Trolle är fjärde generationens cirkusdirektör

Hans farfars far hette egentligen Carl men har gått till historien som Brazil Jack, mannen som startade Sveriges äldsta cirkus. För Trolle Rhodin fanns det egentligen aldrig något val – cirkusen är hans hem.

Ljuset slocknar men tänds igen och lyser upp manegen. Orkestern drar igång den klassiska öppningsmarschen Thunder and Blazes.

Cirkusen är i stan.

I mitten står Trolle Rhodin III, den siste av de stora cirkusdirektörerna, en ung man med ambitionen att föra cirkuskonsten in i framtiden.

Han första åtgärd var att slopa djuren. Det blev en succé.

Några dagar senare befinner vi oss i stadsdelen Söderkulla, i det som en gång var södra delen av staden Malmö, men som numera ligger ganska centralt.

Bakom en hög port och ett kraftigt stängsel ligger ett par bostadshus och några stora förråd. Vagnar med texten Brazil Jack visar att här har en cirkus sin hemmabas.

Det är lugnt och stilla, trafiken från den angränsande Munkhättegatan brusar svagt i bakgrunden.
En gång i tiden var det annorlunda. Då var platsen bas inte bara för vagnar och människor utan även för djur. För inte alltför länge sedan kunde grannarna fortfarande höra ljudet rytande lejon i det nattliga Malmö.

Nu är djuren borta, både här och i cirkusmanegen, såväl lejonen som de mer beskedliga hundarna och hästarna.

– Det är nya tider, säger Brazil Jacks chef Trolle Rhodin när han kommer oss till mötes. Allt förändras, även cirkus. Idag verkar det vara få som saknar djuren. Det händer så mycket annat spännande. Jag var lite nervös de första gångerna men upptäckte snart att det inte var någon som frågade efter djurnumren.
Beslutet togs efter långt övervägande.

Trolle är fjärde generationens cirkusdirektör
Trolle Rhodin III i manegen. Redan när han var liten visste han att det var här han skulle hamna.

– Men jag insåg att vi, på det sätt vi reser idag, inte längre kunde ge djuren det de behöver. Det händer av vi får stå på asfalt, på parkeringar, utan möjlighet att släppa ut djuren i något grönområde. De måste få möjlighet att må bra och det blev svårt att ge dem den möjligheten.

Även cirkusdirektörer förändras. Borta är den bukige, medelålders mannen med mustasch och frack. Trolle är en smärt vältränad 29-åring.

Namnet Trolle III tyder på en historia.

– Jag är den tredje Trolle i släkten, säger han. Före mig fanns min far Trolle II och före honom Trolle I, båda direktörer för Brazil Jack, Trolle I Rhodin var dessutom direktör för världens största och mest berömda cirkus, amerikanska Ringling Brothers. Hans fru, min farmor, hade många ur familjen Gauthier i släkten. En av dem, Jean-Baptiste Gauthier var den förste som tog en elefant till Sverige, år 1804.
Urfadern Brazil Jack själv, en gång döpt till Carl Rhodin, finns där också förstås, både som legend och förebild.

På mamma Carmens sidan försvinner cirkussläkten in i historiens dimmor.

– Minst tolv generationer tillbaka, säger Trolle.

Naturligtvis hade han inget val.

– Det var självklart att det skulle bli cirkus, säger han. Jag visste det redan när jag var liten.
Manegen var aldrig långt borta.

– När cirkusen var ute på turné åkte jag och min lillebror Max dit på helgerna, berättar han. Efter att skolan slutat på fredag satte vi oss på tåget på väg dit cirkusen fanns. Ibland inte så långt, ibland nattåget till Stockholm för att därifrån fortsätta norrut, kanske till Sundsvall. På söndag kväll åkte vi tillbaka för att kunna vara i skolan på måndag morgon. Läxorna gjorde vi under resorna.

Med tanke på att Cirkus Brazil Jack under en säsong besöker cirka 150 platser i landet blev det en hel del resande.

Både Trolle och hans bror engagerade sig i cirkuslivet, fast på olika sätt. När Max uppträdde i manegen sprang Trolle runt och tittade hur arbetet med tält, vagnar och logistik fungerade.

Efterhand fick han ta över en del ansvar.

– Till att börja med var det tältet och sedan flytten, berättar han. Så småningom blev det föreställning och vidare tills jag plötsligt var med och styrde överallt.

Max var en lovande jonglör men för sju år sedan gick han bort, bara 21 år gammal.

– Det var förstås fruktansvärt, säger Trolle. För mig och hela familjen. Men jag lärde mig hantera det, att leva med det. När något sådant händer måste man bestämma sig. Jag bestämde mig för att orka gå vidare.

När Trolle var barn fanns det tre stora cirkusar i Sverige – Scott, Maximum och Brazil Jack. Nu finns bara Brazil Jack och några mindre sällskap kvar. Cirkus Maximum lade ner i fjol och Cirkus Scott slutade turnera 2015.

Brazil Jack växer däremot, både i storlek och geografiskt.

– Vi sträcker oss längre och längre bort än tidigare, säger Trolle. I år har vi till exempel en fantastisk attraktion i gummimannen Gummi Guru. Han kommer från Ghana. Att hämta artister från Afrika gjorde man inte för några år sedan. Men det är nytt på mer än ett sätt, de har en annan utstrålning, ett annat sätt att möta publiken.

Föreställningarna har förändrats mycket sedan Trolle tog över. Inte minst ljusspelet verkar ha tagit intryck av rockgalor snarare än av traditionell cirkus.

En annan inspirationskälla har nycirkusen varit. Där strävar man efter att skapa en sammanhållen berättelse i stället för att bara presentera en rad artistnummer och kan också blanda in sådant som dans och teater.

Nytt är förstås spännande men Trolle är också mån om att vårda traditionerna, cirkuskänslan med musiken, den röda sammeten och att söka tillbaka i tiden, att hämta tillbaka attraktioner som knappt finns längre.

– Det kan gälla klassiker som “Starke mannen”, säger Trolle. Eller “Den levande kanonkulan”. Det ser man knappt på någon show eller cirkus längre. Om det inte finns skapar jag det runt omkring eller utvecklar det.

Så var det med den italienske artisten som förra säsongen gjorde succé som Den levande kanonkulan.
– Jag ville att han skulle bli bättre och flyga längre, säger Trolle. Minst 18 meter så att han kunde flyga över publiken och landa i nätet. Han tränade i fem månader innan det lyckades.

– Om det inte hade lyckats hade han landat bland publiken, skojar Trolle.

Trolle är ständigt på jakt efter nya och nygamla nummer.

– Jag reser mycket, precis som farfar och Brazil Jack gjorde, och ser mycket. Det jag tycker om, men inte kan använda själv, tipsar jag andra cirkusar om och jobbar på så vis som agent också.

Också inom Sverige blir det mycket resande. En gång i tiden gick det miljöriktigt med tåg. Den sista gången Brazil Jack reste på det sättet var 1959.

Trolle är fjärde generationens cirkusdirektör

– Problemet är att man med tåg inte kan nå alla platser, säger Trolle.

Det gäller också Gotland, dit man ändå har rest varje år sedan 1905.

– En tradition. Men visst är det knepigt. Senast krävdes det fyra färjeturer innan vi fick över allt. Då tvingades vi ändå lämna en massa grejor kvar på fastlandet.

Trolle är ungkarl men känner ett visst tryck att se till att det kommer arvingar som kan föra cirkusen vidare.

– Jo, jag tänker på det ibland, medger han.

Frågan är hur man hittar någon som förstår det liv en cirkusmänniska lever.

– Det är lätt att hitta någon som vill prata cirkus, säger han. Det är svårare att möta någon som kan ställa upp på cirkuslivet.

Snart är det dags igen. I början av april kliver Trolle åter in i manegen och en ny säsong drar igång.

Scroll to Top