brukar Ella klämma och känna. Efter att ha servat hundratals kunder har hon också utvecklat en blick för vad som kan passa.

– Jag brukar kunna säga direkt vilken storlek någon har. Det är väl en liten yrkesskada kanske, men det har förstås hänt att det har blivit fel också.

Efteråt frågar hon om kunden kan tänka sig att bli fotad till sociala medier och nästan alla säger ja.

– Då tar jag en bild där man inte ser ansiktet. Men en gång hade jag ett gäng kvinnor som ville posera utanför bussen i sina nya bh:ar, som helkroppsbild med påklätt på underkroppen. Det var jättekul!
Facebook och Instagram är Ellas marknadsföringskanaler. Där meddelar hon var och när bussen står och postar bilder på kunder.

– Jag tycker att det är viktigt att visa vanliga kvinnor och inte retuscherade fotomodeller. Det är ju vanliga kvinnor som är mina kunder.

Sover i bussen

Vintertid vikarierar Ella som lärare på olika skolor i hemkommunen Rättvik. Men hon längtar ständigt ut på vägarna igen. Under sina turnéer har hon mötts av stor gästfrihet.

– Folk bjuder hem mig på middag och lånar ut dusch och allt möjligt. Det är jätteschysst, eftersom jag inte kan laga mat eller duscha i bussen. Jag brukar köpa med mig mat och snacks som inte behöver värmas och bada i sjöar om det inte är för kallt.

Det har också hänt att hon har erbjudits sovplats. Men då säger Ella alltid nej.

– Jag vill sova i bussen. Det är både mysigt och rofyllt. På våren, när jag ska ut på årets första marknad eller turné, så är den bästa känslan att krypa upp i alkoven på kvällen. Jag kan verkligen längta dit.