• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Den kemiske trollkarlen gjorde tusentals personer till mördare

    De kallades för de onda trollkarlarna, forskarna bakom underrättelsetjänsternas hjärntvätt och hemliga giftmord hade otaliga liv på sina samveten. En av de värsta var CIA:s Sidney Gottlieb.

    Den kemiske trollkarlen gjorde tusentals personer till mördare

    Den lilla gruppen psykologer och psykiater trodde inte sina ögon, när deras chefskollega, Thomas Narut, berättade för dem att han som chefspsykolog och kommendör inom den amerikanska flottan deltog i ett avancerat program, som gick ut på att hjärntvätta speciellt utvalda personer och programmera dem till politiska attentatsmän.

    Forskaren deltog i en konferens i Oslo 1975 och en liten grupp hade träffats efteråt sent på kvällen för att ta några drinkar.

    Thomas Narut berättade om detaljer i hjärntvätten, som hade ägt rum på hans flottbas i Neapel i Italien samt på baser i San Diego i Kalifornien samt på en amerikansk bas i Taiwan.

    Kandidaterna var speciellt utvalda personer och rekryterades på fängelser eller psykiatriska kliniker. Enligt Narut kunde experter med hjälp av psykofarmaka, bland annat LSD, och tillfogande av extrem stress med hjälp av filmer om tortyr, dråp och lemlästning, förvandla kandidaterna till perfekta okänsliga "mordzombies" inom loppet av blott fem veckor.

    Efter hjärntvätten blev de potentiella attentatsmännen rekryterade av amerikanska ambassader runt om i världen, och flera av dem var inblandade i politiska mord.


    Försvann spårlöst

    En av åhörarna, den brittiske psykologen doktor Peter Watson, skrev en artikel i tidningen Sunday Times om Naruts påståenden när han kom hem. Artikeln väckte stor uppmärksamhet, och Washington var snabba att dementera. Det var rena fantasierna sa man, och kort därefter försvann Thomas Narut spårlöst.

    Tre år senare, 1978, tvingade ett senatsförhör underrättelsetjänsten CIA att offentliggöra dokumenten om de hemliga programmen. Dokumenten fastslog att "Projekt ARTICHOKE" gick ut på att hjärntvätta utvalda personer till attentatsmän, och att man under en period av 25 år hade hjärntvättat 2 500 kandidater. Thomas Naruts påståenden hade härmed bekräftats.

    Senare har några av de hjärntvättade trätt fram med sina historier. Störst uppmärksamhet väckte det när den kände filmskådespelaren Dean Selmier skrev boken Blow out om sina erfarenheter. Han rekryterades när han avtjänade ett fängelsestraff, i sin ungdom, och efter hjärntvätten skickades han på flera uppdrag.

    Hjärnan bakom "Poject ARTICHOKE" var CIA:s onde" trollkarl", psykologen och kemisten doktor Sidney Gottlieb, som stod bakom en rad av CIA:s mest beryktade projekt, som förutom "ARTICHOKE" omfattade "MK ULTRA" och "MIDNIGHT CLIMAX".

    Doktor Sidney Gottlieb var CIA:s kemiske trollkarl.

     

    Kända offer

    "MK ULTRA" gick ut på att pröva hundratals kemiska droger på intagna försökspersoner. Patienter på sinnessjukhus, fångar i fängelser, narkomaner och prostituerade, som ändå betraktades som mänskligt avfall, blev utsatta för dessa droger, som man blandade i deras mat, kaffe eller gav som injektioner under påstående att de var helt ofarliga. Många av försökspersonerna avled under experimenten.

    Därefter utvidgade Sidney Gottlieb och hans närmaste man, doktor Ewan Cameron, försöken till att även omfatta välfungerande människor. Ett av de mest kända offren var den professionelle tennisspelaren Harold Blauer. Ett annat sägs vara vetenskapsmannen doktor Frank Olson, en av männen bakom anthraxbomben, vars död omgärdas av mystiska teorier.

    CIA är självfallet inte den enda underrättelsetjänst som har experimenterat med hjärntvätt. Avhoppade KGB-agenter som Yuri Bezmnov och Boris Ratnikov har avslöjat att KGB hjärntvättade stora befolkningsgrupper med elektromagnetisk teknik. I motsats till Sidney Gottliebs snabba och delvis kemiska hjärntvätt var KGB:s baserad på en långtidsverkande metod.

    I motsats till CIA och andra underrättelsetjänster använde KGB inte direkt fysisk tortyr, eftersom det stred mot kommunistiska principer. Istället blev man mästare i psykisk tortyr och hjärntvätt.
    KGB behövde inte leta efter egna kandidater och hade lättare att dölja hjärntvätten för omvärlden, då man fritt kunde använda sig av de miljoner politiska fångar som satt i Gulag-arbetslägren.

    Bland KGB-agenterna, som deltog i hjärntvätten, uppstod en kult, baserad på en särskild filosofi kallad Theosofi, skapad i slutet av 1800-talet av en ockult kvinna vid namn Helena Blavatsky.

    Enligt Yuri Bezmenov har KGB och dess efterföljare FSB utvecklat en teknik för att hjärntvätta hela nationer.

    På Sovjet-tiden experimenterade forskare på militärens kemiska laboratorium, MCC, med nervgift, radioaktivt gift och bakterier för krigsföring. Under projektet "FOLIANT" framställde de bland annat nervgiftet novichok, som nyligen användes mot den avhoppade tidigare KGB-agenten Sergei Skripal och hans dotter i England.


    Pinochets kemister

    Även i Sydamerika hittade man dessa kemiska trollkarlar. Chiles tidigare diktator Augusto Pinochet och chefen för hans underrättelsetjänst DINA, Manuel Contreras, hade en kemist i stil med Sidney Gottlieb. Han hette Eugenio Berrios och var utbildad biokemist vid universiteten i Concepcion och Santiago.

    Officiellt var han chef för arméns laboratorium för bakteriologisk krigsföring.
    Samtidigt var han chef för DINA:s topphemliga laboratorium i en källare på Via Naranja de lo Curro i Santiago och ett laboratorium i tortyrcentret Colonia Dignidad.
    Den hemliga DINA-enheten, som arbetade i lo Curro laboratoriet, hade täcknamnet "Quetropilla" och Eugene Berrios personliga täcknamn var "Hermes".

    Som ett led i den beryktade "Operation Condor", ett mordiskt samarbete mellan de latinamerikanska militärjuntorna, arbetade Berrios med att framställa bakterier, gifter, giftgaser och avancerade bomber, som kunde ta livet av deras motståndare på ett sätt som gjorde att risken att avslöjas var liten. Bland annat förpackades giftgasen sarin på sprayflaskor, så att det var lätt att använda.


    Dåligt samvete

    Det verkade inte finnas några gränser för hur långt Eugenio Berrios kunde gå i sina experiment, och det skulle kosta hundratals människor livet.

    Den spanske diplomaten Carmelo Soria torterades i Eugenio Berrios laboratorium innan han dödades med hjälp av nervgasen sarin. Nio politiska fångar i Santiagos statsfängelse blev 1981 sjuka av botulism och flera av dem dog. Bakterien kom från Berrios laboratorium. Politikern Eduardo Frei mördades med ett av Berrios gifter på sjukhuset i Santiago, och det samma påstås ha varit fallet med den världsberömde poeten Pablo Neruda.

    När Chile 1990 fick en demokratiskt vald regering, inleddes en undersökning av morden på den tidigare utrikesministern Orlando Letelier och diplomaten Carmelo Soria, och i all hast gömde DINA-folket Eugene Berrios i Uruguay. Här blev han mördad 1992 av lokala agenter som en väntjänst.

    Sidney Gottlieb beskrevs som verklighetens doktor Mabuse. 1972 pensionerade han sig från CIA, den officiella anledningen var att han inte tyckte att hans arbete hade varit effektivt. Kanske vara det istället hans samvete som slog till. På ålderns höst tog han nämligen hand om döende människor på hospis.

    När han avled den 9 mars 1999 skrev den brittiska tidningen The Independent:
    "Gottlieb utgör beviset på att ingenting är för ont, meningslöst eller vanvettigt för att underrättelsetjänsterna ska använda sig av det i sina hemliga krig".

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!