• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Marias exman vanställde hennes ansikte med syra

    Maria Rashidi var euforisk över att äntligen få leva sitt eget liv. 20 år av misshandel och förtryck hade nått sitt slut. Då tog exmaken till en sista desperat åtgärd för att tvinga henne till underkastelse ...

    Marias exman vanställde hennes ansikte med syra

    Maria Rashidi drog en suck av lättnad när hon stängde dörren till passagerarsätet i sin exmans bil. Som så många gånger förr hade exmaken med lock och pock försökt övertala Maria att komma tillbaka honom men hon hade vägrat låta sig bevekas av hans böner och löften. 

    – Jag klarade det! Allt gick bra. Han skadade mig inte, tänkte jag lyckligt. Jag såg fram emot att komma hem till min yngsta dotter som hade födelsedagskalas hemma i lägenheten.

    Maria bodde i Rinkeby, på Kuddbygränd 18, men exmaken släppte av henne redan vid port nummer 6 längre upp på gatan. När hon nådde fram till port nummer 10 kom en kille i röd träningsoverall gående emot henne.

    – Han vände sig om och tittade på mig. Hans blick skrämde mig. Jag gick ner från trottoaren för att komma längre bort från honom men då kom han ännu närmare. "Ursäkta, vad är klockan?" frågade han. Jag tittade ner på mitt arbandsur som visade 21.45. När jag tittade upp igen lade sig ett vitt sken som en hinna över mina ögon samtidigt som jag översköljdes av en fruktansvärd smärta.

    Maria konstaterar torrt att mannen siktade perfekt. Svavelsyran som han kastade på henne orsakade största möjliga skada. På vägen till sjukhuset kände Maria hur huden i ansiktet rann av henne och köttet brändes loss.

    De anletsdrag som tidigare samma dag mött henne i spegeln skulle hon aldrig få tillbaka. 21 år efter händelsen tänker Maria fortfarande ofta på den okände mannen som, förmodligen i utbyte mot pengar, tog på sig uppdraget att förstöra hennes ansikte.

    – Mitt önskemål är att få träffa honom men det tror jag aldrig att jag kommer få chans till. Jag vill inte straffa honom, bara se honom i ögonen och fråga: Var det värt pengarna som du fick att leva med vetskapen om att du har skadat en annan människa för livet? Hur har du klarat av att leva vidare med det på ditt samvete?

    Behövde mycket hjälp

    Nej, det är inte särskilt sannolikt att gärningsmannens identitet någonsin kommer att avslöjas. Däremot förstod Maria från första sekund att det var hennes exman som var hjärnan bakom syraattacken.
    Händelsen utgjorde slutpunkten för 20 år av förtryck, misshandel och övergrepp i ett äktenskap som ingicks av fel anledning.

    – Jag växte upp på en militär flygbas i Iran. Min pappa var chefselektriker på basens sjukhus. Jag hade en friare uppväxt än de flesta andra iranska kvinnor i min generation. Vi tjejer på basen umgicks med killar, cyklade, gick på bio och badade i områdets pooler. Som ung drömde jag om att bli flygvärdinna eller sjuksköterska, minns Maria.

    Då hennes mamma vid 41 års ålder dog i en blodsjukdom föll alla framtidsdrömmar platt till marken. Marias äldre syster var redan gift så det blev Maria som fick axla modersrollen i föräldrahemmet och ta hand om de fyra yngre syskonen. Samtidigt började mammans kusin Rahman närma sig henne.

    – Rahman var nyutexaminerad lärare och gjorde obligatorisk tjänstgöring i några byskolor som låg en timmes bilresa från vårt hem. På helgerna kom han och hälsade på hos oss.

    Under samma period som Marias mamma blev sjuk och dog var hennes pappa konvalescent efter en allvarlig bilolycka.

    – Vår familj var i behov av mycket hjälp. Rahman blev ett ovärderligt stöd för oss. Mitt intryck av honom var att han var snäll, familjekär och omtänksam.

    Trots att Maria inte hyste några romantiska känslor för sin släkting tackade hon ja när han bad om hennes hand. Hon såg inte så många andra alternativ.

    I den tidens Iran var det otänkbart för en kvinna att bo själv och i föräldrahemmet var Maria inte längre önskvärd. Pappan hade funnit en ny kvinna som ogillade allt som påminde om hennes mans gamla liv.

    Skulle kuvas

    21 år gammal gifte sig Maria. Hon och Rahman flyttade in i hans föräldrahem. Maria, som kom från en icke-praktiserande muslimsk familj, hade svårt att inrätta sig i sin mans djupt troende hem.

    När den religiösa ledaren Ayatollah Khomeini 1979 tog makten i Iran infördes sharialagar som bland annat innebar att kvinnor blev tvungna att bära slöja. Maria accepterade inte de inskränkande lagarna, vilket fick till följd att hon gång på gång hamnade i konflikt med makens renläriga familj.

    – I deras ögon var jag ingen fin flicka. Jag var för fräck, utåtriktad och uppkäftig. De ogillade att jag öppet visade mitt missnöjde med regimen och ifrågasatte det som stod i Koranen. Rahman såg det som sin uppgift att stävja mitt beteende och uppfostra mig till en gudfruktig hustru.

    När Rahman märkte att hans ord inte bet på Maria tog han istället till knytnävarna. Kriget mellan Iran och Irak satte ytterligare press på äktenskapet. De ständiga bombräderna över hemstaden tvingade familjen på flykt. Maria längtade efter ett tryggt familjeliv i Sverige, där tre av hennes syskon var bosatta.

    – I mina drömmar sökte jag friheten – något som jag varken hade i mitt hem eller i ute i offentligheten. När jag gick på gatan kom det fram kvinnliga moralpoliser och anmärkte på att min slöja inte var tillräckligt långt nerdragen eller beordrade mig att ta bort mitt läppstift.

    Rahman delade inte hennes längtan till det "gudlösa" landet i väst men en bombräd som dödade flera grannar fick honom till slut att inse att det var ohållbart att bo kvar.

    Det bestämdes att Maria skulle flytta i förväg till Sverige med barnen och att Rahman skulle komma efter. Han ville inte släppa sitt jobb som rektor för en mellanstadieskola innan de med säkerhet visste om de skulle få uppehållstillstånd i Sverige.

    Kränkt stolthet

    Den 29 oktober 1987 landade Maria i sitt nya hemland.

    – Jag blev mycket förvånad över hur fritt och sekulariserat Sverige var. I närheten av vår lägenhet fanns en park. När det var varmt ute låg kvinnor där och solade topless utan att förbipasserande män gav dem minsta lilla blick. För mig var det chockerande men samtidigt oerhört spännande och fascinerande.

    Maria njöt av sin nyvunna frihet och anpassade sig till snabbt till det svenska samhället. Hon lärde sig språket, började arbeta på en fabrik och skaffade sig nya vänner.

    När Rahman anslöt sig till familjen i Sverige mötte han en helt annan kvinna än den han ett och ett halvt år tidigare vinkat av på flygplatsen i Iran.

    – I ankomsthallen på Arlanda var vi som främlingar för varandra. Det blev en krock från första stund. Jag bar kort kjol och var sminkad. Rahman var synbart chockad över min försvenskning.

    – Lika chockad var jag över att se honom. Hans skägg, doft och klädsel fick mig att inse att det var en fullblodsislamist jag hade framför mig. Han stod för allt det som jag själv var emot.

    Marias försprång i det nya hemlandet gjorde Rahman frustrerad och deprimerad. Själv hade han inget intresse av att integrera sig i det svenska samhället.

    – Jag agerade tolk åt honom överallt, bankomatkortet stod i mitt namn och våra pengar gick in på mitt konto. Rollen som familjens överhuvud hade förskjutits från Rahman till mig, vilket kränkte hans manliga stolthet.

    – När Rahman tjatade om att vi skulle återvända till Iran föreslog jag att han skulle flytta dit själv och bo halva året där och halva året med oss i Sverige men det kunde han inte tänka sig. Han var orolig över att jag skulle ligga med andra män om han var ifrån mig.

    Skilsmässa till slut

    Rahmans svartsjuka tog sig sjukliga uttryck. Flera gånger misshandlade han män som vänskapligt småpratade med hans fru. Den huvudsakliga måltavlan för hans ilska var dock Maria.

    – Så fort jag nämnde att jag ville lämna honom blev han rasande, slog sönder vardagsrumsbordet, kastade glasvaser i mitt huvud och sprang efter mig med en kniv. Min yngsta dotter gömde våra köksknivar under diskbänken så att han inte skulle kunna göra mig illa med dem.

    Flera gånger försökte Maria ta sig ur förhållandet. Vid två tillfällen skickade hon in skilsmässoansökan till tingsrätten men efter påtryckningar från Rahman rev hon pappren och återvände till honom. Om och om igen lovade Rahman bot och bättring.

    – En gång skrev han till och med ett avtal om att han aldrig mer skulle skada mig som bevittnades av min bror och hans bästa vän men det dröjde inte mer än några veckor innan han slog mig igen.
    Till slut genomdrev Maria skilsmässa men prislappen för hennes frihet var hög. Med hjälp av lögner och förtal hade Rahman vänt de två äldsta barnen emot henne. De stannade kvar hos honom medan Maria och minstingen Maryam flyttade in i en lägenhet en bit därifrån.

    – Det var sorgligt att inte ha mina äldsta barn hos mig men samtidigt befriande att få leva sitt eget liv. När jag tittade mig i spegeln såg jag plötsligt en kvinna som jag gillade. Jag var inte längre hopkrupen utan stolt och rakryggad.

    Men Rahman fortsatte spionera på Maria och försökte med alla medel få henne tillbaka. Till slut var han så desperat att han drogade henne till medvetslöshet. Maria fick senare veta att han hade planer på att föra henne till Iran men hennes döttrar lyckades avvärja kidnappningsförsöket.

    Maria var Malou von Sivers allra första gäst när Malou efter tio började sändas. 2016 återvände hon för ett samtal om hedersvåld med stjärnadvokaten Elisabeth Massi Fritz, till höger.

    Foto: TV4

    Ville först hämnas

    Ett par veckor senare hörde Rahman återigen av sig och bad att få träffa Maria. Han ville be henne om ursäkt, påstod han.

    – Han ringde flera gånger och tjatade om att vi skulle ses men jag vägrade. Då lät han istället min äldsta dotter ringa upp mig. Jag var så svag för mina barn att jag inte kunde säga nej. Jag kommer aldrig förlåta Rahman för att han utnyttjade vår dotter på det sättet. Inte nog med att han använde henne som lockbete för att få mig att träffa honom, han hade med henne till vårt möte i avsikt att hon senare skulle kunna ge honom alibi för syraattacken.

    Polisen var dock långt ifrån övertygad om Rahmans oskuld. Han greps och satt frihetsberövad i två dygn men försattes sedan på fri fot. Någon dag senare kom en ett nytt beslut om anhållan. Då hade Rahman hunnit fly till Iran.

    Under sjukhustiden fick Maria veta att Rahman ringt deras äldsta dotter och bekänt att det var han som låg bakom syraattacken och att han ångrade sig djupt.

    – I början ville jag faktiskt skjuta honom, bekänner hon. Jag betalade några personer en massa pengar för att de skulle leta upp honom och skada honom men det ledde ingen vart. Tack och lov. Med tiden insåg jag att hämnd inte skulle få mig att må bättre. Fast jag måste erkänna att det var en glädjens dag när jag 2009 fick veta att Rahman, nyss fyllda 54 år, dött av en hjärtinfarkt.

    Marias sönderfrätta ansikte fick till och med den luttrade engelska plastikkirurgen Nick Parkhouse att dra efter andan. Även hennes ögon blev svårt skadade av svavelsyran. Successivt har synen försämrats och idag har hon bara ledsyn.

    Sammanlagt har Maria till dags dato genomgått 99 operationer. Hennes nya ansikte är konstruerat med hjälp av transplanterad hud från ryggen.

    – Ibland saknar jag mitt gamla ansikte. Det är naturligt att längta efter det man har förlorat men livet är för kort för att sitta och sörja. Det sista jag vill är att människor ska se mig som ett offer. Det går inte att förneka att jag har lidit oerhört, både fysiskt och psykiskt. Om jag inte hade haft mina barn hade jag kanske begått självmord men de hade ju redan förlorat sin pappa. Jag kunde inte låta dem mista mig också.

    Marias motgift mot ovälkommet medlidande har varit att bygga upp ett starkt självförtroende och att mobilsera sina krafter för att skapa förändring. År 2000 grundade hon organisationen Kvinnors rätt som motarbetar förtryck mot kvinnor.

    – Mina barn och mitt engagemang i Kvinnors rätt motiverade mig att kämpa mig tillbaka till livet. Jag valde inte bara att överleva utan också att leva. Även om jag hade all anledning att bli bitter såg jag aldrig det som något alternativ. Idag mår jag toppen. Jag har massor av anledningar att vara lycklig.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!