Annika fick fly för livet från älgen!

Det var strax efter halv elva söndagskvällen den 22 juli i år som Annika skulle gå en kvällstur med sina båda hundar, berner sennen-hannen Bonzo, 10 år, och lilla Mollie, 9, som är en korsning mellan shih tzu och papillon.

– Det var en varm kväll och jag hade precis kommit hem efter att ha besökt en väninna. Det var min man Lasses sista kväll på semestern och eftersom han skulle upp klockan sex för att åka till jobbet hade han gått och lagt sig, berättar Annika.

– Jag ropade till honom att jag bara skulle gå en liten runda med våra hundar så att de fick kissa en sista gång för kvällen.

Men rundan blev kortare och betydligt mer dramatisk än vad Annika ens i sin vildaste fantasi hade kunnat föreställa sig. Hon hann inte mer än runda en häck ett tjugotal meter från sitt hem förrän hon stod öga mot öga med ett exemplar av skogens konung.

– Den stod inte mer än ett par meter från mig. Jag blev så rädd att jag inte hann se om det var en älgtjur eller en ko men den var enormt stor.

Rent instinktivt slet Annika till sig sina hundar i kopplet och vände sig om för att springa hem igen. Hon hörde inte att älgen jagade efter henne.

– Jag hann inte många meter förrän älgen slog omkull mig. Jag vet inte om den stångade eller sparkade mig. Jag vet bara att jag föll framåt med full kraft och inte hade en chans att skydda mig med händerna.
Annika slog upp ett stort sår i pannan och hon tror själv att hon tappade medvetandet en kort stund. När hon vaknade till kände hon en intensiv smärta och älgen stod precis framför henne.

– Jag fick ett enormt adrenalinpåslag och bara skrek rakt ut allt jag kunde. Det skrämde tydligen älgen som vände och sprang iväg, berättar Annika.

Inne i deras sovrum i villan låg Lasse halvslumrande och tittade på tv. Han tyckte han hörde några skrik avlägset men trodde först att det kom från filmen som visades på teven.

– Men Annikas sista skrik hörde jag tydligt och jag förstod direkt att hon var i fara. Jag rusade upp ur sängen och sprang ut genom vår ytterdörr. Samtidigt som jag gjorde det såg jag ryggtavlan på Annika när hon sprang in vårt garage, berättar han.

Lasse hade inte en aning om vad som kunde ha hänt, men när han sprang efter sin hustru och öppnade garagedörren som hon slagit igen efter sig var det första han fick se hennes blodiga ansikte.

– När Annika sa att det var en älg som attackerat henne hade jag först svårt att tro att det var sant, säger Lasse.

Han direkt ringde 112 när han såg att hans hustru var skadad. Medan han gjorde det kom den minsta av deras hundar, Mollie, tillbaka. De tror själv att hunden kan ha jagat efter älgen när den sprang sin väg. Bonzy satt stel kvar vid platsen där Annika slogs omkull, men båda hundarna klarade sig utan skador.
Ambulansen var snabbt på plats och hon fördes med blåljus direkt till akutmottagningen på Sahlgrenska sjukhuset.

– Först trodde jag att huvudskadan var den värsta men jag hade mycket ont i bröstet och när jag röntgades på Sahlgrenska upptäckte man att jag hade fem frakturer på revbenen och att min ena lunga var punkterad, berättar Annika.

Såväl personalen på Sahlgrenska som polisen hade först svårt att tro att det verkligen var en älg som mitt i ett villaområde i Lindome attackerat henne.

– Jag förstår att de får höra många rövarhistorier och osannolika bortförklaringar från kvinnor som blivit misshandlade av sina män så jag har full förståelse för att de ställde sådana frågor till mig, säger Annika.

Till slut lyckades hon övertyga polisen om att det verkligen gick omkring en folkilsken älg i villaområdet.

– Första kvällen på sjukhuset låg allt fokus på skadorna på min överkropp. Jag fick ligga kvar över natten och först dagen därpå upptäcktes det stora blåmärket på min högra höft. Det var ett tydligt avtryck efter en av älgens klövar.

Den första månaden efter älgattacken hade Annika så ont att hon var tvungen att ta morfin mot smärtan. Men enligt läkarna kommer hon att bli helt återställd. Det som är mer bekymmersamt är de psykiska ärren.

– Såret i pannan är mycket bättre och jag försöker trappa ner den smärtstillande medicinen. Men det värsta är den mentala biten. Jag vågar fortfarande inte gå ut ensam med våra hundar, berättar hon. Lasse får komma hem från jobbet för att gå ut med dem. Ett tag kändes det som att vi inte skulle kunna bo kvar här, säger hon.

På soffbordet framför oss har Annika lagt sin surfplatta med bilderna på hur hon såg ut direkt efter älgattacken. Förutom såret i pannan fick hon fem brutna revben, punkterad lunga och ett gigantiskt blåmärke på ena höften efter en av älgens klövar.

– Om den sparkat mig i huvudet hade jag antingen dött eller blivit allvarligt skadad, säger hon.
Hon har fått höra av grannar att det finns några olika älgar som uppehåller sig i området. Det ska bland annat röra sig om en älgko med två kalvar och en fjolårskalv.

– Det är ju möjligt att det var älgkon jag mötte och att den blev retad av hundarna och ville skydda sina kalvar som fanns i närheten, säger Annika.

I december förra året blev en 70-årig kvinna sparkad i huvudet av en älg när hon var ute och rastade sin hund i en annan del av Lindome. Lyckligtvis klarade hon sig undan med lindrigare skador.

– Det är något fel på älgarnas beteende. De ska inte uppehålla sig så här nära bebyggelse, säger Annika, som vill att polisen eller kommunens skyddsjägare skjuter dem innan någon blir livshotande skadad.