Karin blev baletthoppa i mogen ålder!

En gång när Katrin Skoglund var liten tog hennes mamma med henne på balettlektion men det var inget för henne. Men för ett år sedan...

En gång när Katrin Skoglund var liten tog hennes mamma med henne på balettlektion men det var inget för henne. Men för ett år sedan läste hon en annons om balett för kvinnor över 50 och då visste hon – hon skulle börja dansa balett. Det var helt självklart.

När hon väl läst den annonsen så kunde hon inte sluta tänka på det. Tillsammans med några andra kompisar driver hon en grupp som heter Kvinnor för kvinnor och i deras Facebookgrupp lade hon ut ett inlägg om att hon ville dansa balett.

– Det var mest på skoj men viket gensvar jag fick! Det var sex stycken som ville vara med och dansa så de som anordnade baletten fick göra en egen grupp för oss. Nu går vi en gång i veckan och det är så fantastiskt roligt, säger hon och ler.

Den äldsta i gruppen är 76 år, förutom lärarinnan, hon är 82. Men ålder har ingen betydelse, det handlar om rörelseglädje och gemenskap. Och att lära sig nya saker som utvecklar och stärker både kropp och själ.

– Det är svårt. Vi lär oss alla positioner och att svepa med fötterna. Men det svåraste är nästan alla franska ord, det är ren gallimatias ibland. Då skrattar vi och säger att hon får översätta så vi förstår, säger Katrin.
Men annars tramsas och flamsas det inte. Under lektionstid är det disciplin som gäller. Hela gänget går in för dansen och för att lära sig.

– Vi dansar på Hemgården i Borås och det är så roligt och alla märker vi att det ger resultat. Jag har fått mycket bättre kroppskontroll och finare hållning sedan jag började dansa balett. Jag vill göra saker i livet som gör mig lycklig och baletten gör mig väldigt lycklig, säger Katrin.

Katrin är konstnär och har alltid gått sin egen väg, men att börja med balett har gett mer än bara träning. Nu både är hon en baletthoppa och målar baletthoppor. Hon har sett till så att alla har i gruppen har tyllkjolar och de har köpt speciella skor. Inte tåspetsskor, men liknande i tyg.

– Jag gick in i det här med baletten med glädje. Jag är ju dubbelt så stor som mina smala kompisar men jag brydde mig inte om det. Det var jag som ville att vi skulle ha riktiga tyllkjolar och se ut som balettdansöser också. Det är underbart roligt och nu efter en termin kan jag till och med göra lite graciösare övningar, skrattar Katrin.

Scroll to Top