Jag är vilse i mina funderingar, går liksom i onda cirklar. Vad är det för fel på mig? Min son, kommer han att förlåta mig? Hur klarar han sig i livet? Och hur blir det med min man och mig, med vårt äktenskap. Går det att rädda? Hur hittar jag ett arbete? Får jag jobba överhuvudtaget? Ska jag gå till Arbetsförmedlingen eller studera vidare? Och så undrar jag om jag inbillar mig min ohälsa. Jag oroar mig för att jag är mentalt sjuk.
– Sluta vara martyr! Det är inget fel på ditt huvud, du skapar bara ett kaos omkring dig och gör saker större än de är. Jag ska försöka hjälpa dig att strukturera upp saker och ting. Din son kommer tillbaka i en gemensam försoning när han är redo för det. Men mitt råd är att du nu släpper honom ett tag, låt honom vara så kommer han fortare tillbaka. Han kommer att klara sig bra i livet, jag ser att han blir en fantastisk pappa och han ska leva i en fin relation.
– Vad gäller ditt äktenskap så kommer du och din man hitta kärleken till varandra igen, jag ser absolut ingen skilsmässa. Men kärlek innebär ju att man bryr sig om varandra! Se till att bli mer kärleksfulla, se det fina ni byggt upp och gläd er över att ni har en frisk son. Se det positiva i livet och tjata inte om det triviala i vardagen. Jag ser också att du får jobb via en mer yrkesinriktad kurs som förmedlas av Arbetsförmedlingen. En praktik kopplad till denna kurs leder till anställning.
– Slutligen vad gäller din hälsa och smärtorna i kroppen så kommer de att bli bättre när allt blir lite lugnare för dig. Du är inte mentalt sjuk – bara mycket olycklig. Men glädjen kommer in i ditt liv igen.
