Erling Karlsson, 77, lyser upp av glädje och rufsar kärleksfullt sin dotterson Birger Norman i håret när han och hans familj kommer på besök hos morföräldrarna i deras villa i Vallentuna, norr om Stockholm.
Det är som alltid ett kärt besök när de träffas men för Birger och hans morfar är det extra känslosamt.
Birger, som precis har fyllt 15 år, är nämligen hela familjens hjälte. I början av förra sommaren, när han fortfarande gick i årskurs sju, räddade han livet på sin morfar med hjärt-lungräddning, HLR.
– Det var tur att han var här hos oss när det hände. Annars hade jag inte suttit här idag, säger Erling och lägger armen om sin dottersons axlar.
Birger, som belönats med medalj av HLR-rådet för sin insats, är glad för de positiva reaktioner han fått men mest glad är han för att han kunde bidra till att han fick behålla sin älskade morfar.
– Chocken kom efteråt när jag tänkte på hur det kunde ha gått, säger han. När morfar inte andades var jag så fokuserad på att ge honom hjärt-lungräddning. Som tur var har vi fått lära oss det i scouterna så jag behövde aldrig tänka på vad jag skulle göra.
Det var söndagen den tredje juni förra året som Erling drabbades av den svåra allergiska chocken som var nära att orsaka hans död. Av en lycklig slump hade Birger valt att inte följa med sina föräldrar och bröder till Västerås utan istället åkt till sin morfar och mormor.
– Vi var i Västerås för att Birgers lillebror Carl skulle delta i en kappsegling på Mälaren men just den här dagen ville Birger som tur var istället vara i Vallentuna, berättar hans pappa Marcus.
Hemma i badrummet i Vallentuna hade Erling den här söndagsförmiddagen precis smort in sina ben eftersom han bränt sig lite lätt i den starka vårsolen med en salva som han rekommenderats av vårdcentralen.
– Jag var på väg ut ur badrummet när den allergiska chocken kom. Jag hann inte ta mer än tre steg mot sovrummet förrän jag kände hur det svartnade för ögonen och jag började hosta kraftigt, berättar Erling.
Sedan minns han ingenting förrän han vaknade upp på sjukhuset flera timmar senare. Men på något sätt lyckades han i alla fall själv ta sig fram till sängen och lägga sig på den. Samtidigt upptäckte hans hustru Gunilla, 75, till sin fasa att han var på väg att förlora medvetandet.
– Hon trodde att jag fått en hjärtinfarkt, berättar Erling.
Birger befann sig i ett annat rum när han hörde att hans mormor ropade på honom. På hennes röst hörde han att något allvarligt hänt och skyndade in i deras sovrum.
– Morfar låg på sängen och jag såg att han inte andades. Dessutom krampade han och bet hårt ihop käkarna. Mormor ringde 112 efter en ambulans medan jag försökte göra något för att morfar skulle kunna få luft, berättar Birger.
Birgers mormor frågade SOS Alarm om de skulle ge Erling hjärt-lungräddning och fick då beskedet att det skulle de göra så fort som möjligt. Birger, som varit med i Sundbybergs sjöscouter i sex år, visste omedelbart vad han skulle göra.
– Vi har inte fått lära oss hur man gör hjärt-lungräddning i skolan ännu men det fick vi lära oss i scouterna redan tredje året. Därför visste jag direkt vad jag skulle göra och jag började ge morfar bröstkompressioner, berättar Birger.
Men han kunde inte göra några inblåsningar av luft i hans lungor utan fick enbart koncentrera sig på bröstkompressionerna.
– Eftersom morfar krampade bet han ihop käkarna så hårt att jag inte kunde öppna hans mun.
I hela tolv minuter höll han igång med bröstkompressionerna i ett regelbundet tempo. Vid ett par tillfällen rörde Erling på sig och gav ifrån sig små livstecken vilket gav honom kraft att fortsätta.
– Det var verkligen tur för mig att Birger var hemma hos oss den söndagen. Det är fysiskt ansträngande att ge bröstkompressioner och min hustru Gunilla har svaga handleder och hade inte klarat det, säger Erling.
Först på plats av räddningsmanskapet hemma i villan hos Erling och Gunilla var brandkåren. De hade med sig en hjärtstartare och kunde avlösa Birger som vid det laget var ganska trött.
– Sedan kom ett par ambulanser och det var fullt av folk i huset, berättar Birger. Mormor följde med morfar i ambulansen in till Danderyds sjukhus medan jag var kvar och väntade på att min moster skulle komma.
När de sedan åkte i hennes bil till sjukhuset visste de inte om Erling fortfarande levde.
– Jag visste bara att han hade en svag puls när de bar in honom i ambulansen och en av brandmännen sa till mig att det var min förtjänst om han skulle överleva, säger Birger.
I bilen ringde Birger sin mamma och berättade vad som hänt.
– Vi befann oss ute i en följebåt på Mälaren när han ringde och berättade att morfar åkt med ambulans till sjukhuset. Vi tog oss omedelbart in till land och åkte till Danderyds sjukhus så fort som möjligt, berättar hans mamma Anna.
Tack vare Birgers rådiga insats gick allt bra och senare på söndagen kunde hela familjen samlas vid Erlings sida på sjukhuset och till sin glädje kunna konstatera att faran var över.
– Jag fick stanna kvar på sjukhuset i tre dygn men jag har mått bra sedan dess och inte haft några sviter av det som hände, säger Erling, som numera alltid har antihistamintabletter och en spruta med kortison nära sig.
Läkarna har inte kunnat fastställa exakt vad det var som utlöste den allergiska chocken men Erling har själv en teori om att det var något ämne i salvan.
– Jag är sedan tidigare överkänslig mot bin och getingar och fick en allergisk reaktion av ett getingstick 2016 som gjorde att jag var tvungen att åka till sjukhus.
Birger tycker att alla skolelever tidigt borde lära sig hjärt-lungräddning. Om han inte varit med i scouterna hade han inte fått lära sig hur man gör förrän i årskurs nio och då hade det kanske varit för sent.
– Birger är en verklig hjälte, säger hans mamma Anna med ett stort leende och ger sin son en kram. Det som är imponerande är att han inte bara gjorde allt rätt utan också lyckades hålla sig lugn i den panikartade situationen.
Här kan du läsa mer om Hjärt-lungräddning och se en film där du kan lära dig hur man gör!
