Under en period i mitt liv bodde jag i ett hus som jag själv byggt. Det vill säga det var en byggfirma som byggt det åt mig. Min fru och jag hade haft turen att få en tomt i en förtjusande liten by på landet och det var fantastiskt roligt att själv få planera huset och, inte minst, trädgården. Tomten var nämligen mest en grusbacke, så vi fick verkligen börja från noll.
Först beställde vi jord som spreds ut över hela backen. Sen flätade jag ett staket av vide runt trädgården. Det blev jättesnyggt. Därefter började finliret. Var skulle gångarna gå? Vilka växter var lämpliga? Var kunde det passa att ställa en liten bänk och ett litet bord för kommande kaffestunder?
Vi bestämde oss för att ha slingrande gångar som delade upp trädgården i små rum av olika form och olika storlek. Av de videgrenar som blivit över när jag gjorde staketet flätade jag låga, bara en dryg decimeter höga, staket som avgränsade rummen. Jag kände mig som en riktig trädgårdsarkitekt. Grannarna gjorde stora ögon och jag tolkade det som uttryck för beundran. Min hustru berömde mig.
Men nu återstod det viktigaste. Vilka växter skulle vi plantera? Vår dröm var en trädgård full av fladdrande fjärilar och brummande humlor.
Flera olika rum
I ett av de större rummen bestämde vi oss för att ha kryddväxter. Det visste vi att både fjärilar och humlor gillar. Det blev besök i en plantskola som specialiserat sig på just kryddväxter. Vi hade tänkt börja med omkring fem sorter. När vi kom hem hade vi köpt fler än tio och redan när vi började plantera dem ångrade vi att vi inte köpt ännu fler.
Knappt hade plantorna kommit i jorden förrän de första besökarna visade sig. Nässelfjärilar och någon liten blåvinge tillsammans med jordhumlor och en åkerhumla kom först. De verkade nöjda.
En dryg månad senare hade trädgården utvecklats till en ren djungel av blommor. Antalet växter var långt över femtio. Vi hade flera sorter av salvia, blånepeta och kantnepeta, oregano, humlesuga, flera sorters timjan, anisisop, temynta, isop, lavendel, hjärtstilla, stenkyndel, gurkört och många, många fler.
I ett eget litet rum hade vi prydnadsväxter som blåklockor, stjärnflocka, prästkragar, nävor och ännu fler. I ytterligare ett rum, som vi kallade “åkerlappen”, sådde vi honungsfacelia, en växt som älskas av både fjärilar, humlor och bin. Rummet med krusbär och röda vinbär var en självklarhet! Liksom en liten köksträdgård. Man kan nästan säga att vi blev som besatta av trädgården. Så roligt var det!
Ståtligt fjärilsbesök
Men det allra roligaste återstod. Att sitta på bänken med en kopp kaffe och bara njuta! Vi hade ställt bänken och ett litet bord strategiskt mitt i blomsterhavet. Där kunde vi stanna i timmar och studera samspelet mellan blommor och insekter.
I en liten anteckningsbok skrev vi upp alla olika arter av fjärilar och humlor som besökte vår trädgård. Listan blev lång och särskilt humlorna visade sig ha sina speciella favoritblommor.
Alldeles intill bänken blommade hjärtstillan. Den älskades av den lilla haghumlan och vi hörde på avstånd när den närmade sig. Haghumlan har nämligen högre flygton än andra humlor.
Den lilla fingerborgsblomman, en bit längre bort, fick bara besök av trädgårdshumlan som har tillräckligt lång tunga för att nå ner till nektarn i blompipen. Lavendeln, där nektarn ligger ytligt, lockade till sig de korttungade jordhumlorna. Vi roade oss med att göra en liten lista på olika blommor och vilka besökare de fick.
Vissa högtidsstunder glömmer vi aldrig. En enda gång såg vi den ståtliga makaonfjärilen i vår trädgård. Den gjorde ett hastigt besök men det var helt fantastiskt. Vissa sensommardagar när trädgården var full av påfågelöga, amiraler och tistelfjärilar är också lätta att minnas. Då gjorde fjärilsbusken skäl för sitt namn.
Och vi ska aldrig glömma den sommardag när det satt en underskön mosshumla i vår lilla sälgbuske.
