• Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!

  • Bankiren som hittades hängd under bron

    Den mäktige italienske bankiren Roberto Calvi hittades 1982 hängd under Blackfriars Bridge i London. Det blev början på en lång utredning där maktens män ständigt satte käppar i hjulet för rättvisan.

    Bankiren som hittades hängd under bron

    Anthony Huntley var på väg till sitt arbete och som vanligt gick han över Blackfriar Bridge för att komma till centrala London. Det var mycket tidigt på morgonen den 18 juni 1982 och Huntley var enda fotgängaren på bron. Halvvägs över bron stannade han och tittade ut över Themsen som han brukade. Det var då han fick syn på mannen som hängde och dinglade i ett orangefärgat rep från en järnställning under bron. Det rådde inga tvivel om att mannen var död.

    Anthony Huntley hade ingen aning om att hans upptäckt skulle leda till en av vår tids största kriminalgåtor och en internationell skandal.

    Den dödes kropp hade varit under vatten upp till halsen på grund av tidvattnet under natten. Byxorna var fortfarande våta. Liket hade på sig en dyrbar kostym sydd i Milano, och i kavajens innerficka fann polisen ett pass tillhörande Gian Calvini och en plånbok med 7500 pund i kontanter. På vänster handled satt en armbandsklocka som hade stannat på 01.52. I båda byxfickorna och i gylfen fanns tegelstenar. Obduktionen visade att mannen hade strypts till döds någon gång mellan midnatt och 02.00. Det var svårt att fastslå exakt tidpunkt men det fanns inga tecken på våld, så Londonpolisen betraktade det rutinmässigt som ett självmord.

    Redan innan det hade gått ett dygn var man klar över att passet i den dödes ficka var falskt. Hans riktiga namn var Roberto Calvi, styrelseordförande och ledare för en av Italiens största och mäktigaste banker, Banco Ambrosiano i Milano. Kort dessförinnan hade han dömts till fyra års fängelse och böter på 16 miljarder lire (cirka 90 miljoner kronor) för olovliga transaktioner. Han hade överklagat domen och släppts mot borgen. Därefter hade han i panik flytt från Italien.

    Vad man ännu inte visste var att Calvi tillsammans med Vatikanens finanstrollkarl Michele Sindona, hade svindlat Banco Ambrosiano på 1,3 miljarder dollar (cirka 10 miljarder kronor) som överförts till mystiska skalbolag i Latinamerika, och därefter fördelats mellan högerorienterade latinamerikanska dödsskvadroner, fascistiska terrorister i Italien, medlemmar av den ökända frimurarlogen P2 och maffian.

    Bara timmar innan Roberto Calvi dog i London hittades hans sekreterare, Graziella Corrocher, död på gatan utanför Banco Ambrosiano i Milano. Det hette att hon begått självmord genom att hoppa ut genom fönstret på fjärde våningen. Och två månader senare hittades även Giuseppe Dellacha, hans högra hand i bankens administration, död på samma sätt.

    Ingen av de dödas familjer trodde på påståendena om självmord och de stöttades av en liten grupp italienska undersökningsdomare som inte var korrupta.

    Frimurarnas ritualer

    Roberto Calvis död innehöll alla ingredienser som kännetecknar ett rituellt mord i en frimurarloge. P2-logen, som Calvi var medlem av, var en mycket extrem och våldsam frimurarloge.

    Blackfriar Bridge betyder "den svarte munkens bro", och P2-logens logotyp var just en svart munk, och medlemmarnas "uniformer" var svarta munkkåpor. Enligt logens lagar straffas medlemmar som bryter mot trohetseden, med kastrering eller stening. Det symboliseras med en sten över könsdelarna. Och Calvi hade en tegelsten i gylfen.

    Tidvatten har också betydelse. Förrädare dränks "på en kust där ebb och flod kommer två gånger på 24 timmar", som det heter i P2-logens hemliga lag.

    Vid tidpunkten för Roberto Calvis död kunde han inte ha vadat ut till järnställningen under bron eftersom det var högvatten. Inte ens en elitgymnast skulle kunna klara av att klättra dit ner – och i synnerhet inte en 62-årig man med dålig hälsa.

    I juni 1983 återupptog en domstol i Milano fallet och förklarade nu dödsorsaken för "öppen", det var en spetsfundighet – antagligen för att få tyst på Clara Calvi. Roberto Calvis hustru hade lagt märke till att makens stora mustasch, som han var så nöjd med, rakats bort. Hon menade att mördarna bedövat honom och rakat av den för att man inte skulle kunna spåra bedövningsmedlet i mustaschen. Nu kunde hon få utbetalt mannens livförsäkring på tre miljoner dollar. Men både Clara och hennes son Carlo kände sig hotade av den mäktiga P2-logen och flydde till Kanada.

    Vid denna tidpunkt började en modig undersökningsdomare i Milano, Carlo Palermo, att undersöka ett företag, Stibam International Import-Export som hyrde lokal i Banco Ambrosianos byggnad. Utåt sett leddes firman av den syriskfödde Henri Arsan, men Carlo Palermo kom underfund med att det var P2-folk med affärsmannen Flavio Carbone i spetsen som stod bakom.

    Undersökningen av Stibam visade sig bli en av Italiens största skandaler. Företaget smugglade enorma mängder vapen till Mellanöstern och fick betalt i form av heroin som fördelades över hela Europa.

    Från Stibam fanns det uppenbara förbindelser med P2-logens stormästare Licio Gelli, politikern Giulio Andreotti, maffiabossen Giuseppe Calo, den italienska underrättelsetjänsten SISME och den amerikanska underrättelsetjänsten CIA.

    Det kom också fram att det var Flavio Carbone som ordnat med Roberto Calvis flyktväg till London. En av Stibams smugglare, Sylvano Vittor, ledsagade Calvi till Jugoslavien, och därifrån vidare till Schweiz där Carbone anslöt sig till dem. I ett privatplan flög alla till London och inkvarterade sig i en lägenhet som Carbone ägde. Redan natten därpå dog Calvi. Allt tyder på att någon bedövade honom, lade honom i en båt och i skydd av mörkret åkte man till Blackfriar Bridge när tidvattnet var högt. Då kunde man lätt nå järnställningen och binda fast repet. Först när det blev ebb skulle Calvi hänga fritt och dingla.

    Carbone, Vittor och två medhjälpare hade lämnat England i ett privatplan tidigt samma morgon som kroppen hittades.

    Undersökningsdomaren Carlo Palermo ansåg att Calvis dödsfarliga partners i P2-logen och Stibam inte längre hade användning för honom efter att banksvindleriet avslöjats. De var rädda att han skulle avslöja deras vapen- och narkotikahandeln och därför mördade de honom. Men 1984 kom Palermo ingenstans med sitt påstående eftersom P2-logen var mycket mäktigare än Italiens regering.

    Oväntat genombrott

    Först 1998 dömdes P2-medlemmarna Licio Gelli, Flavio Carbone och Umberto Ortolani för sin medverkan i svindleriet på Banco Ambrosiani. Gelli fick 20 års fängelse, vilket senare ändrades till 12 år. Carboni fick 8 år.

    Tjugo år efter Roberto Calvis död, 2002, kom så äntligen ett oväntat genombrott. Trots motstånd från Berlusconis regering lyckades två undersökningsdomare få till stånd att Calvis lik skulle grävas upp och undersökas av en panel av internationella rättsmedicinska experter.

    Undersökningen ägde rum i Rom i oktober 2003 och den 1 november utfärdade experterna en rapport som fastslog att Roberto Calvi mördades. Han ströps innan han hängdes upp under Blackfriar Bridge.

    Vid rättegången som började den 5 oktober 2005 åtalades Flavio Carbone, Sylvano Vittor och maffiabossen Giuseppe Calo för mordet. Rättegången varade i tjugo månader och den 6 juni 2007 frikändes de efter en stark politisk process där P2-logens makt visade sig mäktig.

    Flera av Italiens polischefer, underrättelsechefer och militära chefer var medlemmar av frimurarlogen.
    Frimurarlogens ledare, Licio Gelli, anklagades ensam för sin roll i mordet, men 2009 valde man plötsligt att släppa anklagelserna mot honom.

  • Få hemmetsjournal.se's nyhetsbrev

    Skriv upp dig på vårt nyhetsbrev för senaste informationen!