Min vinstlott i livet är faktiskt min fru!

Första tanken när Lasse Holm kliver in på kontoret är att han ser 20 år yngre ut än sin ålder. Han har nästan inga rynkor, inte ett uns underhudsfett och rör sig energiskt.

Lasse ser lätt obekväm ut när jag säger det.

– Tack. Det är både smickrande och väldigt jobbigt. Jag får ofta försvara att jag ser ung ut. Folk kan säga:

“För fasen Lasse, du är 75 bast…” Hur ska jag förhålla mig till det?

Lasse tror att han är lyckligt lottad och lever på sina gener. Hans pappa var smärt och ungdomlig. Dessutom finns idrottsgener i släkten. Morfar Thure Bergvall var maratonlöpare och tävlade i Olympiaden i Aten 1906 och Stockholm 1912.

– I Aten var det 40 grader varmt. När han fick skoskav slängde han av sig skorna och sprang barfota. Han slet upp hela fotsulorna. De var fighters på den tiden.

Själv började Lasse träna i Mexiko på 1960-talet. Hans band Moonlighters hade gått på export till Mexiko. En otrolig upplevelse för en 18-åring.

– Jag skrev ett brev till mamma under två år. Jag testade livet, provade lite droger och att umgås med vackra kvinnor. Det var härligt, men jag kände snart att jag ville ha en balans i tillvaron. Många kompisar har gått under i missbruk.

Tränar hårt

Istället kände Lasse en lust att börja träna. I Mexico City hittade han ett gympaställe på KFUM, där han fick svettas ordentligt.

I dag kör Lasse ett rejält pass på gymmet varje vecka. Tidigare hade han känningar av artros i knäet, men de är borta.

– Jag har faktiskt cyklat mitt knä friskt. För tio år sedan röntgade jag högerknäet. Det fanns inget brosk där. Då trodde jag det var kört. Ortopeden och sjukgymnasten sa till mig att om jag var duktig, cyklade och belastade mitt knä, kunde jag kanske komma igen. Och det jag har gjort. För ett par veckor sedan åkte jag svarta pisten i Badgastein. Jag var grym! Jag åkte med min basist från Gällivare, som har tävlat i skidor.

Tonen är entusiastisk. Händerna gestikulerar oavbrutet.

Lasse berättar att han har tre boenden. Stockholmslägenheten i Vasastan. Lägenheten på spanska solkusten med utsikt över Gibraltar. Den lilla bondgården utanför Tibro i Västergötland. Släktgården, som ligger intill en källsjö, är basen. Där har Kerstins farmor och farfar bott och i vardagsrummet är Kerstin född.

– Vi har inga grannar och jag kan gå ut spritt språngande. Det är bara skogen och åkrarna, underbart! Jag älskar att åka längd. Jag stakar och stakar och så kommer en älg 20 meter framför mig och springer rakt över spåret.

Mindre förtjust är han i mullvadarna. När de kommer hem från Spanien kan det vara ett 50-tal högar på gräsmattan.

– Jag hatar dem! Idag har jag skaffat en robotgräsklippare och den skrämmer bort mullvadar. Det är min stora lycka.

Promenerar med hunden

På morgnarna går Lasse och Kerstin långa skogspromenader med 1-åriga whippetvalpen Heidi, som de delar med sonens familj.

– Det är vår gemensamma bebis. Heidi är som en raket. Jag håller henne medan Kerstin springer 400 meter bort. När hon är som en liten prick säger jag: “Ta matte!” Svisch!
Han och hustrun har varit gifta i 47 år. De träffades när han och Lasse Berghagen gjorde stan. Någon gång efter midnatt ramlade de in på stället Bolaget i Stockholm.

– Där ser jag världens wow-tjej. Precis som alla musikanter hatar jag att dansa, men jag gick ändå fram och frågade: “Får jag lov?” Då sa hon: “Bandet slutade för en timme sedan. Bara så du vet”. Jag frågade fånigt om hon vill följa med hem och titta på Berghagens etsningar. “Nej tack” sa Kerstin som skulle upp och stryka sin rock. Hon var sjuksköterska.

Kerstin brukade alltid ge telefonnumret till sitt ex till uppvaktande kavaljerer. Men Lasse fick hennes nummer.

– Hade jag kommit en timme senare hade jag varit skild tre, fyra gånger, haft nio barn och förmodligen varit alkoholiserad i dag. Kerstin är min vinstlott i livet. En klok kvinna, som jag blivit ett med.

De kan sitta tysta bredvid varandra i bilen. Efter några minuter säger Kerstin ofta något som Lasse tänker på.

Fortfarande förälskade

Han kan inte tänka sig en bättre kvinna än Kerstin. En fighter som delar hans intressen, gillar att jogga, åka skidor, spela golf och resa.

– Kerstin är ett lejon med en enorm integritet, lugn och cool. Jag är mer italiensk och öppen som en bok. Hon skäller ofta på mig för det. Men jag har läst i något horoskop att skytten är sådan. Jag är ingen horoskopkille, men skytten och lejonet funkar bra ihop.

Lasse visar en mobilbild på en blond skönhet.

– Bara det att vi fortfarande är lite förälskade i varandra. Hon är extremt vacker och har klass både på insidan och utsidan.

Hur har ni fått relationen att hålla i alla år?

– Det är helt och hållet Kerstins förtjänst, för jag bodde i en inspelningsstudio medan hon tog hand om ungarna och jobbade. Jag hade bara tunnelseende på karriären då.

På 1980-talet åkte Lasse på turné i Japan med Carola. Han levde sin dröm och var i Tyskland, Belgien, England.

– Kerstin säger att det var tufft när jag ringde från en limousin i Amsterdam halv ett på natten. Kerstin hörde feststämningen i bakgrunden, medan hon satt med ungarna och någon hade kolik.
Hemma hade han en studio i villan. Där satt han från tio på morgonen till halv fyra på natten.

– Jag vann ju Melodifestivalen fem gånger och skrev 18 bidrag. Det var en affärsidé.
Totalt har det blivit 700 låtar på skiva. Det tog sin tid, konstaterar han.

– Kerstin kanske såg att vi skulle få tiden igen. Sedan 20 år lever vi ett fantastiskt liv. Det var de där tio, tolv åren när du måste vara hänsynslös mot dig själv och din familj för att lyckas i branschen.

Lasse är brunbränd och nyss hemkommen från en resa med barn och barnbarn till Abu Dhabi i Förenade Arabemiraten, där de firat hans födelsedag i efterskott.

Dottern Paula bor i Köpenhamn med sin make och döttrarna Alva, 17 i april, och Clara, 14. Sonen Peter lever i Stockholm med sin fru och barnen Eszter, 6, och Vilmar, 9. De ses mer ofta och Lasse brukar spela kort och fotboll med Vilmar, medan Eszter helst vill leka affär.

Även om Lasse fortsätter att jobba vill han ha tid för familj och vänner. Precis som tidigare är han exekutiv producent för Diggiloo.

– Jag älskar att känna målsnöret, se föreställningens själ och hjärta och vad artisten kan prestera.

Slut med Diggiloo

Däremot vill han inte turnera med Diggiloo mer. Sista gången var Lasse 72 år. Som kapten för Diggiloo satt han i intervjuer 12 timmar i sträck. Han hade möten till tre på morgonen för att sedan dansa med ensemblen klockan 8.30.

– Kroppen orkade inte. Jag fick en enorm influensa och fick gå på kortison på premiären och en bit in i turnén. Artistkollegorna var gudomliga, men det var jäkligt jobbigt och sommaren ryker.

Nu åker han i stället ut med sin egen show En hel massa Lasse, där han bjuder på en timme med egna hits och berättar om olika möten.

Med åren har även temperamentet blivit lugnare.

– Jag har haft ett väldigt hetsigt humör och kort stubin när det varit stress med i bilden. Men det var mest under 1980-talet med lite sömn, mycket press, mycket jobb och ett ganska tufft leverne. Det var fel käk och jag rökte 40 cigaretter om dagen. Nu kan till och med Bert Karlsson och jag sitta i lugn och ro och samtala, säger Lasse som var hans konsult i tio år.

Vad har präglat dig mest?

– Folk säger att jag har en sådan energi. Jag tror det kommer från min mamma Ingrids sida som var väldigt explosiv och uttrycksfull och viftade med händerna precis som jag. Min far var mer stel, strikt och ordentlig.

Hur var din relation till din far?

– Den var väl sådär ska jag säga. Mamma var mitt stora stöd. Hon uppmuntrade mig och jag var lille prinsen, medan farsan tyckte ska det där vara något att hålla på med? Jag var den där slarvern i skolan, som lirade gitarr på Nalen och fick gå om ett år i realskolan.
Lasse och fadern Gustav hade ingenting gemensamt. Den musik som sonen stod för tyckte han var skräp.

– Rock´n´roll var bara slammer, menade han. Vad skulle man stå och skrika i en mikrofon för? Titta på Jussi Björling, det är riktig sång. Vi hade jämt sådana debatter, men jag brydde mig inte så mycket. Jag hade ju morsan som min stora fanklubb.

Sista veckan hans far levde satt han hemma hos Lasse på julafton och bläddrade i en jubileumsbok om Melodifestivalen.

– Då såg han alla mina segrar som jag upplevt dittills. Mamma hade gått bort och när farsan skulle gå hem sa han: “Ja Lars-Eric, det har ju gått bra för dig”. Sedan gick han och nästa vecka var han död. Jag fick en bekräftelse på slutet. En minut i 12. Han dog på nyårsafton, 86 år gammal.

Vill du åka på kryssning med Lasse Holm?
Boka dina biljetter på 08-452 40 00

Följ med på Hemmets Journals försommarkryssning den 12-13 maj!

 

Begränsat antal platser

Pris från endast 1 358 kr

Boka dina biljetter på 08-452 40 00

Uppge bokningskod: HJKRYSS

 

Allt detta ingår i priset

 

• Alla föreläsningar
• Träffa redaktionen
• Middag med dryck 
• Resa med Viking Line Cinderella Stockholm–Mariehamn tur och retur
• Boende – del i dubbelhytt 
• Stor frukostbuffé
• Lunchbuffé 
• Taxfree ombord

Välkomna!