Kanske är det Målillas höga temperaturer eller helt enkelt kärlekens magi som spelar roll men Maria och Nils Karlsson har alltid varit lyckliga tillsammans. Han har nyligen fyllt 100 och hon är 98 men åldern saknar betydelse.
– Hon är min älskade hustru, säger Nils och lägger handen i Marias.
– Han är så snäll, ler hon och ger honom en varm klapp tillbaka.
De har hängt ihop hela livet. Gå 80-talet år tillbaka i tiden och han jobbade i sin pappas järnaffär i Målilla. En dag steg det in en mycket söt flicka i butiken. Hon kom i sällskap med sin far och Nils tittade och tittade men så mycket mer blev det inte den gången.
En augustikväll några år senare spelades det upp till dans på en närbelägen dansbana. Han var där och såg två flickor stå vid sidan. Den ena kände han genast igen – det var Maria, den vackra flickan från järnaffären.
– Jag var där med min syster, berättar hon.
Maria växte upp på Tveta gård och den låg i närheten av dansbanan. Tillsammans med traktens ungdomar sökte hon sig dit då och då men att just denna lördagskväll för alltid skulle förändra hennes liv hade hon ingen aning om.
– När jag fick syn på Maria sa det bara “klick”, minns Nils.
När festen var slut följde han systrarna hem och de kom överens om att Maria skulle ringa honom nästkommande lördag. Det gjorde hon och de bestämde sig för att träffas.
De blev snart ett par och det rustades till bröllop i Tveta kyrka med efterföljande bröllopsfest. Den tionde oktober 1943 lovade de att älska varandra i nöd och lust. Då hade Nils gjort lumpen på I 12 i Eksjö, medan Maria jobbade kvar hemma på gården fram till giftermålet. Men efter lumpen återvände han till järnaffären, som han och hans bror senare tog över.
Samma år som de gifte sig kunde de också flytta in i sitt nybyggda hus, Villa Solåkra, och sedan kom barnen. I dag är Katrina 74 år, Anne-Marie 72, Kersti 69 och Bo 64. Livet har dessutom skänkt dem sex barnbarn och sju barnbarnsbarn.
Maria var den som drog det tyngsta lasset för hemmavid, men hon jobbade också extra i järnaffären. Hon var även den som skötte trädgården tillsammans med barnen men Nils hjälpte till i mån av tid.
– Jobbet i järnaffären tog både tid och övertid.
Kanske är det arbete som befrämjar god hälsa – båda har fått vara friska, även om de haft sina krämpor, och han har ett eget recept när det gäller att uppnå hög ålder.
– Undvik starka drycker och tobak, förklarar han mycket bestämt.
Så har de levt och tills för två och ett halvt–tre år sedan de kunde bo kvar i sitt hus. Då som först gjorde åldern sig påmind och de fick flytta till ett serviceboende i Hultsfred.
– Här får vi bästa tänkbara vård, säger han. Det är stort att få bli 100 men ändå större att vi fått ha varandra så länge och att vi fortfarande är så pass pigga och friska.
