Så fick OS-guldmedaljören mer tid för familjen!

Återkommande ryggproblem höll på att förstöra skidkarriären för OS-guldmedaljören Anders Södergren och som om inte det vore nog tvingades han även opereras för misstänkt testikelcancer. Men Anders är inte den som ger upp i första taget och nu har han antagit en ny utmaning i Mästarnas mästare.

Anders Södergren

Född: 17 maj 1977 i Söderhamn.

Familj: Gift med Elisabeth, döttrarna Julia, 9 år och Joline, 6 år. Hunden Max.

Bor: I hus i Östersund.

Yrke: Jobbar åt svenska skidförbundet som sponsorcoach på marknadssidan.

Meriter i urval: OS-guld i stafett 2010, OS-brons i stafett 2006, VM-silver 2003, tre världscupsegrar och 

17 SM-guld.

Aktuell: I Mästarnas mästare på SVT. Tävlar i grupp två mot Henrik Larsson, Kim Martin, Staffan Olsson och Annelie Pompe.

Anders Södergrens meritlista är en imponerande läsning – med OS-guldet i stafett 2010 som den allra största höjdpunkten. Bedrifterna är ännu mer imponerande när det visade sig att längdskidåkaren led av en hel del ryggproblem under karriären.

Inte lika illa som för tvillingbrorsan Pär, som fick sluta på grund av detta, men Anders tvingades bland annat göra en operation för diskbråck för att kunna fortsätta jaga framgångar i skidspåren.

Mardrömssäsongen nummer ett på listan var vintern 2008/09 – då Anders dessutom upptäckte knölar på en testikel och läkarna misstänkte testikelcancer på grund av cellförändringar.

– Det var hemskt, inte minst ovissheten om det var god- eller elakartat och om tumören i så fall hade hunnit sprida sig. Den ena testikeln opererades bort och sedan väntade ett antal dagar innan provsvaren kom. Dessa var väldigt jobbiga, att inte veta vad jag hade att förhålla mig till, berättar han.

Efter en mycket orolig tid kunde läkarna sedan konstatera att tumören var godartad – och Södergren kunde börja träna och tävla som vanligt igen. Många hörde av sig för att stötta Södergren innan beskedet kom – framför allt svenska landslags- och klubbkompisar.

De internationella motståndarna borde kanske tyckt att det var lite skönt att slippa en av de tuffaste konkurrenterna – men även flera av dessa hoppades att Anders skulle komma tillbaka så fort som möjligt. Detta efter som “vi tycker så mycket om honom” som italienaren Pietro Piller Cottrer sade i ett känslosamt uttalande. Ingen hade tyckt att det vore konstigt om Anders sagt att det fick vara nog.

Men tack vare en rejäl portion envishet tog han sig tillbaka gång på gång – inte minst efter de efterhängsna ryggproblemen. Efter operationerna av diskbråck och testikel kämpade sig Södergren till storformen igen. Han tog VM-silver i skiathlon – innan OS-guldet i stafett.

I en extrem konditionsidrott som längdskidåkning krävs mängder av träning för att lyckas och då underlättar det inte precis när man tvingas göra ofrivilliga uppehåll.

– Som mest låg jag runt tolv pass i veckan med 20-25 timmars träning. Det finns inga genvägar till framgång och det gäller att underkasta sig alla tunga pass. Vissa av dem var inte särskilt roliga direkt, men det var bara att genomföra dem ändå. Men det är värt allt slit när man tar medalj på ett mästerskap. Det är det man får tänka på när det är som jobbigast.

Men allra tuffast var det att vara borta från familjen så mycket. Tillsammans med hustrun Elisabeth (före detta elitspelare i curling) har Anders döttrarna Julia, 9 år och Joline, 6 år.

– Jag lade av efter VM i Falun 2015 och innan dess hade jag runt 150 resdagar till träningar och tävlingar per år. Just den delen var baksidan av min sport.

Gissa hur skönt övriga familjen tycker det är numera över att ha sin make och pappa hemma betydligt mer.

– Det blir lite resor i mitt yrke som sponsorcoach på marknadssidan åt svenska skidförbundet också. Men inte ens i närheten av hur det var innan. Oftast är det bara över dagen eller att jag stannar borta någon natt. Jag uppskattar väldigt mycket att bara vara hemma.

Familjen Södergren bor i eget hus i Östersund med skidbackarna runt knuten. Alla åker längdskidor, även barnen håller på en del. För Anders del blir det mellan fyra och sex pass i veckan.

 

Så fick OS-guldmedaljören mer tid för familjen!
Anders Södergren med Annelie Pompe, Staffan Olsson, Kim Martin och Henrik Larsson i Mästarnas mästare.

– Beroende på årstid åker jag skidor eller springer. Jag måste röra på mig på något sätt, annars mår jag inte bra. Men nuförtiden slipper jag att känna någon press. Har jag tagit ett pass på morgonen behöver jag inte ge mig ut på eftermiddagen eller kvällen också.

Något som är extra skönt är också att hela tiden inte behöva tänka på att inte dra på sig en förkylning.
– Jag har aldrig varit extrem där och exempelvis inte bott någon annanstans om något av barnen varit förkyld. Tyckte att det räckte alla dagar jag var borta från familjen på olika tävlingar och läger.

– Men nu behöver jag inte tänka på det ett dugg längre. Blir jag sjuk behöver jag inte oroa mig för att det ska störa säsongen.

Men Anders kan sakna att stå på startlinjen i stora mästerskap. Den tävlingsdelen blir det ju inte så mycket av mer.

– Jag älskar att tävla vad det än gäller och vill gärna vinna. Men om jag möter barnen i något är det klart att de måste få vinna ibland, även om det är nyttigt för dem att lära sig förlora också.

I elfte upplagan av Mästarnas mästare på SVT fick han möjlighet att tävla igen mot andra före detta elitidrottare. Och en sådan chans ville 41-åringen inte missa.

– Jag har följt programmet en hel del innan och det är väldigt underhållande. Har tänkt varje gång att om jag får frågan ska jag absolut tacka ja. Jag gillar det här med att det är ett hyllningsprogram där man inte kastar skit på någon, utan enbart positivt. Och så är det ju spännande med tävlingarna.

Det roligaste var att få lära känna flera nya personer, Anders hade han bara träffat förra hockeystjärnan Kim Martin innan.

– Som elitidrottare känner man igen sig i varandra, oavsett vilken sport man själv hållit på med. Sedan var det häftigt att tillsammans få se tillbakablickar i varandras karriärer. Det blir alltid lite känslosamt där.

Södergren – som plågat sig igenom många femmilslopp i världstoppen och bland annat vunnit två sådana i klassiska Holmenkollen i Norge – ville helst ha uthållighetsgrenar.

– Det jag helst ville ha mindre av var tävlingar med kluriga uppgifter. Dessa känns så osäkra. Antingen klarar man det direkt eller så får man stå hur länge som helst och bli mer och mer frustrerad, säger Anders och skrattar.

Att ha en kamera efter sig under hela sin vakna tid på dygnet, blev inte så stor omställning som han först trodde.

– Vi fick mikrofonen på oss vid klockan åtta varje morgon och hade den på till runt tiotiden på kvällarna. I början tänkte jag mycket på vad jag sa, men det släppte ganska fort. tv-teamet var väldigt proffsiga och menade att de inte var ute efter att skapa några skandaler. När det gäller den biten kände jag mig mycket trygg. Men vi får väl se vad som kommer ut i rutan, avslutar Anders Södergren med ett skratt. 

Scroll to Top