• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Läkarna ser mig som en solskenshistoria

    Carla kände sig trött och sökte läkare. Högt blodtryck var svaret och hon fick medicin, men tröttheten gav sig inte och efter flera vändor på sjukhus konstaterades det att hon led av njursvikt.

    Läkarna ser mig som en solskenshistoria

    I Grundsund där Carla bor är det tyst och lugnt. Det lilla samhället ligger lite i dvala inför sommaren då sommargästerna kommer. Sedan tv-serien Saltön spelades in på platsen är det ett populärt tillhåll för seglare och stadsbor.

    – Jag är så privilegierad för alla mina tre döttrar bor kvar här och de har tillsammans sex barnbarn som jag gärna tar hand om. Och jag bjuder gärna alla barn och barnbarn på middag i mitt radhus, berättar Carla.

    Hon beskriver sin historia med dåliga njurar i väldigt positiva ordalag, trots allt. Hon har alltid varit frisk, ja i alla fall nästan. När hon för omkring tio år sedan sökte läkare för att hon var så märkligt trött så
    konstaterades högt blodtryck. Hon fick medicin och skickades hem.

    – Men det blev inte bättre. Jag var så trött, så trött och jag gick tillbaka till läkaren. Blodtrycket hoppade mycket upp och ner också och de började göra ytterligare undersökningar, berättar Carla.

    När de kollat av de vanliga orsakerna till högt blodtryck kom de till njurarna. De undersökte om det fanns förträngningar, de tog biopsi och ultraljud och till slut fick Carla diagnosen njursvikt.

    – Jag förstod inte alls vad det innebar men läkaren var rak mot mig. Hon sa att det här blir bara sämre och sämre. Jag blev såklart orolig och undrade vart det skulle leda. Jag och en väninna skulle åka på semester till Italien men det avrådde min läkare mig ifrån, ifall jag skulle bli sämre, berättar hon.


    Tid hos dietist

    Men även om njursvikten långsamt blev sämre så var inte Carlas njurar så illa att det var aktuellt med transplantation. Första steget var att få tid hos en dietist för att lägga om kosten, sedan eventuellt dialys.

    – Jag skulle inte äta så mycket potatis och det var ju tråkigt. Och en del frukt skulle jag undvika, som grapefrukt till exempel, säger Carla.

    I hela sitt liv fram till dess har Carla varit kärnfrisk. Hon känner själv att hon alltid varit pigg och stark.

    Det var bara en period i sena tonåren som hon drogs med flera och envisa urinvägsinfektioner. Och kanske var det det som slog ut hennes njurar, funderar hon, även om det inte visades sig förrän många år senare.

    – När jag var i tjugoårsåldern så fick man sulfa för urinvägsinfektioner och jag fick det massor av gånger.
    Jag har säkert ätit hundra sådana doser. Men tänk att njurarna ändå hållit så länge. Jag är väldigt tacksam att jag har fått vara så frisk, säger Carla.

    Men något år efter att njursvikten konstaterats blev Carla sämre igen. Och då bestämdes det att hon skulle få dialys, för då fungerade inte njurarna på egen hand längre.

    – Jag märkte att det blev värre för jag mådde illa hela tiden och det var klart jag gjorde det, kroppen var helt förgiftad eftersom inte njurarna fungerade och renade kroppen som de skulle. Jag åt dåligt och mådde inte bra, berättar hon.

    Hon fick hem en dialysapparat som hon använde på nätterna och det fungerade utmärkt. Hon hade knapp på magen som hon kopplade till maskinen och sedan gick den medan hon sov. I nio månader fungerade det utmärkt men då hade läkaren sagt att de skulle börja se sig om efter någon som kanske kunde tänka sig att donera en njure, för Carlas var i dåligt skick.

    – Min bror ställde upp som donator och trots att vi inte hade samma blodgrupp så gick det bra. Några år senare gick han bort och det är min stora sorg, men jag har hans njure och det är jag så tacksam för, säger Carla och ler sorgset.


    Blev piggare

    Hon har haft sin brors njure i nästan tio år i år och det har inte varit några problem alls. Genast efter operationen blev hon piggare och orkade mer. Hon var ute och promenerade som vanligt men fick vänta med att passa barnbarnen för hon var infektionskänslig efter det stora ingreppet.

    – Precis efter operationen och en tid efter så åt jag ganska mycket olika mediciner, men inte alls lika många nu. Men jag kommer alltid att äta tabletter för att inte njuren ska stötas bort, säger Carla.

    Hennes gamla njurar är kvar, de tar inte bort dem, det är ett för stort ingrepp. Så i dagsläget har Carla tre njurar men egentligen bara en som fungerar som den ska. Och det går fantastiskt bra. Carla är precis som hon var innan både njursvikten och transplantationen.

    – Jag är inte mycket för att sitta still precis. Jag är med min familj och jag hjälper en väninna som är sjuk lite då och då och jag och min barndomskamrat promenerar ihop. Allting har faktiskt gått som på räls sedan operationen och jag har inte haft några bakslag. Jag är en solskenshistoria säger läkarna, säger Carla och skrattar.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!